Frågor och svar om arbetsmiljöproblem

Ljud som inte är "önskvärt" betraktas som buller. Både ljud som är skadligt för hörseln eller upplevs enbart som störande.

Arbetsgivaren ska göra en riskbedömning på arbetsplatsen eller innan en arbetsplats etableras. Mätning av buller på en befintlig arbetsplats ska göras av sakkunnig, till exempel arbetsmiljöingenjör på företaget eller från företagshälsovården.

Arbetsmiljöverket har en app för smarta telefoner som kan användas för att få en indikation på om bullret överskrider de exponeringsvärden som finns.

Information om appen hittar du på Arbetsmiljöverkets hemsida.

Det finns ett undre och övre insatsvärde för buller samt ett gränsvärde. Insatsvärden anger vad arbetsgivaren måste göra om bullret når en viss nivå. Gränsvärde är den bullernivå som inte får överstigas fast med hänsyn till att man använder hörselskydd. Alltså, om exponeringen för buller överstiger gränsvärdet trots att hörselskydd används får inte arbetet fortsätta.

Undre insatsvärden
Daglig bullerexponeringsnivå 80 dB
Impulstoppvärde (Enstaka, plötsliga ljud) 135 dB

Om det genomsnittliga bullret under en arbetsdag är 80 dB eller mer, eller om impulstoppvärdet är 135 dB eller högre, är arbetsgivaren skyldig att:

Informera och utbilda arbetstagarna
Erbjuda tillgång till hörselskydd
Erbjuda hörselundersökning om riskbedömning och mätningar visar att det finns risk för hörselskada
Övre insatsvärden
Daglig bullerexponeringsnivå 85 dB
Maximal A-vägd ljudtrycksnivå 115 dB
(Detta värde anger maximal bullernivå som inte är kortvarig under en arbetsdag)i
mpulstoppvärde 135 dB

Om det genomsnittliga bullret under en arbetsdag är 85 dB eller mer, eller om den högsta ljudtrycksnivån är 115 dB eller högre, eller om impulstoppvärdet är 135 dB eller högre, är arbetsgivaren skyldig att:

Genomföra åtgärder/skriftlig handlingsplan
Skylta, avgränsa och begränsa tillträde
Se till att hörselskydd används
Erbjuda hörselundersökning
Gränsvärden
Daglig bullerexponeringsnivå 85 dB
Maximal A-vägd ljudtrycksnivå 115 dB
Impulstoppvärde 135 dB

Nyttan av hörselskydd minskar mycket om man inte bär det hela tiden man vistas i bullret. Därför är det viktigt att välja ett hörselskydd som du klarar av att bära hela arbetsdagen. Tar man av sig hörselskyddet en kort stund, minskar skyddseffekten för hela arbetsdagen drastiskt. Till exempel ger ett hörselskydd med 30 dB dämpning en skyddseffekt på bara 15 dB om man tar det av sig en kvart om dagen.

Ta kontakt med ditt skyddsombud eller ditt lokala fack. Glöm inte att anmäla din bullerskada som arbetsskada, antingen via försäkringskassan eller via arbetsmiljöverket. Bullerskador finns på den så kallade ILO-listan vilket innebär att du kan få din skada prövad av AFA och eventuellt få ersättning för sveda, värk och invaliditet.

För mer information, besök Arbetsmiljöverkets temasidor om buller.

Som ensamarbete räknas sådant arbete som innebär fysisk eller social isolering. Det kan till exempel vara så att man inte kan få kontakt med andra människor på arbetsplatsen utan att använda radio eller telefon. Som ensamarbete räknas även situationer då man befinner sig ibland andra människor men ändå inte kan räkna med hjälp i en kritisk situation.

Reglerna säger att när godtagbar säkerhet mot kroppskada genom olycksfall inte kan säkerställas får man inte utföra arbetet ensam. Här menas risk för sådana skador att den drabbade inte kan ta den kontakt som behövs för att få hjälp. Det kan till exempel vara skador på grund av arbeten med elektricitet, sprängning, fall från hög höjd med mera.

Det är viktigt att arbetsgivaren tillsammans med skyddsombudet noga bedömer risken för kroppsskada innan ensamarbetet utförs.

Innebär en arbetsuppgift påtaglig risk för våld eller hot om våld får den heller inte utföras som ensamarbete.

Det är chefen, arbetsgivaren, som är ansvarig för att arbetsmiljön är bra vid ensamarbete. Det gäller såväl den tekniska utrustningen som planeringen av arbetet. När ensamarbete planeras ska arbetsgivaren bedöma riskerna och planera för lämpliga åtgärder. Ibland kan det räcka med att skapa möjligheter, med telefon eller radio, till snabb och säker kontakt med andra personer.

Arbetstagaren har rätt att få introduktion, information eller instruktioner om det arbete som ska utföras.

Arbetsgivaren är dessutom skyldig att tala med skyddsombudet första gången ett ensamarbete som kan vara riskfyllt eller påfrestande ordnas.

Skyddskommittén kan behandla den mer långsiktiga planeringen av ensamarbete.

För mer information, se föreskriften om "Ensamarbete"

Regler om ensamarbete där det finns risk för våld eller hot om våld finns i föreskriften "Våld och hot i arbetsmiljön".

Belastningsskador är en av de vanligaste orsakerna till arbetsrelaterad ohälsa. Man kan få skador i princip hela kroppen på grund av dålig ergonomi. Nacke, axlar, rygg, höfter knän och så vidare. Nästan alla yrkesgrupper kan drabbas av belastningsskador. Arbete framför bildskärm, lokalvårdare, brevbärare, tågpersonal, flygplatspersonal, vaktmästare, underhållsarbetare, anläggningsarbetare. Ja, i princip alla inom Sekos organisationsområden.

Man ska undvika långvarigt och ofta återkommande arbete med böjd eller vriden bål, liksom arbete med händerna över axelhöjd eller under knähöjd. Detsamma gäller arbete som innebär kraftutövning i ogynnsamma arbetsställningar.

Arbete som är repetitivt, starkt styrt eller bundet kan också leda till belastningsskador. Det finns även regler hur lyft och andra manuella rörelser ska gå till.

Man brukar säga att det behövs en lagom blandning av rörelse, belastning och återhämtning för att underhålla kroppens funktioner och få en gynnsam belastning.

Arbetsgivaren är skyldig att undersöka arbetsförhållandena och bedöma de risker som kan uppkomma till följd av att en arbetstagare är utsatt för skadliga arbetsställningar och/eller lyft av olika slag. Finns risker för ohälsa ska åtgärder vidtas. Man brukar kalla detta för en handlingsplan och här ska skyddsombuden medverka. Det är också viktigt att man följer upp att åtgärderna fungerar.
I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön finns modeller för riskbedömning.

Arbetstagaren ska uppmärksamma risker i arbetsmiljön och rapportera dem till sin arbetsgivare. För att undvika risker för besvär och olycksfall måste arbetstagaren också använda de hjälpmedel som arbetsgivaren skaffat för att undvika belastningsskador.

Tänk på att om du tycker att arbetsgivaren inte gör tillräckligt så kan du vända dig till ditt skyddsombud.

I föreskriften Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön finns en modell för lyft. Man kan säga att hur tungt man får lyfta utan att det ska vara riskfyllt beror på hur tung bördan är och hur långt framför sig man håller bördan. Modellen visar dock att man hur som helst bör undvika lyft över 25 kilo oavsett avstånd från kroppen. Då bör det finnas hjälpmedel tillhanda.

Föreskrifterna gäller arbete där det kan finnas risk för våld eller hot om våld.

• Arbetsgivaren skall utreda de risker för våld eller hot om våld som kan finnas i arbetet samt vidta de åtgärder som kan föranledas av utredningen.
• Arbetet skall ordnas så att risk för våld eller hot om våld så långt som det är möjligt förebyggs.
• Särskilda säkerhetsrutiner skall finnas för arbete som kan medföra risk för våld eller hot om våld. Rutinerna skall hållas aktuella och följas upp fortlöpande. Rutinerna skall vara kända av alla arbetstagare som kan bli berörda av riskerna.
• Arbetstagarna skall ha tillräcklig utbildning och information och få tillräckliga instruktioner för att kunna utföra arbetet säkert och med tillfredsställande trygghet.
• Vid arbete där det finns risk för återkommande våld eller hot om våld skall arbetstagarna få särskilt stöd och handledning.
• Arbetsplatser skall placeras, utformas och utrustas så att risk för våld eller hot om våld så långt som det är möjligt förebyggs.
• Arbetstagarna skall ha möjlighet att kalla på snabb hjälp vid en vålds- eller hotsituation.
• Innebär en arbetsuppgift påtaglig risk för våld eller hot om våld får den inte utföras som ensamarbete.
• Värdetransporter skall organiseras och utföras så att arbetstagarna har betryggande säkerhet.

Arbetsmiljöverket skriver i en bilaga till föreskriften exempel på frågor som kan ställas i samband med en kartläggning som är alldeles utmärkta att använda i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Börja med denna kartläggning så är ni igång.

• Är arbetet eller någon del därav förenat med risk för våld eller hot om våld?
• Var och när finns direkta risker för våld eller hot om våld
• Har våld eller hot förekommit?
• På vilka platser har våld eller hot om våld inträffat?
• I vilka sammanhang har våld eller hot om våld inträffat?
• Vid vilken tid på dygnet?
• Hur uppstod situationen?
• Hur ser bemanning och personalsammansättning ut?
• Förekommer ensamarbete?
• Hur ser det nuvarande säkerhetssystemet ut?
• Vilka rutiner finns för säkerhetssystemet?
• Vilken typ av skada har förekommit?
• Har arbetstagare anlitat läkare eller annan professionell hjälp?
• Hur snabbt kan hjälp erhållas i en våldssituation?
• Hur sker rapportering av en sådan händelse?
• Finns beredskap för att klara akuta krissituationer, till exempel hot, överfall, rånförsök med mera.?
• Har arbetstagarna fått information och utbildning om säkerhetsregler, hur man kan hantera en våldssituation, vad man gör om en arbetskamrat råkar illa ut?

I flera av våra branscher finns tyvärr risker för våld eller hot om våld. Vi har medlemmar på polisen, kriminalvården, spårtrafiken, trafikvakter med mera där detta är en vanlig fråga. Men många fler yrkesgrupper kan råka ut för riskfyllda situationer och det är viktigt att man får utbildning i hur man kan hantera olika situationer.

Ett utmärkt exempel på material finns hos Prevent där Seko tillsammans med övriga parter inom spårtrafiken tagit fram ett nytt material. Hur man ska agera i olika situationer så att inte en konflikt eskalerar till våld eller hot om våld. Du kan läsa materialet på Prevent. 

Inom statlig sektor finns bra material att läsa på Partsrådets hemsida gällande hot och våld samt otillåten påverkan.

Kvarts ingår i våra vanligaste bergarter som sandsten, granit och gnejs. Dammet från arbete med sand-, berg- och stenmaterial innehåller till viss del mycket små kvartspartiklar som vid inandning kan nå längst ner i luftvägarna.

Inandning av stendamm som innehåller kvarts kan leda till lungskador, bland annat den obotliga sjukdomen silikos. Det finns även förhöjd risk för att drabbas av KOL och lungcancer. Därför finns det förutom ett hygieniskt gränsvärde för kvartsdamm, även föreskrifter för hantering av kvarts och kvartshaltigt material. I föreskrifterna finns även krav på läkarundersökningar (medicinska kontroller) för arbetstagare.

Det är vanligt att kvarts förekommer i arbeten som brytning, krossning, hantering av sten slipning, borrning eller bilning i betong, tegel, puts och murbruk, sandblästring, stenläggning rivningsarbeten och anläggningsverksamhet, till exempel tunneldrivning.

Alla som jobbar med eller leder jobbet med kvartshaltigt material ska ha tillräckliga kunskaper om hälsorisker och hur man skyddar sig mot dessa risker. Arbetsgivaren ska se till arbetstagarna vet vad detta innebär för dem själva. Information kan hämtas från riskbedömningen, mätrapportering, hanterings- och skyddsinstruktioner, säkerhetsdatablad eller från företagshälsovården.

Arbetsgivaren ska undersöka arbetsförhållandena, bedöma riskerna samt åtgärda och följa upp verksamheten för att förebygga ohälsa. I föreskrifterna om kvarts - stendamm i arbetsmiljön (AFS 2023:10) specificeras hur arbetsgivaren ska göra för att uppfylla kraven. 

• Eliminera risken genom att till exempel välja annat material, lämplig arbetsmetod.
• Begränsa risken genom att till exempel välja lämplig arbetsutrustning, kapsla in eller avskärma den dammande processen, begjuta materialet med vatten eller dammbindande blandningar, använda processventilation vid dammkällan, utföra arbetet från hytt, underhålla utrustning och anordningar, rengöra regelbundet.
• Skydda arbetstagarna mot risken. När ovannämnda åtgärder inte är genomförbara eller tillräckliga måste arbetstagarna för att skydda sig använda personlig skyddsutrustning, det vill säga ett andningsskydd som förhindrar inandning av kvartshaltigt damm.

Arbetsgivaren är skyldig att ordna med regelbundna läkarundersökningar för personalen, så kallade medicinska kontroller. Detta gäller de arbetstagare som sysselsätts i sådant arbete som innebär exponering för kvartshaltigt damm där:

• arbetet pågår mer är 20 timmar per vecka under sammanlagt minst tre månader per år och
• halten respirabelt kvartsdamm i luften är lika med eller överskrider halva gränsvärdet.

Gränsvärdet för exponering av kvartshaltigt stendamm har varit föremål för diskussioner under en längre tid. Seko har varit drivande i att få gränsvärdet sänkt till den nivå som den medicinska forskarvärlden säger behövs för att undvika risker.

Krav på att ordna med medicinska kontroller gäller för arbete med

• bly
• kadmium
• fibrosframkallande damm, till exempel asbest och kvarts
  vissa härdplastkomponenter
• uppgifter som innebär extrem fysisk påfrestning: mast- och stolparbete, rök- och kemdykning och dykeriarbete

För vissa arbeten är arbetsgivaren skyldig att erbjuda medicinsk kontroll. Arbetstagarna har dock möjlighet att tacka nej till erbjudandet utan att det medför konsekvenser för anställningen. Men Arbetsmiljöverket rekommenderar att man deltar som en extra trygghet mot att bli skadad i sitt arbete. Skyldighet att erbjuda medicinsk kontroll gäller bland annat för

• nattarbete
• arbete som medför exponering för vibrationer
• arbete med hörselskadligt buller

Vid vissa typer av arbeten ska den medicinska kontrollen (läkarundersökningen) utmynna i en bedömning från läkare om arbetstagaren är "tjänstbar" eller inte. Det innebär att om man vid läkarundersökningen hittat tecken på sjukdom som kan visa sig innebära förhöjda risker vid till exempel arbete med kvartshaltigt damm eller arbete i mast eller stolpar så får man inte utföra arbetet. Läkaren ska utfärds ett intyg på tjänstbarheten.

Den medicinska kontrollen ska genomföras innan en arbetstagare sysselsätts inom arbete som innebär exponering för bly och kadmium, arbete som innebär exponering för fibrosframkallande damm: asbest, kvarts och vissa syntetiska oorganiska fibrer, sådant arbete med allergiframkallande kemiska produkter som avses i 8 kap. 4 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om risker i arbetsmiljön utförda samt arbete som innebär stor fysisk påfrestning: höjdarbete i master och stolpar, rök- och kemdykning och dykning.

Brott mot dessa regler innebär att arbetsgivaren får betala sanktionsavgift.

Det är beroende vilket arbete man har. Om man har ett jobb som innebär exponering av kvartshaltigt material ska man ha en kontroll innan arbetet startar och sedan genomgå periodiska undersökningar vart tredje år. För de som håller på med mast- och stolparbete så ska kontroll göras innan man sysselsätts och sedan periodiska undersökningar med högst tolv månaders mellanrum.

För mer information, se föreskriften om Medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2022:3)

En av samhällets utmaningar är den stora ökningen av antalet anmälda arbetssjukdomar på grund av bland annat för hög arbetsbelastning eller kränkande särbehandling på jobbet. Ett sätt att förebygga detta är genom regler som arbetsgivaren måste följa. Därför införde Arbetsmiljöverket en föreskrift den 31 mars 2016 som fokuserar på arbetsbelastning, arbetstidens förläggning och kränkande särbehandling. Den föreskriften heter från och med 1 januari 2025. Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:2) om planering och organisering av arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar. 

Den organisatoriska arbetsmiljön omfattar villkor och förutsättningar för arbetet som inkluderar; ledning och styrning, kommunikation, delaktighet, handlingsutrymme, fördelning av arbetsuppgifter samt krav, resurser och ansvar.

Den sociala arbetsmiljön handlar om villkor och förutsättningar för arbetet som inkluderar socialt samspel, samarbete och socialt stöd från chefer och kollegor.

• Arbetsgivaren ska se till att chefer och arbetsledare har kunskaper när det gäller att förebygga och hantera ohälsosam arbetsbelastning och kränkande särbehandling.
• Arbetsgivaren ska se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning.
• Arbetsgivaren skall se till att de anställda känner till förutsättningarna för sitt jobb.
• Arbetsgivaren ska motverka att starkt psykiskt påfrestande arbetsuppgifter och arbetssituationer inte leder till ohälsa.
• Arbetsgivaren ska förebygga att arbetstidens förläggning leder till ohälsa
• Arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten. Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att motverka förhållanden i arbetsmiljön som kan ge upphov till kränkande särbehandling.
• Arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för hur kränkande särbehandling ska hanteras.

Arbetsgivaren ska utgå från det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det innebär att man ska undersöka, riskbedöma, åtgärda och följa upp hur det ser ut på arbetsplatsen med de organisatoriska och sociala frågorna. Olika sätt att undersöka hur de anställda mår är medarbetarsamtal, enkäter, vardagliga samtal, arbetsplatsträffar och så vidare.

Det är viktigt att alla anställda känner att man kan få berätta hur man uppfattar arbetsbelastningen, hur arbetstiderna fungerar ur ett hälsoperspektiv och om det finns kränkande särbehandling (mobbning) på arbetsplatsen.
Efter att undersökningen är klar kan man gå vidare med riskbedömningar och vad man ska göra för att undvika att någon blir sjuk på grund av organisatoriska och sociala förhållanden på arbetsplatsen.

Arbetet med dessa frågor ska ske i samverkan med skyddsombudet.

Det finns hjälpmedel för hur man kan undersöka den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Bland annat Prevent har tagit fram särskilda checklistor.

Med personalutrymmen menas klädutrymme, omklädningsrum, torkutrymme, tvättutrymme, duschutrymme, toalettrum, matutrymme, pausutrymme, vilrum, jourrum, väntrum och överliggningsrum. Reglerna hur dessa ska se ut finns i en föreskrift från Arbetsmiljöverket som heter Arbetsplatsens utformning.

Det finns undantag för reglerna som påverkar vissa branscher i Seko. Undantagen gäller vissa arbetsplatser inom Försvarsmakten (vid krig- eller beredskapstillstånd eller fältmässiga övningar) samt arbetsplatser i transportmedel. (tåg, bussar etc.). Trots undantaget i föreskriften gäller naturligtvis arbetsmiljölagens bestämmelser som arbetsgivaren måste förhålla sig till. Däremot gäller reglerna för tillfälliga arbetsplatser vid till exempel anläggningsverksamhet, med vissa tillägg. Det finns särskilda regler kring arbetsbodar och arbetsvagnar som parterna tagit fram informationsmaterial om.

Om arbetet kräver att man ska byta om till arbetskläder eller skyddskläder ska omklädningsrum finnas. Annars räcker det med klädskåp eller liknande där personalen kan hänga in sina kläder för att undvika nedsmutsning, skador eller stöld. I normalfallet ska det finnas skilda omklädningsrum för män och kvinnor.

Enligt råden i föreskriften är det lämpligt med en toalett per 15 arbetstagare. Toaletterna behöver inte vara åtskilda för män och kvinnor.

Om arbetet innebär att man svettas och/eller blir smutsig ska det finnas duschar tillgängliga på arbetsplatsen. Detta gäller även vid tillfälliga arbetsplatser i till exempel anläggningsarbete.

Antalet duschar ska normalt vara en på tjugo arbetstagare. När arbetet inte är svettdrivande nedsmutsande räcker det med en tvättplats (handfat och liknande). Dessa ska vara skilda för män och kvinnor. Antalet tvättplatser är detsamma som toaletter, alltså en på femton arbetstagare.

Arbetstagare ska under matraster eller måltidsuppehåll kunna äta under tillfredsställande förhållanden. Det ska normalt ske i en personalrestaurang, en annan restaurang, ett matrum eller ett matutrymme.

Nära platsen där medhavd mat intas ska det finnas uppvärmningsanordning, kylskåp, förvaringsutrymmen, uppsamlingskärl för avfall, tillgång till varmt och kallt vatten och möjlighet att diska. Sittplatser ska ha ryggstöd.

I de allra flesta fall ska det finnas vilplats eller vara möjligt att ställa i ordning en vilplats för tillfällig vila, vid sjukdom till exempel. Undantaget är när endast ett fåtal arbetstagare sysselsätts samtidigt. På större arbetsplatser ska det finnas ett särskilt vilrum. Det ska finnas möjlighet att ligga ned.

För mer information, se förskriften om Arbetsplatsens utformning.

Om arbetsbodar och arbetsvagnar vid tillfälliga arbetsplatser.

Man brukar dela in vibrationer i två typer. Dels helkroppsvibrationer och dels hand- och armvibrationer. I våra branscher förekommer helkroppsvibrationer främst bland anläggningsmaskinförare men också på fartyg och tåg. Riskerna med helkroppsvibrationer är nackskador och ryggskador.

Hand- och armvibrationer förekommer bland alla yrkesgrupper som har handhållna maskiner. Vanligt förekommande bland anläggningsarbetare. Riskerna med dessa vibrationer är kärlskador (vita fingrar), nervskador, muskelskador, ledskador och skelettskador.

Arbetsgivaren är skyldig att undersöka arbetsförhållandena och bedöma de risker som kan uppkomma till följd av att en arbetstagare är utsatt för vibrationer. Hur utförligt undersökningen behöver göras varierar men det är viktigt att ta hänsyn till alla risker som kan kopplas till vibrationer. Sedan ska naturligtvis arbetsgivaren vidta åtgärder mot de risker som upptäcks och följa upp så att åtgärderna funkar.

Det finns två dagliga exponeringsvärden, insatsvärde och gränsvärde, som kräver olika åtgärder om de överskrids. Insatsvärde: Hand- och armvibrationer 2,5 m/s2, Helkroppsvibrationer: 0,5 m/s2. Om insatsvärdet överskrids eller när riskvärderingen motiverar det är arbetsgivaren skyldig att genomföra åtgärder och erbjuda medicinsk kontroll. Gränsvärde: Hand- och armvibrationer 5,0 m/s2, Helkroppsvibrationer 1,1 m/s2. Om gränsvärdena överskrids ska arbetsgivaren vidta omedelbara åtgärder.

I dokumentationen för varje maskin ska det finnas angivet hur mycket den vibrerar. Arbetstiden man utför med maskinen ska anpassas så att man inte drar på sig arbetsskador.

Företagshälsovården eller annan expertis ska kunna hjälpa arbetsgivaren med undersökningar och mätningar av vibrationsnivåer.

Ta kontakt med ditt skyddsombud eller ditt lokala fack. Fyll i en arbetsskadeanmälan via försäkringskassan eller arbetsmiljöverkets hemsida. Vibrationsskador finns på den så kallade ILO-listan vilket innebär att du kan få din skada prövad av AFA och eventuellt få ersättning för sveda, värk och invaliditet.

För mer information, besök Arbetsmiljöverkets temasidor om vibrationer.