Bloggarkiv

Kultur-Mats mars 2015

Har för första gången tvingats ställa in intervju på grund av dödsfall. Under tonåren ringde jag min morbror när biljetter önskades till evenemang på Scandinavium. I egenskap av sales manager/ artistchef på nordens största inomhusarena träffade han en drös världsstjärnor backstage. Skrönorna(?) om Birgit Nilsson, Mick Jagger, Jerry Lee, Dionne Warvick och The man in black*  ville jag få pränt; särskilt när Radio Göteborg inte nappade.  Vi hade preliminärt avtalat om intervju. Han avled i hjärnblödning dagen efter ha blivit hemskickat från akuten. Sådant oförlåtligt slarv som en nästan dagligen läser om.

Troligen var det på Scandinavium min passion för konserter väcktes. Minns förseningar och teknikstrul, att ofta behöva lämna i förtid för att hinna med bussen, förväntningarna när ljuset släcktes. Minns att jag missade såväl Stones som Who, och the Clash vid ett senare tillfälle då min morbror hade bytt jobb. Hoppar vi fram drygt fyrtio år hamnar vi i nuet.  Mitt positiva intryck av La Sombrita som livescen har förstärkts.  Blev  helnöjd efter att ha lyssnat på kapellmästare Johan, hans namne på trummor, Kjell Jansson på läcker elbas och Vanessa Liftig bakom sångmikrofonen. En annan söndagkväll duellerade värden med orgeldomptören Dan Helgesen.  De sträckte verkligen ut och ville lira så länge som möjligt.  En tredje gång värd att notera var då Tommy Kotter och oberäknelige trumfantomen David Sundby gästade.  Ett trevligt ställe att hänga på är HAK på Scandic Europa. Här är scenen belägen mitt i en spatiös hotellbar.  Tre gånger har jag här hört Mattias Hellberg med olika gäster hålla hov. Ofta spelar samma musiker på La Sombrita och HAK. Min favoritarrangör i Mölndal hade i Katakomberna engagerat improvisationstrion Dark Horse, vilket var en sällsam upplevelse.  För att balansera första meningen kan nämnas att jag för första gången fick chansen att besöka en skivstudio. Här länk till release av Faktumplattan vol 2.

Har läst novellsamling av Alice Munro och fått cred av  professor Magnus Nilsson för att jag ”oförtröttligt” skriver om arbetarlitteratur. När Stadsbiblioteket satte publikrekord i sin serie Klassikerprat, blev jag till och med kallad expert. Och som sådan försökte undertecknad på begäran häva ur mig några kloka tankar.  Kvinnor och äppleträd av Moa Martinsson användes som språngbräda av den docent från GU som var samtalsledare.  Har också lyssnat på en författare, vars dragningskraft på ”kulturtanter” är frapperande. Syftar på prisade Kristina Sandberg och hennes trilogi om hemmafrun Maj.  Vid dessa två sammankomster fanns nästan inga män i publiken, vilket fick mig att ställa en fråga till August-vinnaren Sandberg. Egendomligt förresten  att det i år inte fanns pengar för att utse personlig Ivar Lo-pristagare. Här kommer länkar till senast recenserad scenkonst på Stadsteatern, Teater Tamauer och Lisebergsteatern.

Tipset:  Lördag 14/3 15:00 trefaldig premiär på Sanning c/o Folkteatern

*) Johnny Cash, reds anm.

 

Kultur-Mats februari 2015

Har i likhet med många andra på ett omskakande sätt fått vetskap om Charlie Hedbo, en populär satirisk bildtidskrift  Författaren Fredrik Ekelund - som smickrande kallat mig kulturkämpe – har känt till publikationen sedan han som yngling besökte Paris; något hans  blogg förtäljer om. Han definierar avrättningarna på redaktionen som den värsta attacken i Europa på det fria ordet senaste decennierna.  Vad som kommer nära berör mer, därav de många demonstrationerna i yttrandefrihetens namn. Lennart Johnsson, före detta redaktör på Sjömannen,har påpekat att större sympatiyttringar uteblev när 32 filippinska journalister mördades i en massaker för omkring fem år sedan. Hyckleri kallade Jan Guillou i AB utformningen av den stora stöddemonstrationen i Paris. Anledningen: några av världens makthavare som skoningslöst bestraffat sanningssägare tilläts vara med.
Jag var mycket positiv till Tartuffe på Stadsteatern, vilket framgår här. Johan Ulveson och övriga i ensemblen, som kämpat med snirkliga repliker på vers, gjorde ingen besviken. Har vidare recenserat Älskaren skriven av Harold Pinter och framförd av en spännande frigrupp  på Stora teaterns vind. I huvudrollerna två pregnanta kvinnor i yngre medelådern. Enligt mig var Robert Söderberg formidabel i Unga Folkteatern uppsättning av feel bad-pjäsen Området. Efter att Folkteaterns konstnärlige ledare Frida Röhl och dramaturg Magnus Lindman gjort reklam för kommande repertoar och visat diverse smakprov, är min bedömning att vårsäsongen ser lovande ut. Blev under mingel långt samtal med Kim Lantz som är i färd med att gå i pension.
Krogtäta Linnéstaden piffar gärna upp sina menyer med livemusik. Innestället just nu på söndagkvällar är spanska restaurangen La Sombrita. Mina facebookvänner Johan Johansson på klaviatur,  skäggprydde Johan Håkansson bakom trumsetet samt basisten Stefan Bellnäs lirar på ett förnämligt sätt tillsammans med olika gäster. Har stormtrivts i den intima lokalen två gånger!  Senaste gången gästades man av en rocker i form av Mattias Hellberg. Mina progg-intervjuer överlämnades som gåva för att jag gratis blev undfägnad dynamisk lagom stökig musik. Två veckor tidigare gjorde Gunnar Frick succé i ett bitvis countrydoftande program signerat Alexander Durefelt.
Återigen får Göteborgs filmfestival klara sig uran min medverkan. Visst var det näpet med döttrarna som prisade sina pappor och delade ut en av guldbaggarna? En transperson har för första gången belönats med guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Lika sensationell är Julia Dufvenius (var favorit hos Bergman) genomgång av vem som fått detta pris senaste arton gångerna. Hälften av kvinnorna var under 30 år, ofta utan utbildning i yrket. Bland männen är åldersstrukturen helt annorlunda, samtliga pristagare utbildade skådespelare. Dufvenius rasar mot det synsätt hon betecknar som slit och släng.

Tipset: Tomas sista revy av Tomas von Brömsen på Lisebergsteatern t.o.m 26/4.

 

Kultur-Mats januari 2015

Inför och under julfirandeet gjorde jag några besök i ståtliga historiska byggnader. Högt belägna Fässbergs kyrka bjöd på adventskonsert med Janne Schaffer & Stefan Blomquist, kör samt ung stråkensemble. Schaffers syntetiska smutsiga ackord blev en kontrast till i övrigt stämningsfulla melodier. Efteråt ett långt givande samtal med klaviaturspelaren Blomquist. På julaftonen gjorde jag sällskap med en av Mölnlyckes många nya invånare, min mamma, till min barndoms kyrka. Höjdpunkten var två kvinnor på cello och på piano. Hagakyrkan är hemmaplan för en präst som är gift med den oerhört begåvade multimusikern Gunnar Frick. Denna gång var han en vital del av bandet som backade upp  mystikern Ebbot Lundberg och hans omfångsrika låtar. En annan karismatisk person som bör kallas estradör heter Per-Anders Ericsson. På kvartersscenen 2Lång rev han och hans rytmiska trio av en vildsint oemotståndlig show med småsnuskiga inslag. Perra, som har ett sydländskt utspel och en  dragning till okammade sjömansmiljöer, är defintivt värd en show på stora scener.

Är för mig oftast mer stimulerande att lyssna på och samtala med akademiker, än att läsa deras alster. Något om romanen Kvinnor och äppelträd, fast mest om tidig arbetarlitteraturs utseende. Det var innehållet i en föreläsning av docent Eva Borgström vars specialitet är genusforskning. Efteråt presenterade jag mig, vilket fick oss att resonera. Professor Lisbeth Larsson är aktuell med bok om de promenadvägar i London som dokumenterats hos Virginia Woolf, vilka hon berättade om på den så kallade Författardagen. Tre professorer i litteraturvetenskap som jag läst - i höst dessutom träffat - är min vän sedan många år Magnus Nilsson, Ebba Witt Brattström och Johan Svedjedal.  Alla tre aktuella med nya verk och Uppsalaprofessorn Svedjedals ”Ner med allt” kan rekommenderas, trots stundom akademiskt språk.

Min så kallade pappa är en berättartekniskt ganska avancerad ny svensk spelfilm om övergivenhet och empatistörning i regi av Ulf Malmros.  En annan film värd att nämnas är uppsnackade Gentlemen där författaren Klas Östergren själv står för manus. Tidsandan är perfekt återskapad liksom många av kultromanens sidosprång  Således  bra gjord! MEN behäftad med ett avgörande problem: åskådaren betraktar, blir aldrig känslomässigt involverad. Jämför med de enorma emotioner som strålade ur teven när Carson friade i Downtown Abbey.

Bäst 2014:

Konsert =  Mapei - WOW, Wayne Shorter - Sthlm Konserthus, The Bad Plus - Nef
Musikal = Chicago - Sthlm Stadsteater, Kristina från Duvemåla – GöteborgsOperan, Pygmalion – Stadsteatern
Teater = Tartuffe - Stadsteatern, Richard III – Dramaten,, Natten är dagens mor – Nya Studion
Show = Johan Wellton - Alby, Petter - Bokmässan Örebro, Per-Anders Ericsson  - 2Lång
Läsning = Kjell Westö, Fredrik Ekelund, biografin om Kerstin Thorvall
Sommar i P1 = Johan Croneman, Christian Falk, Po Tidholm
Intervju = GT-krönikören Jimmy Fredriksson
Krog = Linnea, Dorsia, Tvåkanten

 

Kultur-Mats december 2014

Har varit i huvudstaden och sett Chicago, en satirisk musikal med stort självförtroende på Stadsteatern. Dynamiska damorkestern återskapar förträffligt  det tidstypiska soundet från gangsterepoken, den feminina kaxiga kören tar ut svängarna och i huvudrollerna återfinns som leading ladies Sharon Dyall & Lisa Nilsson. Lisa imponerar ity hon fixar galant att ha fler repliker och dansnummer än sångnummer. Dramaten har gästspelat på Stora Teatern med Dödspatrullen av  deras chef Marie-Louise Ekman, en tokrolig historia formad på hennes mammas syn på äldrevård.  Marie Göranzon äger scenen med sin minst sagt excentriska och sylvassa roll, förmågan att vara lika beskäftig som förvirrad en munter njutning att skåda.  Sedan en tid tillbaka axlar Marie kappan efter den stora Margareta Krook.  Har sett  After Work på Stadsteatern, en ny  pjäs som utvecklas till en slags rysare och med en kvintett kvinnor som aktörer. När marken gungar uppstår rivalitet jämte ett desperat sug att klamra sig fast i hållbara rutiner.  Har avlagt premiärbesök på Göteborgs dramatiska teater, vars gästspel Diagnos:Baby var en rasande uppgörelse mot förtryck, underordning och objektifiering utan att helt övertyga.

Ohotad på tronen som bäst arrangör i regionen är I Ren  Kultur, personen bakom ordleken har sin bas i Mölndal. Efter vernissage följer berikande program i ord och ton. Kontemplation i Katakomberna kan man kalla det.  Den berömda heta brevväxlingen mellan  Selma & Sophie fick kropp av Christel Körner och Guje Palm, vars dramatiska framförande interfolierades vackert med pianomusik av arrangören. En annan gång var det ånyo uppläsningsdags, nu kärleksbrev mest från och till Käbi Lareti (som arrangören Irené flera gånger bokat). Denna lördag spelade en stråkkvartett från Göteborgs symfoniker.

Kristina Sandberg och Majgull Axelsson gratuleras till Augustpris respektive fackets Ivar Lo pris. Några författare jag läst har jag hört prata om eller läsa ur sina senaste romaner på Stadsbiblioteket. Jag syftar på Ninni Holmqvist, Lotta Lundberg och Christine Falkenland. På den så kallade Författardagen stiftade jag bekantskap med fler berättare. Blev nyfiken på Stina Otterbergs essä i bokform om Karlfeldt, Chris Forsnes sakprosa om en närmast bortglömd korrespondent samt Annika Koldenius dokumentärskildring om att förlora en elvaårig son.  Vill meddela att Anneli Jordahl klarat övergången från fack- till skönlitteratur utomordentligt väl. Hennes senaste titel kommer presenteras i ”min” tidning. I motsats till min kloka klassmedvetna väns skriverier, är risken stor att bli upprörd över påståenden från Lidija Praizovic.  Osmart att i AB dissa poetgiganten Baudelaire för att fransmannen var vit heterosexuell västerländsk man. Om alla med den bakgrunden går bort, vad återstår då av litteraturhistorien? Så här kan min blogg bli när bara ena könet tillåts vara med.

Tipset: Påkostade Gentlemen av Svenska Akademiens senaste medlem får biopremiär 6/12

 

Kultur-Mats november 2014

På en månad hinner det hända ohanterligt mycket inrikes. Ubåtsjakt och översvämningar. Sverige har skönt nog fått ny regering, som dock är i ett svårt parlamentariskt läge. Daniel Suhonens bok om Juholt har skakat om partiet.  Valet av ny kulturminister var en högoddsare. En för mig nästan helt okänd fransman har fått nobelpriset i litteratur medan en författare vars senaste verk jag läst med nöje fått Nordiska rådets pris (Kjell Westö). Fyra personers död har uppmärksammats: Jämte Göran Johanssons, Kim Anderzon, Klas Ingesson och i viss mån Jack Bruce. För egen del har det blivit tolv recensioner. Jag har varit på kurs, konferens och festival.  Har läst Uwe Timm, Kerstin Lundell och Gunnar Adolfsson. Såg Still life på 40-års jubilerande Hagabion. Jag har varit  nöjd matgäst på krogarna Gondolen, Sturehof, Grand Central, Linnea, Tvåkanten, Posthotellet, Istället, Scandic Mölndal och Hovås kallbadhus.

Joel Landberg är språkvetare och engagerad i Retorikcentrum trots att han gjort comeback som maskinoperatör på min arbetsplats. Akademikern som blivit intervjuad och publicerad av undertecknad, höll en interaktiv föreläsning på Humanisten om riksdagsvalet; helt inriktad på effekten av retoriska grepp. Mycket intressant! ABF-Göteborg anordnade ganska välbesökt panelsamtal om begreppen flow och kreativitet, delvis kopplat till psykoanalys. Jag ställde en fråga som triggade de på scen att svara utförligt. Hur kan det komma sig att författare påstår att deras karaktärer inte går att styra, att de går dit de själva vill?  Psykologen och docenten Per Magnus Johansson sa mycket tänkvärt, bland annat: ”Kreativitet är inte bara något glatt och positivt, kan också vara hindrande och störande.”  Otroligt energiska Gro Dhale gav rådet till författare att gå dit där det bränns.

På Kulturnatta i Mölndal i höstens milda inledande skede bjöds vi på hörvärd musik från så skiftande akter som Lisa Miskovsky och Sam Vesterberg med sitt bluesband. Stadsbiblioteket arrangerade maratonläsning av surrealistisk poesi från Torkel Rasmusson. För det fantasifulla kompet stod Bengt Berger & Stefan Bellnäs. Den sist nämnde var i egenskap av pådrivande elbasist i sitt esse när Mrock körde nya låtar med sitt band på ett utsålt Nef under beteckningen Cashbah – get up for the funky mångfald. En sanslöst bejakande tillställning.  Min vän och hans mannar visade sin klass. Nyligen var det mer än fullsatt i Haga kyrkan när Magnus Carlsson tillsammans med utomordentlige ackompanjatören Gunnar Frick framförde ett pärlband vemodiga sånger.  En helg i Stockholm bevakade jag jazzfestivalen, vilket var väldigt givande. Delade ut flera höga betyg för t ex Wayne Shorter och Isabella Lundgren.
Här är ett antal aktuella recensioner av dramatik från stadens scener såsom Operan, Stadsteatern och Folkteatern. Klockrena fullträffar hittills har Kristina från Duvemåla samt Natten är dagens mor varit.
Fler recensioner: I Annas garderob och Liljebrinks.

Tipset: Kritiken i P1 på tisdagar med Gunnar Bohlin och Anneli Dufva som programledare.

 

Kultur-Mats oktober 2014

Vad är naturligare än att inleda ett litterärt tema från Bokmässan? Fyra personer jag läst och pratat med fick priser: Kristian Lundberg, Mats Berggren, Torgny Karnstedt och John Swedenmark. Största behållningen i sorlet och trängseln under årets Bokmässan light blev mötet med en godhjärtad livfull berättare. Lyssnade på romanaktuella Elsie Johansson hos såväl Aftonbladet som ABF, däremellan ett kort varmt samtal i samband med överlämnadet av den tidning, där jag intervjuat den kloka kvinnan vars förmåga berör läsarna. Hörde i Värmlandsmontern på Aino Trosell när hon drog intrigen ur en av sina nya krimineller. Efter en stund kom aha-upplevelsen. Läste nämligen i somras denna välskrivande väns senaste alster som raffinerat exponerar det oväntade våldet. Hamnade efter planlös vandring på presentation av kritikern Barbro Westlings bok om Lars Norén, något som kan betecknas som slumpens skönhet då jag senare under lördagen skulle recensera hans Natten är dagens mor. Blev självklart nyfiken, ställde publikfråga och efteråt sa Westerholm att hon kände igen mig. Hon som valt att inte träffa den världsberömde dramatikern samtalade med mig om intervjun jag gjorde i LO-tidningen.
    Dramatik är ett av skönlitteraturens tre ben, därför en övergång till vad jag hunnit se av höstsäsongen. Redan nämnda genombrottspjäs recenserades för Teatermagasinet med rubriken ”Sammanflätad kvartett kvalitetssäkrar känd familjekatastrof”.  Stadsteatern i huvudstaden värvade som bekant tillbaka Anna Takanen. Vem kommer till oss i hennes ställe? Såg Mattias Anderssons med sin utforskande estetik ta sig an Flotten/ Hemmet/ Sandlådan – ursprungligen banbrytande gruppteater som jag är för ung för att ha sett. Denna provkarta på remake var en nyttig redovisning, fast gav ett splittrat intryck och lite mer gestaltning hade varit önskvärt. Recenserade för Kulturbloggen! På grund av sjukdom tvingas Folkteatern skjuta upp premiären av nyskrivna bitska komedin Liljebrinks. Har än så länge bara hunnit vara på ombudsträff på arbetarrörelsens egen teater, som bland mycket annat gjorde reklam för spännande projektet Röst.
   Är styrelsemedlem i Kamel, en vänförening till Författarcentrum Väst. Förutom våra egna möten blev jag inbjuden till FCV:s jubileumsfest. Det generösa programmet bjöd på buffé, lärorika tal, omöjlig quiz samt underfundig visunderhållning. Föreningen Arbetarskrivare är produktiva. Två år efter mitt värdskap för release i ABF-huset hade det ånyo blivit dags för släpp av nya antologi. Samma kväll jag kom med tåget stannade den landsomfattande turnén till vid Järntorget. Medverkade under redaktör Estbys ledning gjorde bland andra Torgny Karnstedt, Sara Beischer, Aino Trosell och oldtimern Ove Allansson.  Man hade lockat ett 30-tal åhörare trots sensommarväder och konkurrens från uppläsningsscenen.

Tipset: Lyssna på snabbe slampoeten Oskar Hanska, framröstad som  Mästarnas mästare

 

Kultur-Mats september 2014

Är ganska häpen över att jag i min redovisning över farliga situationer för journalister, missade de mest närliggande exemplen. Tänker på mordet i Kabul på Nils Horner, den mycket respekterade utrikeskorrespondenten. En avskyvärd ihjälskjutning på öppen gata som uppmärksammades stort i media.  Begripligt att nyhetsvärdet ansågs vara enormt, eftersom man sörjde en kollega.  På Bok- och Biblioteksmässan i fjol drog Martin Schibbye & Johan Persson flest åhörare. Deras bok 438 dagar handlar som bekant om de oerhörda vedermödor de genemlevde i Etiopien, i sin jakt på sanningen om Lundin Oils påstådda förbrytelser. Ett tredje fall är grävreportern Berit Önell på Norra Skåne. Efter beröm i veckomejl och tjugosju år i tjänsten blev hon omplacerad två gånger. Nyligen har hon också blivit mordhotad. Den olustiga ruljansen initierades med diverse svepskäl i våras av styrelseordförande och chefredaktör. Enda rimliga skälet synes vara att lokalpolitiker framfört klagomål efter att ha blivit granskade.  Apropå den krympande arbetsmarknaden för journalister bet man sig verkligen i svansen på dagstidningarnas redaktioner, när mesta materialet blev tillgängligt gratis på nätet.

Supervalårets crescendo närmar sig.  Valrörelsen har hittills  varit anmärkningsvärt beige och torftig. Känner mest en stor trötthet, inte minst av att registrera innehållet på partiernas affischer. Var finns den intellektuella hederligheten? Numera undviker jag ofta att följa direktsända debatter eller utfrågningar, vilket beror på att förutsägbarheten får mig på  dåligt humör.  Statsministern och hans tidigare maka,  övriga partiledare i Alliansen och flertalet ministrar har jag noll förtroende för. Blir till lika delar uppgiven och förbaskad av att lyssna på deras infantila nonsenssvar. Oppositionen låter betydligt bättre, något som får mig att tro på en vettigare politik med dem vid makten. Ett stort problem är dock att skillnaden i praktiken inte alls är tillräcklig.

Efterlyser ni rapport från Kulturkalaset finns den här. Har också skrivit om Falkenbergs jazzdagar och recenserat från WOW. Vill puffa för tre museer jag besökt i sommar.  Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn, som fick större yta för några år sedan, ligger perfekt inbäddat vid havet. Helt hänförd av Lars Lerins fantastiska målningar  kopplade jag efteråt av med god fisk i restaurangen. Museet i Falkenberg är numera inriktat på design. Guidades på deras spännande utställning Staged fashion om kända artisters  scenkläder. Waldemarsudde på kungliga Djurgården återkommer jag ständigt till.  Vad som var målarprinsens hem visade i somras, förutom verk ur samlingarna,  färgglad inbjudande textilkonst av Rigmor Grönfjord.  All livemusik jag hörde under detta besök i huvudstaden råkade vara gratis.  Bach på Adolf Fredriks kyrkorgel, röjig hiphop utomhus på Lydmar, Eric Bibb trio på puben Ackurat, repetitioner inför Allsång på Skansen samt Kåldomar & Kalsipper hos Parkteatern.

Tipset: Bok & Bibliotek 25-28/9 på Svenska Mässan med fokus på Brasilien

 

Kultur-Mats sommaren 2014



Mats skär tårta på LO Västsveriges invigning av ny hemsida

Den första av supervalårets rösträkningar gav besked om att partier som stack ut fick störst framgång, vilket innebär från svenskt håll att Miljöpartiet, FI och tyvärr också SD blev vinnare i valet till EU-parlamentet. 6F-nominerade Johan Danielsson nådde inte ända fram till ett mandat.  Trist att arbetarrörelsens företrädare är i fortsatt minoritet. Lika trist som att kapitalet med sina lobbygrupper är så starkt medan Europafacket känns tandlöst. Olle Svenning, Irene Wennemo och Ann-Charlotte Altstadt heter de journalister, vars missmodiga krönikor om EU påverkat mig mest.

Vilken möjlighet att påverka har jag själv i rollen som redaktör för en ambitiös facklig tidning? Än så länge har jag sluppit annan censur än självcensur. Gjorde ändå intervju med kommungranskaren Sophia Djiobaridis på Uppdrag Granskning. Min arbetsgivare Posten verkar skönt nog medveten om att vi fackliga  har ett uppdrag, som vore ogenomförbart om vi var bakbundna av lojalitet och tystnadsplikt. På Alla Plan har varit en frispråkig röst, stundom en nagel i ögat på vår motpart som försökt tillrättavisa (inte minst när något uppfattats som personangrepp). Men vi har undkommit repressalier. Reportrar runt om i världen som bevakar oroshärdar och avslöjar korruption, riskerar däremot sin säkerhet. Enligt en stark tevedokumentär jag precis sett dog, fängslades eller försvann 419 journalister/medarbetare under 2012. Inga av de tjugo mord  som skett på jornalister i Ryssland sedan Putin tillträdde har polisen lagt tillräckliga resurser på att lösa. Drogkartellerna i Mexico likviderar mina sanningsjagande kollegor utan att rättsstaten ingriper. Anställda på västvärldens ledande nyhetsbyråer har i Irak skjutits ihjäl från amerikanska helikoptrar. Tre exempel från en skrämmande och välgjord tevedokumentär om ett livsfarligt nödvändigt jobb. Ibland ”nöjer sig” förövarna med att hota skribenter eller vandalisera redaktioner. Utan pressfrihet ingen demokrati värd namnet.  En prisad yrkesman som på sistone blivit påhoppad - trots övertygande bevisföring – är den grävande journalisten Dan Josefsson. Jag samtalade med honom på bokmässa i Örebro, följer honom som facebookvän och lyssnade på hans föredrag på Bio Roy under vetenskapsfestivalen. Nu återstår att läsa boken om Quick-skandalen.

Berättelser i form av reportage från dramatiska händelser fordrar bra bildmaterial. Hasselblad center hade i våras en inbjudande utställning som sträckte sig över tre decenniers svenskt modernt foto, med motiv allt ifrån svartvita protestbilder till färggrann koncepkonst. Blev  nästan lite rörd av att se inramade ett flertal av de tidiga ETC-omslag jag har i min ägo.

Lika stora flopp som Edda Magnason var på Stora teatern, lika stor hit var det att uppleva en generös okuvad Tommy Körberg med mångsidig orkester på Lorensbergsteatern. Med sin formuleringsförmåga, osannolikt spänstiga röst och teaterapan utsläppt visade han att han fortfarande är kung på scenen. 64-åringens lagom självironiska show inramades av smakfull repertoar. Gjorde tummen upp inför Körberg efteråt på Park café där jag hälsade på Ebbot som var kvällens DJ.  I år blir det för ovanlighetens skull fullt fokus på WOW eftersom jag ska recensera för Kulturbloggen. För den renommerade bloggen  rapporterade jag om nystartade Gamlestan jazzfestival. Och för OJ skriver jag om trumlegenden Billy Hart på Nef. Kan noteras i sammanhanget att Frölunda Kulturhus haft en lång mycket hörvärd konsert med gräddan av Göteborgs improvisationsmusiker under ledning av Kjell Jansson.

Tipset: Utställning på Akvarellmuseet i Skärhamn med Lars Lerin till och med 14/9

 

Kultur-Mats maj 2014

En gisslare av regeringen och en blåslampa i baken på partistyrelsen på temat alla människors lika värde. Så uppfattade jag retoriken från ordföranden i LO, Karl-Petter Thorwaldsson, på 1:a maj. Min vän tog chansen att sprida sin glöd och vrede från talarstolen på Götaplatsen, vilket framgår i den inspelning som ABF gjorde på Youtube. I ärlighetens namn hade (V) lockat fler till sitt firande. Det måste ha varit en kollosal kick för Jenny Wrangborg (som jag publicerat, intervjuat och bokat) att framföra sina kampdikter för 7 000 personer på Gustav Adolfs torg.

Den stora nyheten är annars att nya och större Stadsbiblioteketet har invigts samt att den populära ersättningslokalen 300 m2 glädjande nog blir kvar till 2015. Bibblan har blivit rymligare och ljusare, fått balkong och ny scen med publik sittandes i trappor. Mitt ärende var inte inspektion utan att på Världsbokdagen höra flera författare som introducerades ingående av Ragnar Strömberg. I pausen samtalade jag med två av de medverkande: Tony Samuelsson och Johan Jönsson. Arrangören FCV har ju sin ordinarie uppläsningsscen förlagd till Majorna. Där fick jag i vintras höra och träffa Jeny Rengman och Kjell Westö.  Jag och Kjell pratade om musiker samtidigt som han signerade sin nya roman.
Några dagar senare började jag läsa hans thrillerliknande Hägring 38. Slumpens skönhet slog till när jag lyssnade på P1. Lyssnarjuryn hade nämligen beslutat att ge sitt pris – högst välförtjänt – till nämnde Westö, som tack vare prisceremonin i Uppsala fick ta en omväg hem till sitt litterära universum Helsingfors.  Seminariet På skrivkammaren var en annan lyckad tilldragelse i regi av ABF. Robert Kangas och Elisabeth Rynell frågades ut av två kollegor om skönlitteraturens väsen och tillkomst. En välbesökt underhållande tillställning. Författare borde likt elitidrottare ha tillgång till mentala coacher, var en av åtskilliga spetsfundigheter som yttrades.

Påsken ägnades åt en avkopplande utflykt till Stockholm. Hade på resan med mig böcker av Fredrik Ekelund och Pär Lagerkvist. Började bra direkt med åtråvärd biljett till Richard III med en galant Jonas Karlsson som med ideliga blinkningar till publiken desarmerar sin diaboliske maktgalning.  Missa inte att skaffa biljett till jongleraren Johan Welltons show vars turné besöker Stora Teatern i höst. Hade förmånen att se en exklusiv förhandsvisning i världsklass i Alby. Besökte såväl gallerier som intressant utställning om brottslighet på Stadsmuseet under ledning av min lokale guide. Blev också guidad i Maria Sandels fotspår på berikande vandring på Kungsholmen, nu en helt annan stadsdel än på hennes fattiga tid.
På Spritmuseet såg jag utställningarna Art & Pop samt Klubbkids. Intima Glenn Miller Café bjöd på långfredagen på Erik Söderlinds eminenta gitarrtrio.  Extra trevligt  att få en längre pratstund med bordsgrannen Magnus Krepper, som inte alls blev störd av min framfusighet.

Tipset: Johan Danielsson är 6 F/seko:s kandidat till EU-valet. Varför inte kryssa honom?

 

Kultur-Mats april 2014

Arbetarrörelsen delar ut ett antal litteraturpriser. ABF-Göteborg ordnade nyligen seminarium för att vi skulle lära känna några av de som belönats på sistone. På plats fanns ABF-pristagaren Daniel Poohl som skrivit en självbiografisk uppväxtskildring om när invandrarbarn kom till Åsensbruk på 90-talet.  I övrigt var det en kvinnostark trio på scen. De jag lyssnade på och efteråt träffade var Susanna Alakoski (fackets Ivar Lo pris + Moapriset), Helene Rådberg (delar Stig Sjödin priset med två andra kvinnor) samt en tungviktare i forskarvärlden vid namn Ebba Witt Brattström. Flertalet anföranden och samtalet efteråt hade övervägande kvinnotema.

Har deltagit i föreningen Arbetarskrivares årsmöteshelg i Aspudden. Dagen före lockades jag till Moderna Museet och utställningen Dansmaskiner. I särklass mest fascinerande och yrselframkallande var Kraftwerks audiovisuella långa 3-D-installation. Samma kväll debuterade jag som recensent av teater i huvudstaden, vilket syns här.  Arbetarskrivare samlades inte bara för att genomföra sitt möte, utan i upplägget ingick att frivilliga läste (jag ur recension av frk Julie), stipendium delades ut till Carolina Ankarcrona för diktsviten Vårdvikarien, min vän redaktören/översättaren/litteraturvetaren John Swedenmark föreläste och Stefan Estby guidade i närområdet. Ska noteras att vi passerade områden som med varsam hand iförlivats i böcker av Kjell Johansson. Som angenäm avrundning var jag och en bekant på Gondolen, vars mäktiga miljö gjorde mig extra upprymd efter att ha sett Stockholm Stories.

Fackliga seminariet Boken på arbetsplatsen genomfördes i år i Örebro i samband med ABF:s Bokmässa.  Petter delgav den stora ungdomspubliken med rapmusik, illustrationer, texter, koreografi sin slingriga väg till språk och litteratur. Med värme och stor portion humor förmedlade han vilken resa människor kan göra trots dåliga odds. Inom den journalistik som inte väjer för att avslöja hyckleri är Lena Sundström ett toppnamn. Hörde henne med behållning två gånger, något hon själv gillat.  Victor Estby är något så unikt som en mångsysslande dagsversmakare.  Hans presentation av sitt ordarbete och ännu mer hans läsning var ett positivt inslag på seminariet.  Sara Beischer tycker att vi råkas lite överallt. Och i Örebro hann vi på väg till en bar snacka om bland annat recensioner, Halland och Carl Johan Wallgren.   Efter att ha läst ur sin nya roman regisserade hon sig själv i en fulländad föreställning dagen därpå.  Tänk om jag kunde övertyga min fackklubb om att Beischer är precis det författarbesök vi behöver. Grattis till IF Metall i Sandviken som fick ta emot utmärkelsen Årets arbetsplatsbibliotek. Vi fick också ett blixtbesök av Gunilla Carlsson (S) ordförande i Kulturutskottet. Fanns också tid för workshops, reflektioner och erfarenhetsutbyte. Denna gång valde jag Klas Östergrens Gentlemen till favoritbok.

Tipset: Ombyggda Göteborgs Stadsbibliotek invigs 23/4 18.00 med förnämliga författare.

 

Kultur-Mats mars 2014

Vid Göteborgsreleasen av nya omsusade diktsamlingen lät Jenny Wrangborg sina ord omringas av tung musik, avslutningsvis var det till och med argsint mangel. Besökte nyligen ett litet galleri vid brusande Mölndalsån mitt emot Gamla torget. Innehavaren Irene Sjöberg-Lundin spelade korta utsökta pianostycken som inramade suggestiv högläsning av pensionerade teatermannen Ingemar Carlehed.  En söndag promenerade jag till Stensjökyrkan som har en osedvanligt bra ungdomskör jämte makarna Landgren på orgel och andra klaviaturer. Gästsolist var förträfflige Anders Hagberg på allehanda blåsinstrument.
En måndagkväll satt jag ihopkrupen i läshörnan, djupt försjunken i otymplig bok om Olle Ljungströms värld (en initierad källa har visserligen skvallrat att flera anekdoter inte är sanna). Plötsligt får jag på telefon inbjudan till Konserthuset vars affischnamn denna gång är grammisbelönade Gregory Porter uppbackad av Bohuslän Big Band. Jag slänger på mig en kostym, rusar till spårvagnen och missar bara 1½ låt.  Gradvis färdas jag mot ett tillstånd av avspänt lyssnande. Från att ha varit lite slickat sound växte konserten snabbt. Kombinationen högkvalitativ storbandsjazz och svängig soul var helt oemotståndlig. Porter, som slog igenom sent, är ett fenomen som kan påminna om Lou Rawls, Luther Vandross och Donny Hathaway.
 Alice Babs, vars död uppmärksammats med minnesporträtt i SVT, var en vokalist som på ett enastående sätt svävade mellan genrer.  I skrivande stund snurrar LP:n Simple isn´t easy (-78) på skivtallriken.  SVT har överhudtaget visat många sevärda dokumentärer på sistone. Syftar på exempelvis de porträtt man sammanställt om Georg Wadenius och Sonny Rollins.   Senaste gången jag diggade på Nef var när oldtimern Gilbert Holmström visade att saxofonspelande håller honom vid god vigör. Fräcka arrangemang och hans band var kanon.
Den lokala bluesscenen existerar lite i skymundan. På M/S Marieholm där Bluesföreningen huserar, njöt jag av Bengt Bygren med vänner featuring Bengan Blomgren. På Götahof var jag mycket mottaglig för Bjurman Band som traditionsenligt lirar på julhelgen. På KoM musik & bar beläget långt ut i Majorna spelade Sam Vesterbergs bluesband. Är alltid en fröjd att höra honom oavsett omgivning. Man känner sig uppfylld efteråt.
Av mina intervjuer backstage publiceras först visartisten Sanna Carlstedt. Håller med henne att Grammisgalan levererade ofrivillig komik, då de utsåg Tomas Ledin till vinnare i kategorin folkmusik/visa.  Och när blev Håkan Hellström rock? En annan retorisk fråga är hur Pugh kunde missas i den första upplagan av Sveriges Hall of fame? Apropå utmärkelser och inval vill jag kommentera ett högst oväntat besked från Svenska Akademien. Klas Östergren ska överta stol nummer 11. Min svenska favoritförfattare har jag två gånger fått en pratstund med. Skriver skrönor, är rolig, spjuveraktig blick och folklig nimbus; är några av Åsa Linderborgs positiva omdömen.

Tipset: 19/3 19.00 Trappan Folkets Hus Om arbetarrörelsens priser: Susanna Alakoski…

Kultur-Mats februari 2014

Möjligheten finns att man genom samtal kan lära känna andra och sig själv, vid sällsynta tillfällen påträffas en själsfrände. Då det kan gå åtskilliga år mellan dessa vibrerande ögonblick föredrar jag beprövade genvägar. Har och har haft brevvänner, konsumerar biografier och följer teveprogram vars syfte är att avslöja ny kunskap om kända kulturarbetare.. En bra skriven (själv)biografi är minst lika mycket bladvändare som krimi om ouppklarade mordfall.  Inbillar mig att jag senaste året lärt känna följande personer bättre: Joyce Carol Oates, Kjell Eriksson, Patrik Sjöberg, Gunnar Adolfsson, Lars Norén, Kjell Johansson, Leif Zern, Gunnar Harding, Pugh Rogefeldt, Jeanette Winterson, Crister Enander och Erik Andersson.

Senaste minnesbok jag plöjde hade Peter Bratt som upphovsman. Hans memoarer Med rent uppsåt är en ytterst detaljerad och välskriven genomgång, om att som vänsterjournalist befinna sig i hetluften och bli offer för affärerna kring IB och justitieminister Geijer. Boken påminner om hur mycket en stukad Bratt fick uträttat på DN efter affärerna. Inga jämförelser i övrigt, journalistik är vad jag också praktiserar vid sidan om. Å yrkets vägnar har jag förmått många intervjuobjekt att träda fram i helfigur. Under lyckliga omständigheter är det vad som sker i tunga teveproduktioner som Så mycket bättre och nu senast Stjärnorna på slottet. Onekligen bra teve när tittare kan bli lika känslomässigt berörda som medverkande. Tänk bara på Leif Andrés tårar när han avundsjuk åsåg hur stjärnan Lundqvist musicerade med sin pappa.

Folkteatern har gjort reklam för vårsäsongen. En nästan fullsatt salong av ombud tog emot presentationer och apritretare. Stolt deklarerar den nya ledningen att Bechdeltestet inte är något problem för Blåvingar, vars pjäsförfattare bara önskar sig den vanliga publiken, det vill säga alla sorters kvinnor. Glädjande att Stadsteatern lyckats så väl med sin musikalvariant av Pygmalion. Att flertalet scener mest är rapsodiska tablåer där publiken får fylla i tomrummen, stör inte eftersom ensemblen framför mångbottnade piruetter av hög klass. Tomas von Brömsen, Nina Zanjani och På – spåret – aktuelle Eric Ericson är ypperliga i de ledande rollerna. Koreografin, sången (Nina sjunger ljuvligt) och musiken bidrar väsentligen till det vinnande konceptet. En stor eloge till bandet och kapellmästaren Bernt Andersson

Inbjudningar till utställningar har fått mig att upptäcka nya rum. Dels Göteborgs Konstförenings lokaler på Södra Vägen där fotografiska laborationer hängde, gjorda av en klasskompis från gymnasiet som försörjer sig på uppdrag från näringslivet.  Dels Örgryte Hotell i samband med Afternoon tea där förskoleläraren Christina Ljungvall (före detta postis) exponerade sina tavlor med bland annat stenmotiv. 2010 tog jag mig till galleri Majnabbe eftersom min arbetskamrat Lennart Berggren ställde ut, om ni googlar märker ni att han är en ansedd och flitig konstnär.

Tipset: 20/2 18.30 i rest Trappan seminarium Hållbart arbetsliv för världens kvinnor

 

Kultur-Mats januari 2014

På Bokmässan gav Gabriel Byström mig en diskret hälsning, som ett erkännande eller tecken på att vara igenkänd? Kulturchefen på GP skrev en nyårskrönika värd att uppmärksamma om demokrati, frihet och obetänksamma omdömen. Och krönikan klargjorde behovet av en klarsynt kulturpolitik. Han gjorde ett svep över europeiska oroshärdar där intoleransen växt. Ofta förblir jag otillfredsställd av tidningens kulturbevakning, vars chef emellertid har en rakryggad hållning. Han fördömer idogt regeringens marginalisering av kulturpolitiken. Vi två har en likartad syn på kulturens kraft och kritiserar därför våra egna – i hans fall en humanistisk borgerlighet och i mitt fall en bred arbetarrörelse – när man vägrar förstå hur konst kan beröra.
Kulturpolitik i kombination med folkbildning var tema i förbundsorförande Helen Petterssons tal när ABF-Göteborg firade 100 år. Sist i raden av talare var Susanna Alakoski som sa att hon skriver ”för att hon vill förändra världen, vill göra motstånd mot dumhet”. Efteråt gratulerade jag till det Ivar Lo pris hon ska få på hans födelsedag 23/2.
Har besökt Aftonstjärnan på andra sidan älven för att se en musikalisk scenshow med Mirja Burlin, Camilo Bresky och musikern Fabian Kallerdahl. ”Väck mig innan du går” var sång och skådespel, kryddat med några dansnummer, om fördomar och frustration. En storväxt koreograf i ett möte det slår gnistor om med en aktris/artist som på många sätt är hans motsats. Modigt av dem att förlita sig på eget material, även om alla texter inte höll lika hög klass. Burlin hade i huvudrollen i den orättfärdigt utskällda Aprilhäxan (-05) på Folkteatern, vars nya VD intervjuats av undertecknad och vars avgående VD gjort bokslut i ”min” tidning: På Alla Plan.
Efter senaste redaktörskapet kopplade jag av en helg i Stockholm eftersom poäng på SJ-kortet annars skulle förfalla. Det blev besök på bland annat Stadsbiblioteket, receptionen till SEKO-förbundet, Café Opera, Riche, baren på Scandic Anglais, Strindbergmuseet, Scalateatern, Stadsteatern samt Dramaten.  Samtalade länge med Kalle Seldahl efter att han varit sidekick till pappa Sven W i samband med boksläpp. Är ni roade av teater som undersöker begrepp som nationalscen och som leker med metaperspektiv? I så fall rekommenderas makthavaren (för att citera GP) Mattias Anderssons redovisning av bearbetade enkätsvar. I hans Mental states of Sweden på Dramaten förekommer, hör och häpna, en brevbärare från Lindome.

Bäst 2013:
Teater:
Doktor Glas på Dramaten, frk Julie på Stadsteatern och nypremiären av Räls på Folkteatern Revy = RÖVA på Folkteatern Show = Peter Carlsson & Blå grodorna på Scalateatern.
Film:
Philomena och Återträffen (Sv)
Läsupplevelse:
Simma i mörker – Kjell Eriksson, Änglarnas sorg – Jón Kalman Stefánsson, Människobukett – Gunnar Adolfsson
Konsert:
Bjurman Band på Norsesunds värdshus, Femtastic på Runö och New tide orquesta på Liseberg
Solo:
Bengan Blomgren på Götahof och Lars Halapi på Falkenbergs visfestival
Tv:
Så mycket bättre, UG och fotbollskanalen
Fyrverkeri:
Musik på Vattnet vid Rådasjön
Skiva:
Beches Brew Big (live från Fasching och Nef - var publik på konserten i Gbg) - Bengt Berger

Tipset: 23/1 18.30 på Bio Roy film + samtal med Harriet Andersson

 

Kultur-Mats december 2013

Mats i samtal med Tomas Bannerhed, tidigare Augustpristagare
Foto: Jarmo Väyrynen

Pål Börjesson en av arrangörerna av Författarcentrums uppläsningsscen, debuterade i höst med Gallus. Hans roman är en konsekvent skildring av en manlig familj på väg mot undergång. På ett egendomligt vis har man hamnat utanför samhällets skyddsnät, dövar hungern med hemfraktat after work-käk och kanaliserar sitt hopp till familjens autistiske spelgeni. Den täta och precisa prosan har Västra Frölunda som fond. 

Aino Trosell, numera bosatt på Hisingen, är aktuell med En egen strand. På omnämnda uppläsningsscen i Majorna, hann hon nyligen att både läsa med inlevelse och underhållande minnas sina värsta författaraftnar. Om nya boken kan sägas att Trosell skickligt behåller greppet om läsaren, när vi färdas allt längre in i systrarna Judit och Hanna. Dock reserverar jag mig emot det groteska utdragna slutet.

Inger Jalakas Hat ingår i en serie om en lesbisk mordutredare. Till det yttre är igenkänningsfaktorn hög då platser som Haket, Älvsborgsbron, lekplatsen nedanför Oscar Fredriks kyrka och Färjenäs förekommer.  Temat är rädsla och besinningslöst raseri, vilket riktar sig främst mot homosexuella. Stördes något av att denna krimi garnerats med väl många råa mord eller dråp.

Just nu läser jag Dag ut och dag in med en dag i Dublin av Erik Andersson, boende i Västra Bodarne. Till synes lätt och kvickt skriver han om översättandets möda. Fryntlige Andersson fick chansen att utförligt presentera ett mastodontverk som han kämpat med i fyra år. Ulysses av Joyce som utspelas under en enda dag 1904, är således en av de böcker som ingått i serien Klassikerprat på nya Litteraturhuset.  Klassikerprat ägnades också Resa till nattens ände, ett kusligt mästerverk vars upphovsman rönte ett sorgligt öde. Återigen hade vi en färsk översättning att tillgå, något som vår ciceron Kristoffer Leandoer hade ombesörjt. 

Då Maja Ekelöfs one hit wonder Rapport från en skurhink skärskådades blev jag en slags sidekick, vilket förevigades av fotograferande vän. På scen stod denna gång historikern Ann Ighe och som ”förband” sågs serietecknaren Hanna Persson.  Ser med förväntan fram emot nästa Klassikerprat om Madame Bovary (enligt en arbetskompis skulle hon idag betecknas med en bokstavkombination).

Första gången jag besökte Litteraturhuset – som har infört den trevliga traditionen att servera hembakat – var det för att främst få lyssna på när Sara Beischer läste ur sin nya bok. Till saken hör att jag skrivit om såväl Maja Ekelöfs som Saras uppmärksammade debuter.

Angående nobelpriset råkade jag innan tillkännagivandet låna senast översatta novellsamling av Alice Munro. På Bokmässan sa jag till Richard Ford att han snart borde vara mogen att stå på listan över kandidater.  Lite konfys efter utdelandet av Augustpriset. Lena Andersson är möjligen välförtjänt vinnare, men ack så kall. En smärre skandal att varken Döden på jobbet eller Spår blev värdig vinnare bland fackböcker. Min vän Kjell Johansson har fått Selma Lagerlöfs litteraturpris.

Tipset: Pygmalion på Stadsteatern från 13/12 med Tomas von Brömssen, Nina Zanjani med flera.

 

Kultur-Mats november 2013

Tänker på Viskadalen, Runö och Brunnsvik; tre folkhögskolor inom rörelsen. Haft bra vistelser på dessa kursgårdar men hälsan tiger som bekant still. I senaste verksamhetsberättelsen för Västra Sveriges Arbetares Folkhögskola – ursprungliga namnet på Viskadalen – kan utläsas att utbildningar ordnats för personer i fas 2 och i sista sysselsättningsfasen, utbildningar som nu upphört efter starka invändningar från medlemsorganisationer.  På ABF Göteborgs årsmöte fördömde en talare att skolans överskott berodde på fas 3 – bidrag. Trovärdighet handlar om att inte praktisera det man kritiserar.  Utbildningscentret Runö är en LO-skola som två gånger haft en röd kulturfestival. Årets program med kurser och seminarier, workshops och panelsamtal, konserter och guidningar; var otroligt ambitiöst. Någonstans borde varningskockorna ringt när man märkte hur få rum som bokats och att fyra kurser fick slås samman till en enda. Med bussar från huvudstaden kom så få deltagare, att affischnamnet Behrang Miri hade färre än tio åhörare då hans föreläsning började. Några timmar senare när han körde sin rappshow på utomhusscenen var publiken cirka trettiofem personer, varav stommen personal, medverkande och folkhögskoleelever. Undrar vad notan hamnade på bara för de drygt tio band som spelade? Till saken hör att kvar från den konferens för 200 studieansvariga som checkade ut från Runö, stannade endast fyra entusiaster för att vara med på den ödsliga festival där jag var ideellt arbetande reporter.
   De svarta rubrikerna har dock sedan i fjol varit koncentrerade till natursköna Brunnsvik. ”En solkig historia” och ”Kapad av kapitalet” (AB), ”ABF erkänner fel” (Arbetet), ”Skam för arbetarrörelsen” (DD) och ”Ledningen har lurat oss” (Folkhögskolan). Redan när LO slutade rekrytera, för att läget ansågs offside, ventilerades pengaproblem i pressen. Bibliotekarien och fler ur personalen varslades. Tyvärr lyckades man inte hitta den huvudman skolan förtjänade.  Jag har varit där uppemot tio gånger och känner vemod och ilska över vad som hänt. Idag bedrivs endast utbildningar i Borlänge för arbetslösa medan de sjutton byggnaderna vid Väsman står tomma. Namninsamlingar, insändare, demonstrationer och protester från lokalpolitiker hjälpte inte. Stewe Claeson, författaren som levt i FHS-världen, har i debattartikel påmint om att folkhögskolor ska syssla med bildning; inte utbildning därför att pedagogiken är annorlunda. Det har funnits en stolt anrik Brunnsviksanda som värnat folkbildningsideal. ”Den stora tragedin är att Brunnsvik inte längre kommer att förändra livet på människor” (Ingvar Persson ledarskribent på AB och tidigare lärare på skolan).   När elever och lärare på skriv- och musiklinjer kämpade sig kvar på den plats eleverna blivit lovade, blev de motarbetade och mathållningen så undermålig att inspektörer krävde omedelbara åtgärder.  Fina inventarier och böcker från arkiv har slängts utan eftertanke.  Skandalen har nystats upp av frilansaren Svante Isaksson vars research fortsätter.

Tipset: Litteraturhuset vid Heurlins plats 18/11 18.00 Om Maja Ekelöfs klassiker med Ann Ighe.

 

Kultur-Mats oktober 2013

På Bokmässan var jag tidningen Arbetet behjälplig som utställare med möjlighet att ströva i kring, sparar alla detaljer till separat artikel. Apropå möten med författare är fotot på mig och Elsie Johansson från en mycket lyckosam intervju som gjordes vid hennes sommarbostad utanför Uppsala. Dagen efter såg jag silverbibeln, utställningar på Upplands museum, bastion vid slottet och mäktiga domkyrkan. Har knåpat ihop ett antal teaterrecensioner för Kulturbloggen, t ex Fröken Julie och Räls. För Ny tid skrev jag om den debatterande feministiska musikalen Pigan.
    Möllan i Mölndal nyinvigdes nyligen med dagvisning av Monica Z, vars manus delat bedömare i två läger. Filmen är otvivelaktigt ett synnerligen gott hantverk, snyggt fotat med tidstypisk scenografi. Porträttlika Edda Magnusson sjunger och agerar sensationellt bra. Handlingen drar in åskådaren i ett stormigt liv som hade flera konstnärliga höjdpunkter. Faderns telefonsamtal blir en nyckelscen som berör alla empatiska själar i salongen. Ändå är det något som gnager när Peter Birro och övriga inblandade hävdar att denna bio-pic ska ses som fiktion. Att komprimera tiden för att uppnå avsedd effekt må vara okej. Men att skarva och hitta på för att ”förbättra” en redan anmärkningsvärd historia, har fått flera av Monicas vänner att reagera. Dokumentärfilmaren Tom Alandh ifrågasätter filmmakarnas åberopande av poetisk frihet. 
   ABF anordnade seminarium för att prata om den brevväxling som fått titeln Hat & bläck – en dialog om klasshat. Jag antecknade vad Kristian Lundberg och hans brevvän Crister Enander sa (den senare medverkade via telefon). Några begrepp som nämndes var förflackning, systemskifte och samtidsäckel. Lundberg menade att alla val som är gjorda i samhället är ideologiskt grundade och han påstår att vi förts tillbaka till en statartillvaro. ”Delar av Sverige har kidnappats i det fördolda, att man lägger ner biblioteksfilialer fyller mig med vrede, idag ligger hela områden i Malmö i radioskugga, nära hälften kan gå ut grundskolan utan godkända betyg.” Enander är bestört över att SAF på drygt tio år lyckades vrida samhället i annan riktning och anser att det är bedrägeri att sänka kraven på universiteten.
Med anledning av Elisabeth Åsbrinks pjäs Räls arrangerade ABF ett program om vittneslitteratur där Åsbrink och Ola Larsmo (ordförande för svenska PEN) blev utfrågade.  ”Att söka efter sanning är en viktig sak, att förstå genom fiktion är något annat, min fåra är mitt emellan historikern och romanförfattaren.” (Åsbrink). Lika kloka Larsmo påpekade: ”veta är kunskap från forskning, förståelse är att utsätta sig för dessa kunskaper”. Kritiker som inte lyckas känna igen en egen genre, dokumentärromanen (som han själv framgångsrikt odlar), gör honom beklämd. Vi fick veta att vittnesmål kan vara vanskliga, eftersom folk minns fel.

TIPSET: 21/10 18.00 I nya Litteraturhuset (nära Järntorget) Beata Arnborg presenterar första biografin om Kerstin Thorvall.

 

Kultur-Mats september 2013

Runö har nyligen arrangerat röd kulturfestival och jag var anlitad som reporter. Har börjat bearbeta mitt digra material. Som grädde på moset blev det bra intervjuer med Kulturutskottets ordförande, litteraturprofessor från Skåne, Behrang Miri, Cleo ur Femtastic och Sanna Carlstedt. Stefan Löven på blixtvisit hejade på ett sådant sätt att han troligen kände igen mig och LO-Kålle frågade om upphöjningar av lågprocentare, samtidigt som han berömde arbetsplatsbesöken hos oss på Posten i vintras. Träffade på festivalen Arbetets kulturredaktör, som visade mig min recension av Knegarlåtar införd i nya numret.
   Annars har skrivandet haft paus under högsommaren, med ett undantag. Trots kort framförhållning beroende på hotellkonkurs, kunde de gemytliga jazzdagarna i Falkenberg genomföras. Hade förmånen att stå på gästlista och bjöd tillbaka genom att debutera som recensent i ansedda Orkesterjournalen. Min rapport finns på nätet. Falkenberg tillhör en av landets allra bästa musikstäder sommartid. Flera kyrkokonserter var givande och Lars Halapis gitarrsolon på Visfestivalen var magnifika.
   Folkteatern har haft ombudsträff och Stadsteatern presenterat kommande säsong. Mest anmärkningsvärt var Julia Moe Sandes utlevelse som Nora av idag efter att hon förlupit hemmet och att succérevyn Röva kombineras med julbord. Teatern vid Götaplatsen koncentrerar sig på klassiker. Roligast där var när Tjechovs tre systrar hängde på sig elgitarrer och gick loss. Författarcentrum släppte höstens program för uppläsningsscenen och kryddade tillställningen med några författare. En av dessa., deckarkungen Åke Edvardsson, kände igen mig. Han fick PAP och jag fick ett sällsynt personligt samtal.
Kulturkalaset innehöll som vanligt flera godbitar. Vad som kan utgöra påfrestningar - dåligt väder, trängsel, återbud och teknikstrul – var vi relativt förskonade ifrån. Dock fick man stå ut med att bli genomblöt en kväll på Liseberg och Kungstorget. Väl värt besväret eftersom New Tide Orquesta, en kammarmusikgrupp med tangoinfluenser, var ljuvliga och tolkningarna av Donna Summers många discohits gav mig rysningar. Sveriges Nationalorkester (GSO) levererade Tjajkovskij-symfoni på absolut toppnivå medan Eva Dahlgren på samma scen några timmar senare visade hur unikt begåvad hon är. I motsats till fåniga Maja Ivarsson är Eva cool på riktigt.  Psykedeliska Tonbruket kräver mycket av lyssnarna med sin förkärlek till urladdningar, gnissel och kontraster. Av en slump kunde jag snacka med Martin Hederos på Heaven 23 om den goda respons de fick. Georg Wadenius och hans projekt N. Y Connection tilltalade mig mycket, fast ljudet var alltför uppskruvat. Lew Soloff på trumpet och Larry ”Danmark” Danielsson på bas var helt outstanding på sina instrument. Dessutom njöt jag av Martha Wainwright, Floyd Gumbo, Jacob Karlzon 3 och körerna i Roger Waters opera.

Tipset: 26-29/9 Bokmässan (spana in programmet i ABF-montern)

 

Kultur-Mats sommaren 2013

De tre senaste artiklarna jag delat på Facebook har haft följande rubriker: ”Inte en grej stämmer när Lööf pratar arbetsgivaravgifter och krogmoms./ Är det okej att etablera verksamhet med statligt stöd och sedan anställa ungdomar till urusla villkor?/ Aziz mordhotades när han krävde sin lön.”  Vi förtroendevalda i LO-familjen ska vara både mycket bekymrade och djupt upprörda. Vi måste tillsammans med våra representanter i riksdagen, utverka strategier för att skapa en sund arbetsmarknad. Gång på bevisas således att kapitalism inte tar mänsklig hänsyn. Alternativ med mer reglering och annan fördelning av skatteintäkter måste helt enkelt utformas till nästa val.
”Skippa tankesmedjor och PR-byråer – använd författarna”, lyder en paroll från litteraturprofessorn Magnus Nilsson. Denna uppmaning till arbetarrörelsen har praktiskt anammats av Arbetet live, vars senaste arrangemang vid Norra Bantorget var release på biografi om Folke Fridell. Jag är tillräckligt besatt för att vika ett par lediga dagar till sådana här bildningsresor och den läsvärda boken med undertiteln Arbetet ofrihet fick jag signerad av författaren Jan-Ewert Strömbäck.  Tidigare i vår hade man med bland andra Kjell Eriksson som exklusiv gäst, festlig invigning av Boklådan – din litterära ombudsman. Det är ett samarbete mellan ABF och tidningen Arbetet om lästips i form av ett aptitligt nyhetsblad. För närmare info se bokladan@abf.se Beträffande förträffliga föredrag på seminariet Boken på arbetsplatsen hänvisas till nya På alla plan.  Berikande att på Internationell författarscen lyssna till Sofi Oksanen (Nordiska rådets pris 2010) under halvannan timme på Stora teatern. Tolken var enastående, kan inte begripa hur han hann med i hennes haranger. Min lärare för tjugofem år sedan i antikens dramatik Ingrid Elam, agerade utsökt som utfrågare och guide.  Den ganska unga finskan med dragning till det historiska, ser skor som starkt symboliska. En annan nordisk prisad författare mer i skymundan är isländskan Gerdur Kristný. Hon medverkade i Majorna på Forum för poesi och prosa och en solig dag på Djurgården läste jag hennes sparsmakade och smarta diktsamling Blodhov. Hon utvecklar tema i Eddan till att omfatta en av vår tids farsoter, nämligen våld mot kvinnor.
I samband med mina resor till huvudstaden i vår har jag fått se några av landets främsta skådespelare. Den på scen så självklara Ingvar Hirdwall var lysande som uttolkare av Beckett i Krapps sista band. Karismatiske Sten Ljunggren var engagerad som recitatör av Folke Fridells texter på ovan nämnda boksläpp. För mig som teaterbiten var det stort att få byta några med den reslige Ljunggren. Robert Gustavsson och Jonas Karlsson var ett tragikomiskt radarpar i Rain Man på Rival. Funkar utmärkt för er som vill skratta och samtidigt bli berörda. Uppsättningen drar fulla hus, passa därför på att boka SJ-paket omgående. Ställde förresten en fråga om urholkningen av SVT-drama, när public service nyligen diskuterades i Publicistklubben.

Tråkigt att Peace & love gått i konkurs. Jag roar mig musikaliskt helst på ställen i det lilla formatet. Tänker på Byns bistro där Bäck brothers huserar och Amerikabaren där jag njutit av Fabian Kallerdahl, Dan Helgesen och inte minst Funk-Emrik. På Nef svängde som inledning på jamkväll stommen från anrika Gin House bluesband. En varm lördagkväll besökte jag den så kallade Bunkerfestivalen. Hög kvalitet från flera av mina favoriter, dock synd att publiken var så fåtalig.

Tipset: Göteborgs kulturkalas 13-18/8, för mer info googla

 

Kultur-Mats maj 2013

På Folkteatern gjorde Ronny Eriksson med musiker ingen besviken. Vi ganska lättroad och reflekterande publik såg en i tal och ton drastisk andra akt. Där bevisades nya tidens galenskaper, exempelvis när regeringen leker affär med gemensam service. Första dråpliga halvan var koncentrerad på norrländsk mentalitet. Förnämliga Folkteatern bjöd till scenlunch på Kroppen vi bor i och andra galaxer med Eva Ahremalm och Annika Olsson. Efter en ordlös entré hasandes i kartonger gjorde de upp med livets villkor, där slutet är givet men facit saknas. Inspiration hämtas från Peter Nilsson med flera. Vi bjöds på tvära kast mellan det kosmiska och det triviala. En brokig meningsfull blandning av psykologi och metafysik.  Ett totalmaxat feministiskt angrepp på förtryckets strukturer, sågs i bejublade gästspelet med titeln Men det skulle ni aldrig våga. Utan att helt bejaka budskapet, anser jag att duon på scen hade en superproffsig konsekvent estetik. Som bonus skickade vi brev till berörd minister om graden av jämställdhet.

Har träffat ordföranden i föreningen Grävande journalister. Apropå debatten om hot/hat på nätet dryftade vi Maria Sveland och hennes verklighetsuppfattning. Då jag varken läst nya boken eller kunnat följa hela det samtal på Gräv13 som hon efteråt fördömt, saknar jag delvis underlag för rättvis bedömning. Dock hörde jag henne agitera efter läsning ur Bitterfittan för några år sedan. Var då obegripligt hur denna privilegierade kvinna med orden i sin makt, kunde se sig som offer. Vill här göra en koppling till Publicistklubben-Västra och deras årsmöte som jag bevistade. Inte ens Camilla Henemark, exponerad i Elisabeth Olsson-Wallins beryktade fotomontage, ville framställa sig som offer. Från en upprörd position till att delvis vara överens, hade de i den debatt om satir jag lyssnade på, istället Claes Eriksson som nyanserad motpart. Kontroll respektive utsatthet är motpoler som mycket dramatik bollar med. I monologen Pussy en obarmhärtig pendelrörelse medan Don Quijote demonstrerar en hejdlös drift med vår fåfänga. Och på Stadsteaterns stora scen mixar Kushner vänsterradikala idéer hos en trasig familj med individernas krampaktiga frigörelseförsök.   

Tjejer hävdar sig väl på slamscenen. I uttagningen till SM för estradpoeter var jag med om att rösta fram 75 % kvinnor till Göteborgslaget. I min serie Arbetarlitteratur kommer jag sex gånger i rad ha publicerat kvinnor. Fjolårets bästa svenska spelfilm gjordes av Gabriella Pichler, en person jag skulle vilja höra på.  Bio Roy har också visat en pärla från Saudiarabien. Den gröna cykeln handlar om ofattbart könsförtryck som existerar oberoende av klass. I huvudrollen syns en charmig rebell som begär vad som verkar vara ouppnåeligt. Extra plus för ett smart och hjärtknipande slut. Av ABF-Göteborgs ordförande Gunilla Carlsson mottog jag stolt årets kulturpris. Då omnämndes förstås denna blogg.

Tipset: 10/5 19.00 Forum för poesi och prosa i Musikens Hus med bland andra Augustprisvinnaren Göran Rosenberg.

 

Kultur-Mats april 2013

Två helger har tillbringats i huvudstaden. Dessa nytto- och nöjesresor är månadens ämne, trots flera givande föredrag på hemmaplan, Scenlunch på Folkteatern, sevärda Godheten och Den gröna cykeln, debatt om satir i PK-Väst (Publicistklubben) och seminarium om antologierna Skitliv + Ihopskrivet.
   När det erbjuds kulturpolitisk konferens i ABF-huset vill jag närvara. Ett läslyft för Sverige var avstamp inför nästa valrörelse och visade på hur akut situationen är. LÄSFÖRMÅGAN BLAND SVENSKA ELEVER SJUNKER SNABBARE ÄN I NÅGOT ANNAT EUROPEISKT LAND. Många betydelsefulla personer medverkade men vi var bara 47 stycken som åt lunch. Skönt nog finns konferensen inspelad på ABF-Live. Kloka analyser kom från bland andra Bengt Göransson, Carl Tham, John Swedenmark, Helen Pettersson och Stina Oscarsson. Forne kulturministern Göransson pekade på faran i att allt ska värderas utifrån ekonomiska mål och på det faktum att Folkskolan låg till grund för vårt tekniksprång, medan utsortering och elittänkande bara är kontraproduktivt.   Efteråt riktade jag en förhoppning till Kulturutskottets ordförande att hon skulle få högre status. Nu återstår att se hur S-kongressen behandlar denna avgörande fråga. 
   Jag var nyfiken på Cecilia Perssons så kallade Skurhinksprojekt, vilket var främsta skälet till att vara med på föreningen Arbetarskrivares årsmöteshelg på Söder. Hon berättade om innehåll, förutsättningar och utgångspunkter. Läsningen av Maja Ekelöf och namnen Gunnar har nu blivit bok och utställning. Samvaron fortsatte med god mat på närliggande indier, utdelning av stipendium till ung kvinna och sedvanliga uppläsningar av medlemmar. Victor Estby framförde några av sina otaliga fyndiga dagsverser, vilka nu ska ges ut lagom till Bokmässan. Nästa dag vaknade jag på härliga hotell Hellsten, avtackades av föreningen, åt på prisad thaikrog, såg utställning med foton av Henri Cartier-Bresson och blev bjuden på middag vid Slussen av en god författarvän.
   En solig söndag tog jag mig till Djurgården för att se Vårsalongen på Lijevalchs. Därefter en stärkande promenad längs Strandvägen. Målet var Dramaten och deras matiné av Doktor Glas. Kan inte erinra mig när jag senast var med om stående ovationer här. Krister Henriksson gör emellertid en enastående prestation. Han blir en plågad karaktär som försöker förklara sig. För mig som recensent är det stor njutning att se en fulländad föreställning. Dagen före hade jag skaffat mig sistaminuten-biljett till Norén Demoner på Stadsteatern. Scenografin var läcker och skådespelarna var stora namn. Men manus om övergrepp och underläge var en negativ överraskning. Att Johan Rabaeus rusade iväg till poliseskort för att vara med i schlagerfinalen, blev ett lustigt event i sig. I den förlängda pausen som annonserades av teaterchefen, bjöds vi på fika medan vi kunde följa dramat live på storbild.

Tipset: Världsbokdagen 23/4, håll utkik efter program på olika bibliotek.

 

Kultur-Mats mars 2013

Ove Allansson och Mats februari 2013

Vore detta bloggande privat hade frestelsen varit stor. Tänker på uttalanden av LO-Kålle, anekdoter från författaren Ove Allansson, åsikter från musikanten Sam Vesterberg, berättelser från ung litteraturprofessor eller kort samtal med Roland Jansson. Eftersom jag var enskild mottagare, delvis som privatperson, glider jag istället över på högst offentliga scentillställningar. Intryck från bra konserter med Sinne Eeg, Clannad och Dan Berglund lagras så länge.
       Folkteatern har precis börjat med scenlunch. De gick ut stenhårt med en crazy och bitsk revy döpt efter klassisk krog vid Pustervik.  RÖVA bjuder på uppvisning av garvade skådespelare som tacksamt sätter tänderna i sensationellt bra texter. Kim Lantz egna monolog med refrängen ”man böjer sig, man nöjer sig, man töjer sig” är ett av flera guldkorn. Lustmorden på Fragmente och på schablonartade arbetarspel är stor komik. Lars Magnus Larsson njuter ohämmat av att sjunga ut om Göteborgs hamn. För att anspela mer på mattemat, har jag sparat på det gottaste. Får ta tillbaka tidigare omdöme om Jonas Sjöqvist som duktig men begränsad. I de allra flesta numren är han en fullkomlig fröjd att skåda. Balanserades på gränsen till att vara för mycket, lyckas han gå bortom sitt vanliga uttryck. Blixtrande replikföring, underbar tajming, het av sprudlande energi utan att koka över och likt en brödbit i soppan har han sugit åt sig essensen i varje scen. Scenkonstverket Det röda trädet har recenserats i Kulturbloggen. Ett säreget ”event” som rekommenderas. Håll också utkik efter gästspel.
       Genom Postfolkets försorg har jag äntligen sett Carin Mannheimers andra långkörare om lustfyllda bridgespelande åldringar. I sista minuten handlar om att bli lätt desperat för att tiden så snabbt rinner iväg. Gerd Hegnell är inte utbytbar med sina giftiga oneliners och Inger Hayman är navet med sina sarkasmer. Och sedan har vi virile fixar-Staffan i skepnad av en 64-årig veteran.  Thomas Nystedt är troligen mycket förtjust i sin lite udda rollfigur. Rollbesättare vet att Thomas är skickliga på att framhäva feminina drag, vilka han här kan breda ut sig i. Peruk och annat tonfall inledningsvis, gör att han inte genast blir igenkänd. Pjäsen i sig är mer än underhållningsteater, men det är nämnda aktörer som främst gjort den till en succé. Mannheimer har skrivit in skrattframkallande episoder som utgår från somliga karaktärers dåliga hörsel. Studions Djävlar på hjul har recenserats i Ny tid.
       Under den årliga Krogveckan passade jag återigen på att pröva utvald meny på några krogar. Bäst betyg ges till Avalons jordärtskockssoppa, Vasastans schnitzel samt ankbröstet på Råda Säteri. Till dessert kunde man där få lakrits-cheesecake. Två initierade tips övrig tid på året är Stearin på Tredje Långgatan jämte sunday roast på Tvåkanten (prisvärd 3-rätters).

Tipset: 25/3 19.00 ABF med flera arrangerar seminarium på Folkteatern om antologierna Skitliv/Hopskrivet.

 

Kultur-Mats februari 2013

Denna gång får ni inte läsa om filmfestivalen eller om Åsa Linderborgs fascinerande föreläsning på Universitet. Inget heller om uppsluppen konsert med Rufus Wainwright eller om filmoraklet Nils Petter Sundgrens memoarer.

   Istället prioriteras det ABF-symposium om arbetarlitteratutur, med underrubriken individ-kollektiv, som var förra månadens tips. I moderatorns inledning gjordes anspelningar på renässansen, Brandes, portalverket Ett dockhem och Sandemose. Först ut i panelen var professor Beata Agrell, expert på den tidiga arbetarlitteraturen: ”Det kollektiva har aldrig värderats så lågt som idag.” Hon redovisade hur olika en stor grupp kan betraktas. Antingen skötsamhet, räta led, hänförelse och kamp för en god sak.  Borgerskapet menade tvärtom att kollektivet var en barbarisk massa. Att förbannade individer som sluter sig samman ofta drabbas av splittring berördes. Hon poängterade risken för att den goda avsikten förvrängs, inte minst genom att flera gånger åberopa talesättet ”revolutionen äter sina barn.” Kollektivskildringarnas Maria Sandels, ägnade hon mycket utrymme. 

Anna Jörgensdotter, ”Sandvikens Tolstoj”, hade jag inte träffat tidigare. Läser nu hennes prisade roman Bergets döttrar. I den beskrivs, enligt författaren, hur kapitalismen dominerar, farhågorna för att sköra kvinnor blev för ensamma i bruksorter- ”att sköta ett hem snyggt var finare än att umgås”- och slutsatsen blir att det är omöjligt med individuella lösningar på strukturella problem.  Hon sa att längtan efter gemenskap är temat. Hennes uttryck har varit självdestruktivitet kontra skrivande. ”Vi ska tävla och jämföras, självföraktet finns i mig och mina romaner. Man ska vara högpresterande för att inte hamna utanför”.

   Maria Hamberg, vars bra böcker jag läst, vände och vred på begreppet kollektiv. Allt ifrån en hotfull situation i Sydafrika, en skock treåringar på dagis, till den i ledningens ögon ofta ansiktslösa massan kring löpande bandet. Hamberg ansåg att kollektivet kunde vara en enande massa likväl som en sekt. Hon påpekade att kollektivet på en fabrik inte valt varandra, men de delar villkoren. 

  Min goda vän chaffisen och författaren David Ericsson bekände sin kärlek till sina kolleger bakom ratten, ”vildhjärnorna” som vill definieras som personer och inte som klass. Han informerade om trafficing inom sin bransch och om hot efter fackliga reportage. I litterär form finns detta återgivet i hans bok Taxfree. Brottssyndikat såg han som en kollektiv avart. David drivs i sitt skapande av motsättningar och han betonade lyssnandets konst. Litterturprofessorn Magnus Nilsson från Skåne sa mycket klokt om Ivar Lo, frigörelse, litterära genrer, Yarden, 70-talets misstänksamhet mot fiktionen, Göran Palms rapportböcker, experimentlusta, stendöd litteratur från Västtyskland. Han talade om för mig att han vill skriva essä utifrån seminariet.

Tipset: Den flygande handläggaren på Folkteatern (se recension).

Kultur-Mats december 2012

Orkar inte vara konstant arg, fast bränsle absolut inte saknas. Tänker på våra storbankers miljardvinster, när de burits under armarna av staten och skott sig på kunderna. Tänker på chefen för Ölands djurpark vars girighet varit ofattbar. Hon ska ha plockat ut 25 miljoner senaste fem åren, medan djur vanvårdats/ avlivats och anställda från forna Östeuropa levt under slavliknande förhållanden. Tänker på Arbetsmarknadsministern, som i interpellation med ledande företrädare från (V) vilka besökt Scan, försvarade bemanningsföretagens rätt att utföra samma jobb som avskedad personal. Tänker på Rut, Fas 3 och Eurokollaps söderöver. Kan inte bli lika arg på SD-männen som avslöjade sig som hatiska ynkryggar, däremot besviken på att de behåller sitt väljarstöd.
   Kändisskvaller gör mig på bättre humör. På väg till landets ledande uppläsningsscen i Majorna får jag på spårvagnen syn på Kjell Espmark. Tar tillfället i akt, eskorterar under samspråk akademiledamoten till platsen för hans framträdande. Lunchtid en lördag i Redbergskolan återser jag Sven Wollter. Vi tar varandra i hand två gånger. Där emellan hänför en storartad scenkonstnär med monloger från världsdramatiken och från sitt liv med flera vändpunkter. Att jag förekommer på tre ställen i Ove Allanssons mycket läsvärda memoarer gör mig stolt och omtumlad. Glömmer skamligt nog att berömma Bengan Blomgren för solon i världsklass då vi byter några ord efter konsert på Nef med Johan Lindström & The lost inferno.
   Folkteatern har ofta gästspel. Skapelseberättelsen, en intensiv tragikomisk monolog av C. O Evers, regisserades av Göran Ragnerstam. Den som agerar panikslagen skådis som förgäves försöker leta sig tillbaka till rätt spår, är Ola Hedén. Folk i branschen skrattade högt åt ett fladdrande energiknippe i morgonrock. Eftersom jag har en ”soft spot” för Örjan Ramberg, tog jag mig halvkrasslig till sista föreställningen av Lika för lika. Handlar om att hyckla och falla på eget grepp. Örjan spelar ut hela sitt register, Caroline Söderström gör sitt livs roll och Göteborgs gosskör är ett frejdigt inslag. Är ändå ganska ljum inför Shakespeares moralitet, flera scener är för utdragna och den tillhör inte hans vassaste pjäser. Om Happyland 1979 (Kent Andersson) har jag skrivit i www.kulturbloggen.com och Fragmente (Norén) blev till krönika med betyg i ETC Göteborg nr.45.
   Vet att jag borde gilla uppnystandet av Geijeraffären och frossandet i det osköna 70-talet. Inte minst för att förlagan till Iris i Callgirl sagt att spelfilmen stämmer, dock lite mildare i sin framställning.  Trots Pernilla August, fräck scenografi med ihärdigt rökande, bra soundtrack, ökänt maktmissbruk (filmen solkas en del av antydningarna om Olof Palmes aktiva inblandning) samt hysterisk klippare; levde jag mig inte in i filmen. Tacka vet jag Mannen på Mallorca om samma skandal.  

Tipset: Downtown Abbey på SVT (klasser beroende av varandra kämpar parallellt).

Kultur-Mats november 2012

Nobelpriset i litteratur ges till en kines som fått kritik för att vara för regimvänlig.  Väntar fortfarande på att någon av mina favoritamerikaner ska utses. Fredspriset till EU kändes både fantasilöst och pinsamt. Lika genant är att vår region återigen slösat bort ett antal miljoner på en inkompetent kulturchef.  Följer man Ingrid Norrmans granskning i GT, blir man varse häpnadsväckande slöseri och politikers obefintliga koll. Statliga litteraturutredningen larmade om sjunkande läsförmåga. Detta vill man lösa genom att flytta pengar från olika konton. Varför uteblev den offensiva satsningen när allvarliga brister identifierades? Stora drakar som SVD och GP tvingas banta när intäkterna viker, journalister offras för att skjuta upp kommande tidningsdöd.  Nog med sura miner, hoppas att någon av stadens nominerade författare – Johannes Anyuru och Eija Hetekivi Olsson – erhåller bokbranschens prestigefyllda Augustpris. I samband med att Eija fick Stig Sjödinpriset i ABF-huset föreläste undertecknad om hennes hyllade självbiografiska roman Ingenbarnsland. Här är länk till nätpubliceringen i Arbetet. Då träffade jag ordföranden för IF Metall och på väg till tåget satte jag den ros jag fick i vas vid Olof Palmes grav. Olika infallsvinklar på nämnda roman fanns med i resonemang från Anneli Jordahl, Johan Jönson och Aase Berg; då de på ABF-symposium pratade om politisk litteratur. Konstaterades att minst fyra politiskt präglade debatter om litteratur har ägt rum i år. Den krävande poeten Jönson frågade sig vilken verkan litteraturen har, vem får ta till orda och på vilket sätt? Att konsumtion har högre status än kultur bland politiker, var en dyster tes som lanserades.
Har blivit många teaterbesök i höst. Ett antal minirecensioner finns i Ny tid. Bisarra Rut och Ragnar på Stadsteatern är rörande och rolig. Sven Wolter suverän som vanligt. Var verkligen kul att se Samuel Fröhler i Fodringsägare på Strindbergs Intima Teater, fast pjäsen om könens kamp är passé. Verkar gå bra för Folkteatern för närvarande. På Kulturnatta var det fullt hus med hejdlös stand up. Lars Noréns Fragmente har fått ett mycket positivt mottagande trots all destruktivitet som denna stafettberättelse innehåller. På lilla scen spelas ett märkvärdigt stycke skrivet av Elisabeth Åsbrink. Räls bygger på autentiska brev från judiska föräldrar och protokoll från ett nazistmöte. Det är tacksamma huvudroller för de garvade skådespelarna Dag Malmberg och Sara Wikström. Hur skapar sargade individer en möjlig framtid och hur kan de stötta varandra efter att mötts på tågstationen i Wien? Räls är samtidigt djävulskt abstrakt och sinnligt konkret, vilket jag samtalade med regissören om efter premiären. Trion med Lars Magnus Larsson i spetsen gör på ett storartat sätt narr av nazistledarnas illvilliga strategier efter Kristallnatten.

Tipset:  Piece in peace – Elisabeth Engdahl (kyrkorgel)/ Thomas Gustafsson (sopransax), underskön ny CD från Country & Eastern.

 

Kultur-Mats oktober 2012

En författare som fått flera inviter från mig till intervju, skrev i våras att hon först skulle köpa tid på Blocket. Känner igen mig. Har börjat komma i ett läge då heltidstjänst inte är idealet.

   På min lediga lördag i jobbarveckan sögs jag in i infernot på Bomässan. Lyssnade, samtalade och knöt kontakter. Kändisar vars närvaro framkallar akut trängsel är ett gissel för oss litteraturälskare. Desto gladare blev jag av att höra Ove Allansson i Sjöfartsmontern som gav mig ett signerat ex av sina memoarer. Från redaktör Lennart Johnsson kom i förbifarten fackboken Förbund på sju hav, en färsk historieskrivning om SEKO Sjöfolk. En annan högst läsvärd vän är ju Aino Trosell, vars nya Krimineller har blivit inläst av bland andra Jakob Ekelund som tydligen är suverän på att uttala svärord. Aino, som har den goda vanan att ge mig sina verk, ”korsförhördes” i Dalamontern.

   Hos ABF stötte jag på en kontakt från Umeå som talade om att han gjort olika arrangemang med finlandssvenka oldtimern Claes Andersson. Hade sådan tur att jag efter matpaus på Incontro, råkade hamna i denne store skalds samspråk med finurlige kollegan Bengt Berg. Det blev en fin stund. Bra var självklart Lina Ekdahl från Majorna som tagit tempen på tidsandan. Hennes blåvitmärkta Diktsamling andas sakligt raseri över att solidariteten gått förlorad. Ändå får hon läsekretsen att skratta åt tidens galenskap.  I motsats till min mor har Augustprisade Korparna inte blivit läst än. Var givande i alla fall att ta till sig författaren Bannerheds utsagor när han besökte Expressens monter.    
   Marjaneh Bakhtiari bad på Biskopsgårdens bibliotek om ursäkt för den skånska hon talar. I snart tre romaner har hon borrat i sitt iranska arv.  Debuten Kalla det vad fan du vill, med sina lika stora doser skarpsinne och humor, lockade mig till idogt cyklande över Hisingen. Marjaneh är utan att vara tråkigt beräknande, ändå VÄLDIGT PÅ DET KLARA med vad hon vill åstadkomma. Var slående hur stor andel av publiken som utgjordes av nya svenskar.      
   När tiden medger blir Ypsilon av P C Jersild nästa bok att bli utläst. Ligger nära till hands att den kommer att få betyget mästerverk.  Vilken lustfylld egendomlig konstruktion han skapat genom att återuppväcka egna romanfigurer, för att sedan ta livet av dem.  Vill i sammanhanget rekommendera Kulturradions filmspecial från Bokmässan där Jersild och andra medverkade. Man diskuterade egna och andras böcker som filmatiserats. Programmet finns på nätets radioarkiv.  Ypsilon fick jag signerad efter inköp på Författarcentrums månatliga uppläsningskväll. Fick en liten pratstund med övriga deltagare, vilka var Karolina Ramqvist, John Lapidus (vi sågs igen i Mässvimlet) och årets vinnare av Poetry slam Emil Mesaros. Har nog missat rapportera att jag var jurygrupp då SM avgjordes i våras i Musikens Hus.

Tipset: Lördag 20/10 15.00 Folkets Hus Symposium om politisk litteratur: Aneröd, Enander, Jordahl med flera.

 

Kultur-Mats september 2012

Med tanke på årstiden som varit och behovet av rekreation i Bohusläns havsband, vill jag rekommendera de renoverade SEKO-stugorna på Gullholmen. Mitt besök, där nytta och nöje kombinerades i flödande solsken, gav verkligen mersmak.  I sommar blev det för mig mycket tv-sport, läsning och trädgårdsarbete. Ingen kan förneka inlevelsen från ABF-huset i Stockholm under jubileet i juni. Fotot är från det boksläppseminarium med föreningen Arbetarskrivare som jag var konferencier på och ansvarade för. Ända sedan idén lades fram för bildningsförbundets ordförande mer än ett och halvt år tidigare, var min dröm tusentals ombud från hundraårsjubilerande ABF trängandes för att få chansen att närvara.  Det var inte vad som hände.  Lyckligtvis finns programmet, som höll hög kvalitet, inspelat på webben: abflive. Glöm inte att skaffa antologin i fråga betitlad ”Landet som sprängdes”.

Utställningar förekommer sällan här. Kan redovisa att jag såg formgivaren Stig Lindbergs alster i Falkenberg, en retrospektiv med Jarl Ingvarsson på Liljevalchs samt spännande tavlor på Waldemarsudde av blåmålaren Eugene Jansson. Den plottriga utställningen Warhol & Bacon på Konstmuseet gjorde mig ganska besviken.

Kulturkalaset hade i år tur med vädret och noterade därför rekord över antalet besökare. På facebook skrev jag minirapporter om mitt utforskande, där cykeln var utmärkt transportmedel. Att jag missade Lasse Brandeby-hyllningen, Georg Wadenius med en av mina favorittrummisar och spröda Sofia Karlsson ihop med Symfonikerna irriterar en smula.  Inte heller var jag framåt tillräckligt, för att få biljett till guidning på Kvarnberget eller till Fröken Julie med Anna Pettersson i alla rollerna.. Var däremot med när Stadsteatern – inklusive Backa ungdomsscen – presenterade sitt spelår. Mycket musik, rullskridskor, snabba inblickar och en alldeles oerhörd närvaro av åldermannen Sven Wollter (dubbelt aktuell). Också kul att man lockat hit Örjan Ramberg, min favorit från Dramaten. Konserter har jag varit på om än inte på Ullevi.
Lördagen på Way Out West ska dissas en del på grund av alla återbud.  Frida Hyvönen och Jonathan Richman var annars trevliga bekantskaper.  Det närmsta jag kom the Boss var efterfesten på Pustervik med Willie Nile. Jenny Wrangborg med kör och blåsorkester i ABF-huset var stundtals lika vemodigt och gripande som soundtracket till Zigenarnas tid. Bäst under Kulturkalaset var Freddie Wadling med Fläskkvartetten-sound i Procol Harum´s A salty dog, bassolot från Richard Bona, Theresia Andersson öste glädje över publiken med ljud och instrument, stora spännvidden hos Mikael Wiehe tillsammans med gitarristen Lars Halapi, Rigmor Gustafssons smakfulla tolkningar av Monica Zetterlund ihop med Göteborg Wind Orchestra, författartrion G=T=B=R=G vid Lagerhuset när Författarcentrum Väst presenterade sig, Operans soundcheck då jag åt ovanför på Bar himmel, Popens Mussolinis av rockiga Nationalteatern, supersvängig Erik Gadd och Bohuslän Big Band utan andra budskap än att livet handlar om att längta, duon Josef & Erika som rör sig i gränslandet mellan jazz och konstmusik

Tipset: ABF-montern under Bokmässan 27-30/9 gästas av många man vill läsa och lyssna på

 

Kultur-Mats sommarblogg 2012

Är medveten om att det varit få internationella utblickar. Var dock med om manifestation till minne av  Spanienfrivilliga vid Masthuggstorget, ett möte som inledde firandet av 1 maj. På torget finns ett litet monument gjort av Torsten Renqvist och en av arrangörerna var SEKO Sjöfolk. Många av de 500 svenskarna som utan framgång stred mot Franco var sjömän. Huvudtalaren Lennart Johnsson pratade bland annat om det 75-års minne han deltog i på plats i Spanien. Medverkade gjorde också LO:s senaste kulturpristagare Jenny Wrangborg.
     Driving Miles  av Henning Mankell är en musikteaterpärla i det mindre formatet. Den kunde avnjutas på Stadsteatern i samband med en påsklunch. Musikerna Olle Steinholtz på bas och Miles-imitatören Johan
Setterlind var oumbärliga, ändå överglänstes de av Magnus Nilsson. Han personifierade den norske

skrothandlaren vars berättelse om sin vän chauffören var mycket gripande. En absolut höjdpunkt var då Magnus lade grundrytmen i Tutu genom att slå en skruvmejsel mot ett bordsben. Efteråt fick jag veta av Bernt Andersson att de fladdrande armrörelser jag trodde tillhörde pjäsen, berodde på att Nilsson haft en stroke.
   Strindbergdagen i samma teaterhus hade vädret emot sig. Lyssnade på upplysande genomgång av tidigare dramaturgen Per-Arne Tjäder, grundlig presentation av Siri von Essen och en riktigt rafflande workshop på Augusts poesi med Henric Holmberg och hans berörande gäst Nina Zanjani. Får man
 skvallra om att Nina log så tydligt att hon måste ha känt igen mig? Efter att ha ätit på Tvåkanten, cyklat i solen till Nya Varvet för fika och läskat mig på Drink 20, kom jag tillbaka. Lockade till klibbigt varma Studion gjorde en Reading av ej uppförd pjäs av Fredrik Evers. Viktoria Folkessons insats var
särskilt minnesvärd.
     En numera ensam man på gitarr som passerat 60-strecket är Magnus Lindberg. En lördagskväll på Folkteatern bjöd han på intim konsert i två set. Det gick bra trots rosslig hals. Han spred värme genom att ösa ur sin rika repertoar där guldkornen heter Tårar över city och Röda läppar.  Ett gästspel
ingående i HBTQ-festivalen var Teater Tamauers whatever LOVE means som är baserad på Liv Strömquists serier. Förutom hennes bitska fallbeskrivningar, har musiken av Anna Gustavsson och diverse teorier
en framträdande roll. Sättet att vända och vrida på samliv, sex och känslor var drastiskt och kul. Enda invändningen: Gestaltningen var avsiktligt väldigt schematisk och ibland för utdragen.
   Inte det minsta kul var Norrbottensteaterns gästspel med Noréns genombrottsdrama Natten är dagens mor. Däremot var den som sig bör en obehaglig studie i beroende.  Vara beroende av ångestdämpande alkohol, en omöjlig familjerörelse och av att hävda sin särart. Syskonen, vars uppgående i jazzen skildras i några sköna scener, spelas med frenesi av två kvinnor. Och som långbent skrämmande nav agerar Margareta Gudmundson. Skiftet av kön var ett spännande grepp.
   Mia Gerdin på P1 är känd för sina intervjuer. När jag nyligen fick

chansen att träffa henne, passade jag på att fråga om bästa råd. "Var intresserad av den du ska träffa, lyssna, glöm dig själv och dina formuleringar samt rädslan för att inte ha läst på. Använd enkla frågor: Hur gick det här till? Hur har du kommit hit? Din nyfikenhet ska märkas liksom att du verkligen vill veta svaret. På SVT tycker jag Kristina Hedborn är duktig och Stina Dabrowski är jättebra."

TIPSET: Hundraåringen ABF:s jubileumsvecka 11-16 juni i Stockholm, se program på nätet.

 

Kultur-Mats maj 2012

På Dramaten märks tydligt Strindbergåret. Under mitt senaste besök i huvudstaden blev det ena kvällen biljett till enaktare ingående i en experimentserie, där kvinnan agerade motor och påhittigt stängde butiken (pjäsens slut var alltså oerhört fyndigt). Att Flicka i frack, hade självbiografisk prägel var uppenbart. Regidebutanten Magnus Roosmans verk kallades i Svd ”Ett småskaligt genuskrig”. Aftonen därpå i samma intima Lejonkulan med foajé, blev det mer om August och läsningar av diverse ganska okända dramer. Medverkade under denna start på en sällsam kulturnattsbjudning gjorde bland andra dramaturgen Magnus Florin och Elin Klinga. Ett förnämligt mellanspel fick vi i form av visor med en höggravid Sofia Pekkari.
Mässan för småförlagan – Textival – hölls i år på Stora teatern. Anneli Jordahl var värd för ett seminarium om genren Country noir. Termen syftar på berättelser om landsbygden, ofta med ganska destruktiva karaktärer. ”Livet är hårt, svart och varmt”, hävdade Ola Nilsson. Ola var inte helt bekväm med att fogas in i denna kategori, fast hans mörka trilogi från Norrlands inland verkar vara en slags arketyp. På Världsbokdagen 23 april framförde han ett stycke om de enkla stukade människorna utanför det mesta. Störst intryck bland kavalkaden av läsande författare i tillfälliga filialen invid Drottningtorget, gjorde Erik Andersson, Lina Ekdahl och alldeles särskilt nya stjärnskottet Eija Hetekvi Olsson. Svartklädd  och stadig läste hon ur succén Ingenbarnsland, på ett sådant sätt att ordkaskaderna blåste bort alla eventuella tvivel. Hennes alter ego ägde luftrummet fullständigt. Ett program som blev en föredömlig fusion av poesi och piano utfördes av Peter Nilsson med ackompanjemang av Christian Jormin på Café Hängmattan. Peter är mest känd som presentatör på Författarcentrums uppläsningsscen och Christian är mest känd som trumslagare. Googlar ni på honom, hittar ni  ett av mina små porträtt.
Elsie Johansson vill med ålderns rätt (född -31) trappa ner. I sällskap med en av mina bästa kulturvänner kom hon till Biskopsgårdens bibliotek Med sina framträdanden (utan manus) och sitt fina författarskap når hon ut. Enda riktmärke denna gång var hennes senast utgivna diktsamling. Det blev en berikande timme med nedslag i hennes liv i Uppland, på Posten och vägen in i författarskapet via sin upptäckare professorn Lars Furuland. Hon avslöjade att planer funnits på att bli predikant. Nancytrilogins skapare erkände att hon är en naturbegåvning på att tala fritt. Man kunde känna energin i rummet, sa min vän efteråt.
Apropå arbetarrörelsens helgdag kan avslöjas att jag för första gången gick i tåget hos (S) och lyssnade på nya partiledaren. Löfven är, troligen utan att veta om det, en fiktiv karaktär i en uppdaterad version av romaen Sverige-2017, vars författare jag ju intervjuat. Tipset: SM i Poetry slam 16-19/5 i Musikens Hus i Majorna. Heja fram Göteborgslagen!

 

Kultur-Mats april 2012

Vi lyfter blicken på Hornsgatan och ser en stor plakett över Swedenborg. På Maria Magdalena Kyrkogård skådar vi Stagnelius och paret Taubes gravar. Har ofta vandrat i detta Ivar Lo-, / Milleniumland, utan att tidigare ha registrerat dessa sevärdheter.  Guiden tar fram en bok av Lasse Strömstedt och pekar ut en plats vid Zinkensdamm där skumraskaffärer skildras. Nu står där ett polishus istället.  Detta får också Torgny Karnstedt veta, författaren och föreläsaren som på 70-talet upptäcktes av just Lasse Strömstedt. (Slumpens skönhet, liksom då jag på tåget i höstas läste intervju med Anders Lundin när jag märker att han sitter nästan bredvid och konversation uppstår.)  Vi som målmedvetet flanerar spenderar en årsmöteshelg i huvudstaden i regi av föreningen Arbetarskrivare. Som ingående i styrelsen gör jag här reklam för antologin ”Skarpt läge”, nu som prisvärd pocket. Litteraturforskaren Magnus Nilsson bjöd på ett charmant föredrag, där han betonade arbetarlitteraturens ideologiska perspektiv. Han lyfte fram genrens senaste genombrott (Svinalängorna, Mig äger ingen och Yarden). Magnus anser att detta litterära agerande kan göra mer för arbetarrörelsen än dess främsta politiker. Varför inte låta författarna medverka på I:a maj?  
Stockholm är vackert och erbjuder mycket. Blir aldrig tråkigt eller torftigt för en nyfiken besökare. Tur och otur brukar jämna ut sig. I vintras antog köerna utanför Moderna Museet sådana proportioner under sista utställningsdagen för Monet, Turner och den för mig okände Tombley; att någon med humor yttrade: ”är det rockkonsert på gång?” Blev inget köande då jag hade tåg att passa.  Kompenserat mig genom att se trevliga De fyra årstiderna på Nationalmuseum, vars stora poster nu finns i min mors hem. Ännu mer begeistrad var jag av att på Fotografiska se omtalade Anton Corbijns bilder på bland andra rockikoner. I en film levererar Bono påståendet att den långe holländaren är en tjuv, eftersom han knycker objektets själ. Kul kommentar!
En söndagkväll blev alla resenärer strandsatta på Centralen. 
Behövde inte åka hem, checkade in på Nordic Sea på nytt, gick på Glenn Miller Café, fick sista matplats i baren, åt underbar salade campagne, på några meters avstånd blåste Gustavo Bergali trumpet framför en briljant trio i två långa set, berömde trummisen Magnus Grahn, blev vän på FB med Argentinafödde Gustavo, gaget lade jag på silverbricka. En kanonkväll helt enkelt. En månad tidigare i denna mycket trånga lokal lyssnade jag på ett annat härligt band. Martin Sjöstedts dansande fingrar över klaviaturen är ett oförglömligt minne.  På Fasching har det i år blivit en timmas örongodis med Marcus Strickland Quartet. 
På hemmaplan har Folkteatern gästats av Viirus från Helsingfors, en säregen hyperbegåvad kvintett, vars signum verkar vara ifrågasättande, blixtsnabba kast och fysiskt agerande. Deras allvarliga lek om identiteter gav mersmak.

Tipset: Stadsvandring i Haga 13.00 söndag 22/4 Skanstorget 18 (60:-)

 

Kultur-Mats mars 2012

Efter att ha sett Folkteaterns första uppsättningar för i år (i regi av rutinerade kvinnor), kan fastslås att rollfigurerna brottas med sig själva snarare än det omgivande samhället.   Begravelsen är Thomas Vinterbergs uppföljare till sin succé Festen. Jag såg inte Folkteaterns version från -03, men minns tydligt Dogmafilmen. Förövaren till de vidriga övergrepp barnen utsatts för ska begravas. Ivar Wiklanders gestalt blir en vålnad, lämnar inte plågade sonen Christian i fred. När patriarken jämställer incest med onani blir han närmast pervers. Pjäsen handlar om hur de drabbade försöker reparera skadorna och hur en av dem åker ner i avgrunden. Arvssynd är ett fatalistiskt begrepp, här exponerat i en grym tragedi.  För att upprätthålla livslusten och döva ångesten, blir syskonen fulla av fnitter och hysteriska infall, vilket gör Begravelsen till en nästan uthärdlig historia.  Håller emellertid med den recensent som skrev om dramatisk obalans. Ingen skugga ska falla på ensemblen. Gillar som vanligt vad stöttepelare som Erik Ståhlberg, Lena Birgitta Nilsson, Sara Wikström och Kim Lantz gör på scen.
På lilla scen visas norska kammarspelet Vinter av den särpräglade dramatikern Jon Fosse. Hur ska man förhålla sig till två gestalter, vars fruktlösa försök att kommunicera och totala oförmåga att uttrycka sin identitet, är den röda tråden? Styrkeförhållanden skiftade, men då den viljelöse mannen sabbat sin förankring, hamnade han i samma gungande båt av drömmar (läs hotellsäng) som det sexarbetande offret. Kvinnan i fråga bar på en sammansatt personlighet, både stolt och efterhängsen, kaxig och undergiven, anklagande och hjälplös. Replikerna var så gott som hela tiden ofullständiga och outtalade.  Avbrott istället för klara tankegångar, vilket säkert måste ha varit en utmaning för skådespelarna Jonas Sjöqvist och Karin Bergquist. 
Främsta drama jag skådat på sistone var outgrundliga Hedda Gabler med Marie Bonnevie på Dramaten. En av den teaterns största Erland Josephsson har som bekant nyss dött.          
Anledningen till senaste resan till huvudstan var utdelningen av de två penningstinna Ivar Lo-prisen på hans födelsedag i ABF-huset. Efter mycket preludier fick jag chansen att medverka på scen. Dessa fem minuter finns inspelade på webb-TV. Jag var med eftersom Stefan Löfven delade ut Fackföreningsrörelsens pris till föreningen Arbetarskrivares medlem Maria Hamberg. Rekommenderar hennes fyra böcker. Som nybliven redaktör påtalade jag min önskan att boka partiledaren för intervju. Det personliga priset tillföll oväntat Kerstin Ekman, som jag fick en pratstund med. Nämnde då hur mycket Brunnsviks seminarium Boken på arbetsplatsen betytt. Tillställningen och förlagets buffé i LO-borgen (som Wanja uppmanade mig att vara med på) var stimulerande. Därifrån slog jag följe med författarna Peter Mosskin och Kjell Johansson.  
Tipset: 24/3 14.00  Stor litteraturspecial om fattigdom i regi av ABF i Asperö-salen.

 

Kultur-Mats februari 2012

R.I.P  Lasse Brandeby, Hannes Råstam och Per Odeltorp (Stig Vig).  Tre män som gjort bestående avtryck och i hade de en del gemensamt.  Journalistiskt grävande, lusten att underhålla, förmågan till egna infallsvinklar och kärleken till musiken. Ett fenomen som hållit sig levande och växt är Filmfestivalen. Numera utan min närvaro på grund av att tidsskäl. Istället ”bevakade” jag stadens nystartade Visfestival. Man höll till på ett knökat Musikens Hus. På scen framträdde finsjungande ordakrobater ytterst smakfullt kompade.  Bland många höjdpunkter kan nämnas Maud Lindström, Lucas Stark, Gunnar Källströms klämmiga band, Maria Hörnelius, Christina Kjellsson, Bernt Andersson och Dan Berglund; vars avslutande klassiker Våren i Backadalen värmde oerhört. I publiken sågs flera slampoeter. Poeter fanns det gott om när ABF ordnade symposium om arbete och litteratur. Jag satt intill tre stycken och på scen fanns två diktare med olika uttryck: Jenny Wrangborg och Johan Jönsson. Kulturredaktören John Swedenmarks anförande finns att läsa i LO-tidningen. 
En fredag för några månader var jag med på Författarcentrums särskilda dag för främst bibliotekarier.  Helt skilda författare som Marie Hermansson, Ingemar Härd och Pamela Jaskoviak berättade och läste i Stadsbibliotekets hörsal. Bland paraderande personer från scen utmärkte sig en gänglig man från Partille, eftersom han skrivit en politiskt laddad framtidsroman.  Kontakt knöts, recensionsex överlämnades och intervju gjordes på Kometen med denne John Lapidus. Inledningen på programmet var vikt åt ett trevligt bildspel av föreläsaren Johan Svedjedahl från Uppsala. Hans ämne var legendariska men föga framgångsrika 30-tals tidskriften Spektrum, där både Boye och Ekelöf fanns i redaktionen. Föreningen Arbetarskrivare har haft styrelsemöte i hjärtat på söder. Om allt går enligt planerna kommer vi att medverka i stor stil 14 juni i ABF-huset, därför att vi vill synas och hylla en vital 100-åring.  I år fyller således ABF ett sekel jämnt och jubileet firas särskilt 11-16/6 i Stockholm. I kanske något blygsammare skala firas i år också hundraårsminnet av Strindbergs död. I Norge satsade man typiskt nog betydligt mer när det var Ibsen-jubileum. Augustprisets tre klasser röner alltid stor uppmärksamhet. Men de i pengar räknat största prisen är faktiskt de två Ivar Lo-prisen.  Denna gång ska de delas ut till Kerstin Ekman och Maria Hamberg, två mycket läsvärda kvinnor.
Snurrar i cd-spelaren i skrivande stund gör Eldkvarns jättebox. Här finns många blänkande guldkorn och Carla bjuder på otroligt läckert gitarrspel. Till mig har han sagt att han inte befinner sig i nivå med Bengan.  Jag hävdar att de är lika fantastiska och drömmer om att para ihop de båda.  Plura har förresten jobbat på posten och Norrköpings berömda brödrapar har spelat på LO-manifestationer

Tipset: 27/2 18.00 I Folkteatern debatt om gisslet bemanningsföretag med bland andra Anna Johansson.

 

Kultur-Mats januari 2012

Vi glömmer lätt vad som finns nära oss.  Göteborg har i många år hyst Sveriges tre bästa sångare, varav två är aktiva. Trion som gjort oss bortskämda är så klart Totta Näslund R.I.P, Freddie Wadling och Sam Vesterberg. Sam hade otur med vädret då han med sitt band höll konsert för en tapper skara på Folkteatern. Kämpade mig dit i stormvindar efter att varit på julbord i närheten. Som lön för mödan fick jag uppleva en välgörande varierad spelning, under ledning av en nybliven morfar norrifrån. Kapellmästare Rolf Hedberg, med förflutet i Rekyl, och övriga musikanter backade förtjänstfullt upp pånyttfödda storsångaren. Nya CD:n Genom mitt fönster gör sig allra bäst live. Extranummer blev bluesen Going down slow och Älskade cowboy. Sist nämnda låt är Sams hyllning till bas-Jimmy, vars gärning jag uppmärksammat genom unik intervju.
I samma intervjuserie finns ett längre porträtt av min och mångas idol Bengan Blomgren, vars julhelgspelningar hör till en kär tradition.  Tråkiga ljudkänsliga grannar ”vräkte” musikkrogen Jazzå som flyttade till M/S Marieholm, vilket innebar att i år spelade han med Bjurman Band på Dubliner vid Järntorget. Jag njöt av den generösa spelningens sound, vars rötter återfinns i the Band.  Flera gånger uppstod rysningar av stort välbehag.
I höstas var jag med när grammisbelönade Tonbruket på Nef, golvade publiken med en psykedelisk variant på King Crimson med flera.  Vid detta tillfälle träffade jag lågprofils-Bengan som exklusivt nog var där för att lyssna. Kände mig hedrad av att han då presenterade mig som journalist. Göteborgs Kulturnatta blev för min del lite rumphuggen på grund av kvällsjobb. Cyklade till ett välfyllt Hagakyrkan upplyst av stämningsskapande ljus. På programmet stod underbart nyanserade Kjell Jansson Kvartett och Timo Nieminen sjungandes Schubert i elektrifierad skrud. Det var en sällsynt skön stund och efteråt fick Gunnar Frick veta att han är Sveriges svar på Ry Cooder. Lika skönt att lyssna var det i min stads Kulturhall då en trio från GSO framförde musik av Nino Rota, Brahms och som avslutning en ljuvlig My funny Valentine. 
Tillståndet på Balettakademin i Gamlestan är gott, att döma av den lite inåtvända elevproduktionen Bein (= mellan på hebreiska) gjord av Lee Brummer.  Just dansscenerna var det mest överväldigande i antivåldsmusikalen West Side Story, vilket berodde på bra dansare och koreografen Peter Svenzon som är ett geni. Att Folkteaterns Erik Ståhlberg fick ikläda sig rollen som kaxig polischef var en glad överraskning.  

2011:
Märkligaste film = Apflickorna 
Gripande Drama= Slutscenerna i Påklädaren och Breaking the waves 
Konsert: 2XBengt Hallberg & Karin Krogh  
Läsning= Minnen - Torgny Lindgren  
TV-serie= The Trip  
Lokal skandal= Miljonrullningen av skattepengar i  West Sweden, Liseberg,  UPP och ?  
Krog= Dinner 22, Laxen i Falkenberg och Hos Pelle.

Tipset: Asperösalen Folkets Hus 21/1 15.00 Litteratursymposium hos ABF om arbete med Jenny Wrangborg.

 

Kultur-Mats december 2011

Utan mitt prefix hade storsläggan träffat Migrationsverket, Nordea, Carema och Balfour Rail. Ständigt uppdagas galenskaper och nya skandaler.  Senaste bottennappet var ett beslut i Stockholms landsting där en viss Filippa härjar. Vården till tortyrskadade skulle förnyas och förbilligas. Varför?  Vid upphandling bestämdes att Röda korset med tjugofem års erfarenhet inte längre dög, däremot ett riskkapitalbolag utan kompetens. Tre frågor infinner sig.  Vad riskerar dessa giriga aktörer mer än sitt rykte? Hur kan den ryggradslösa politiska majoriteten rättfärdiga sitt idiotbeslut? Vilken framtid har satiren när grotesk verklighet överträffar dikten? Sist ställda fråga blir möjligen besvarad på litterärt symposium hos ABF 3/12.  Bra satir kan göras med glimten i ögat.  Weiron i ottan kan ses både som hyllning och elakhet. Att denna karaktär, svarvad fram av humorsnillet Robert Gustavsson, nämns här beror på en avgående kollega.  Sista natten tillsammans talade han om hur mycket han gillade Roberts imitation. På 70-talet träffade min redaktörsvän förlagan, den gåpåaraktige Weiron Holmberg.
 Har sett ett gästspel från Dalateatern.  Audiens av Václav Havel framfördes av två skådespelarsöner – regissören Hugo Emretsson och Joel Torstensson. Underdånig anställd befinner sig på kontoret hos domderande bryggarmästare, vars kopiösa ölhävande får konsekvenser. Istället för besöksstol är en toalett installerad.   Det är en fars om drömmen och rätten att få bestämma sitt liv. Om att ha kontroll, bevara värdigheten och inte tvingas till angiveri. Riktigt skruvat blir det när den intellektuelle och därmed ifrågasatte, erbjuds befordran i utbyte mot att lämna upplysningar om sig själv. Överspelet från Joel Torstensson är hejdlöst kul att skåda. Då hans rollfigur begär att stackars Vanek ska tycka synd om honom, är det lika med total förnedring.  Likt bottensatsen i alla uppkorkade ölflaskor under pjäsens gång, finns kritiken mot ett sjukt samhällssystem lagrad i texten.

 En debatt pågår om Ruben Östlunds nya spelfilm Play. I höst har jag hört honom berätta om sin estetik. Inte illa att ett kulturhus i Härlanda kunde anlita mannen som åker på festivaler världen över. Ruben berättade med filmklipp hur fascinerad han var av oss ängsliga. Vi som till varje pris undviker att tappa ansiktet. Ett tema han odlat genom att framgångsrikt sudda ut gränsen mellan fiktivt och dokumentärt. En artist som på sin nya turné kunde få det att bränna till av autenticitet var Richard Wolff. Såg honom berätta och sjunga om sitt liv till grandios pianouppbackning. Jag blev bjuden på Lorensbergsteatern dit premiären var förlagd.  Mest gripande var passagerna om de nu döda föräldrarna.  Lika gripande i Folkteaterns trappa var att lyssna på hur berörda läsare blivit av Susanna Alakoskis författarskap. Fick en fin pratstund med henne efteråt.

Tipset: TV-serien The Trip (regi M. Winterbottom) serverar lyxmat och enorm portion lustigheter.

 

Kultur-Mats november 2011

Att makt korrumperar verkar vara en naturlag. Hörde i SVT en talesperson för Moderaterna vidmakthålla osanna påståenden. Lögner om apartheid och rösträtt kan INTE förändra historiska fakta.  Nyhetsmagasinet Fokus har granskat Lundingruppens affärsidé. Oetisk rå kapitalism av ett företag Bildt varit associerad med. När ska sanningen hinna i kapp vår utrikesminister, inkletad i oljeutvinning? Åtskilliga politiker har alltför mycket på sitt rymliga samvete. Olika tricks uppdagas ständigt.  Arbetarrörelsens representanter borde ha en inre kompass, leva i enlighet med partiprogram. Trots drevet gjorde nog inte Juholt fel juridiskt. Men hans agerande kan inte applåderas. Det visar hur gigantiskt långt ifrån vanliga väljares vardag han lever. (S) har inte tid att skvalpa runt i bakvatten, utan måste hitta tillbaks till framgångsvågen. Svenska Akademin lyckades överraska igen. Tänk att jag äger ett verk signerat av en nobelpristagare. LO-skolan på Runö hade förstås bokbord med lyrik av Tomas Tranströmmer, vilket jag märkte under Boken på arbetsplatsen. I år gästades vi av bland andra författaren Doris Dahlin, estradpoeten Saman Faramarxi och ordföranden i Litteraturutredningen. Seminariet kryddades med bokombudsutbildning och workshops. På en av dessa styrdes vi med van varm hand av en teaterpedagog. Hon kunde skapa en lättsam kreativ stämning. Betydligt värre var det för Jonas Fröberg, då han i ett av Skådebanan arrangerat AIRIS-projekt, träffade Volvoarbetare i Torslanda. Det som initialt var en krock resulterade i texter med titeln Vi ska inte skriva nån jävla bok och pjäsen Varsel.  På Folkteatern kunde vi inte se någon sammanhängande scenisk berättelse, däremot höra många frustrerade ilskna röster från verkstadsgolvet. På scen för att gestalta denna kör av förtvivlan fanns endast teatermannen Fröberg och en kraftfull montör från Volvo med gitarr. Manus kommer som sagt från arbetarna, uppfyllda av vanmakt och reaktioner på konstnärens närvaro. Föreställningen var ojämn men med flera höjdpunkter. Drastiskt belystes rangordningen, utsattheten när tillvaron krånglade och känslan av att slänga bort sitt liv. Publiksamtalet efteråt kretsade kring hinder och möjligheter. Hur kan man bryta sig loss ur fabrikens grå konstant då repetitiva moment klibbar sig fast och hotar livsglädjen? Jag kommenterade eftersom jag har skaffat mig drygt tjugofem års erfarenhet. Kan bli avundsjuk på akademiker som hinner, orkar och förmår mer än undertecknad.  Men i motsats till exempelvis frilansare behöver jag inte oroa mig för min försörjning.  Poeten Johannes Anyuru klarar sig på att göra det han vill, vara kulturarbetare.  I höst tilldelades min bekant Stig Sjödin priset i ABF-huset på Sveavägen. Daniel Suhonens (flitig debattör i Juholtaffären) analyserande tal, uppskattades av pristagaren. Kören Extrasalt framförde flera av hans expansiva dikter. 

Tipset: Strejk i paradiset – Lucas Stark sjunger Joe Hill på CD från i fjol.

 

Kultur-Mats oktober 2011

Kan inte undvika en brygd på skönlitteraturens tre ben, spetsad med några biografier.   Tillståndet på Göteborgs största scener är gott. Rivstartade med fyra premiärer, vars recensioner kan läsas i Ny tid och LO-tidningen.  Apatiska för nybörjare och långköraren Påklädaren rekommenderas.  Stadsteaterns trumfkort med Wollter och von Brömsen handlar om beroende, besatthet och längtan efter kärlek.  Slutscenens enorma tryck gjorde mig rent av tårögd.  I somras var fem ganska olika ståuppare på turné. På Bokmässan sa jag till Henrik Schyffert att deras show Badjävlar var bra.  Att vi i föreningen Arbetarskrivare hade svårt att göra PR utan monter var inte oväntat. Men det kändistäta ofta igenkorkade infernot hade mycket positivt att komma med.  Signering och litet samtal med Kjell Johansson, flera bokfynd, givande träffar med såväl Plura som Elsie Johansson, mingel hos ABF och Ordfront, lockande presentationer av ny litteratur, oväntade möten med författarvännerna Aino Trosell och Mats Berggren samt modig första kontakt med FB-vännerna Lotta Gröning och Magnus Utvik. Avståndet till giganterna P-O Enquist och Lars Gustafsson (faktiskt också Facebookvän) var fysiskt sett någon meter, fast i praktiken oändligt. I och med ny trave böcker är nöjesläsningen tryggad för lång tid. Bibliotek behövs dock, en eloge för att man aldrig stängde filialen närmast mig under semestern.  LO-tidningen live arrangerade prat om deckares förmåga att spegla samhället. Jag var där, lyssnade på panelen med Bengt Eriksson och Aino Trosell, samt bifogade några åsikter. Lyriken har jag nästan försummat på sistone.  Nämnda Elsie och kampdiktaren Jenny Wrangborg (citerad av Håkan Juholt i Almedalen) hördes på Mässan. Pamela Jaskoviak framträdde under Kulturkalaset och i somras var Dagens dikt i P1 närmast en ritual.  Ideellt jobbande Västsvenska Författarsällskapet, i vars styrelse jag sitter, har också försummats på grund av tidsskäl. Trevligt nog kunde jag för en gångs skull vara med på utflykt. Cyklade till Saltholmen där vi tog färjan till Köpstadsö. En bilfri ö med dagis, många snickare och till och med Societetshus. På ön blev det guidning och uppläsning. Jag framförde valda delar ur min text till minne av bibliotekarien på Brunnsvik. Självbiografier är en genre som lockar. Under mitt senaste läsrus slukades titlar av bland andra Patti Smith, Alex Schulman och Alex James (basist i Blur).  Som en ingång till det välbesökta seminariet hos ABF om Olof Palme, var Greiders analyserande kringströvande bok perfekt. Daniel Suhonen i Aftonbladet 11/8: ”I dag är denna trygghet som efterkrigstidens välfärdssystem innebar närmast en fantomsmärta i det kollektiva minnet. När de europeiska ledarna träffas är det för att rädda bankerna. Människorna verkar få klara sig bäst de vill. /Om politiken aldrig kan göra det en majoritet vill är demokratin satt ur spel.”
Tipset: 12 okt 19.00 på rest Trappan Facklig debatt på temat När är det nog? I regi av ABF.

 

Kultur-Mats månadsblogg september 2011

Sommaren har varit annorlunda. Mina föräldrars stuga utanför Falkenberg var mitt hem i över två månader.  Tyvärr blev det inget skrivet, men det var ändå en bra tillvaro.   Grötfrukost och trädgårdarbete, landsvägslöpning och flitigt lånande på bibliotek, dopp i havet och tipspromenader, mycket fika och rejäl husmanskost, besök på museum (Mjellby Konstmuseum där Halmstadgruppen finns samlad är en pärla med guide.) samt frekventerande av krogar, konserter och fotbollstittande var några av mina rutiner.  Stugan med omgivningar var min fars paradis, vilket skapade en extra laddning.  En behaglig eftermiddag då jag och min mor lite förstrött hörde på P1, kom de första knapphändiga rapporterna om terrordåden i och utanför Oslo.  Dåd med samma ohyggliga facit är inte ovanliga i oroshärdar långt bort i världen.  Men massmorden så nära oss var till sin omfattning, de största i Europa utanför Balkan sedan krigsslutet.  Den systematiska ondskan från en till synes ensam gärningsman som planerat i nio år, gör mig fortfarande alldeles matt. Att säkerhetstjänsten och polisen gjort ofattbara misstag är något de får leva med. Hade massakern på Utöya utgjort intrig i en deckare, hade den avfärdats som osannolik och osmakligt spekulativ. Hur går det att förstå att verkligheten kan vara så overkligt grym? Det demokratiska, öppna och heterogena samhället måste bejakas. Det finns ingen annan väg att gå.  Att vår regering och den så kallade terroristexperten Magnus Ranstorp inte vill säga att attentaten var riktade mot Norska Arbetarpartiet; är närmast stötande. 
          Tillbaka till Hallandskusten och en vacker ljum sommarkväll vid Tylösand. Jag var där för att jag blivit bjuden på dubbelkonsert med Eldkvarn och Nationalteaterns Rockorkester.  Låtarna av NT handlar påtagligt ofta om underläge och drogberoende.  De fanns med i pjäser framförda i förortens fritidsgårdar och skolor.  På sluttningen bakom hotellet var publiken en annan. En av dessa välbärgade 40+ -män hoppade vilt med sina kompisar då Nikke & Co. vräkte på.  Det bar sig inte bättre än att han viftade omkull en bricka fullastad av fyllda glas.  Ögonblickligen betalade han vad den olycklige bäraren begärde. Tyckte det såg ut som att en tusenlapp bytte ägare.  Starka melodier består, även om anhängarnas levnadsvillkor ändrats.  
             Till sist vill jag ange några guldkorn från Kulturkalaset i Göteborg: Eldkvarn, Daniel Lemma, Birgitta Ulfsson, folkmusikens nya sångfågel Malin Foxdal, Emil Jensen, kören Amanda, ljuvliga Bengt Hallberg & Karin Krogh, Roland Pöntinen, Sven-Bertil, Mattias Göranssons högläsning ur Filter samt de unga Angereds-tjejernas pjäs SKAM.  Lite trist att min CD-aktuelle vän Sam Vesterberg inte fick det ljud och den PR han förtjänade vid Stenpiren.
Tipset:  Bokmässan 22-25/9  (från em 23/9 för allmänheten) ABF-montern ett måste. 

Kultur-Mats sommarblogg 2011

Jag har inte skådat ljuset, däremot sett Håkan Juholt vid Kopparmärra. Han vill vara och kan nog vara en samlande kraft. Ingjuta mod och driva vettiga förslag, i en rörelse som drastiskt tappat farten. Och han talade utan nedskrivet manus. Har inte träffat den reslige mustaschprydde mannen. Men han har tryckt på gilla-knappen, efter att ha läst mig på Facebook. Skrev då om uppladdningen inför hyllningen av 70-årige Dylan. Festivalen på Storan med Nikke Ström som fixare av gäster, påvisade vad jag alltför ofta förbisett. Nämligen vilken enastående låtskatt den trulige ikonen fått ur sig. Texterna är som ni vet tacksamma att analysera. Att låtarna i varierande tempon, alltid är av hög kvalitet, framgår tydligare då andra tolkar hans material. Även Bryan Ferry gav oss Dylan-låtar i en sensationellt lyckad konsert på Liseberg. Det är emellertid inte det han gör bäst, trots arbetarklassbakgrunden från Newcastle.  För elva år sedan fick den gode Bob Polarpriset. I år tillföll priset en kvartett och en rebell, vars musik jag har på CD. Valen av Kronos Quartet och Patti Smith applåderas i musikvärlden.
      Stadsbiblioteket vid Götaplatsen har i vår haft Prat om klassiker. Urvalet dikteras av Bonniers återutgivningar i pocket. Jag hade tid och lust att vara med tre gånger.  Stewe Claeson föreläste om Ezra Pound och hans svårforcerade Cantos.  Denne man som väglett andra litterära storheter, var en dubbelnatur. Litterärt geni och politisk galning i samma person. Litteraturprofessorn Lisbeth Larsson berättade om hur rikt förgrenad Mrs Dalloway är. Vi fick se kartor över karaktärernas vandringar och hur de korsade varandras spår i 20-talets London. Detta mästerverk av Virginia Woolf har jag läst flera gånger, vilket har renderat i pris i recensionstävling. Min arbetskompis ordvrängaren Joel Landberg presenterade Konsten att läsa och skriva. Detta, ett av de sista verken från Lagercrantz skarpa penna, inbjöd till publikdiskussion.
     SM i Poetry Slam avgjordes i Visby. Indirekt var jag med och utsåg ett slagkraftigt Göteborgslag eftersom jag ingick i jurygrupp. Vann ”DM” i knökfulla Café Hängmattan gjorde en 17-årig tjej, före tre rutinerade män. I SM-finalen förlorade hon mot en av dessa. Grattis till mästaren Tobias Erehed och silvermedaljören från Gbg-laget.  Varför inte boka poeterna  till ert SEKO-möte?    
     Jag har lovat Maj Wechselmann att göra reklam för hennes senaste dystra dokumentär. DVDn har titeln Det är upp till dig. Den är mycket plågsam och deprimerande. Två hängivna kvinnor enda som tröstar. Jag kan på sätt och vis förstå att vi var så få på Bio Roy, då hon efter visning pratade med oss och företrädare för Svenska Kyrkan. Denna gång har Maj haft extra svårt att nå ut. Därför har hon gett oss som köpte filmen tillstånd att visa den. Historien om Lundin Oil och styrelseledamoten Carl Bildt borde få enormt genomslag. Ett svenskt företag som Bildt påstår bringar fred, har i själva verket som affärsidé att gå in i oroshärdar. Skrämmande och ofattbart att oljeutvinningen på Afrikas Horn förstärker folkmord, slaveri och fördrivning av befolkningen. En brutalt uppfordrande fråga riktas till oss: Vill du att dina pensionspengar investeras i företag som utreds för brott mänskliga rättigheterna? Pinsamt att Folksam innehar aktier.  Så långt ifrån etiska fonder man kan komma. Bildts självbelåtna prisande av sitt sinne för affärer, under utfrågning i Riksdagen, ger en empatisk tittare kväljningar.   
Tipset: Förstås Göteborgs Kulturkalas 16-21 augusti

 

Kultur-Mats månadsblogg maj 2011

En blogg i protestens tecken. Först dock gratulationer till en snäll rebell. 1 maj blev före detta postisen Elsie Johansson 80 år. Begåvning och aptit på livet har tagit henne till bekväm fåtölj i utmärkta Babel på SVT.  Författaren till vidunderliga trilogin om Nancy hyllas av sin levnadstecknare Anneli Jordahl i Aftonbladet. Mina vänner Anneli, Jenny Wrangborg och Kristian Lundberg har samtliga tungt vägande texter i Kristianstadsbladet. Allt hittas på nätet så klart.  Innan vreden väller fram, ska jag lyfta fram Ingrid Norrman och hennes blogg på GT/kultur. Förutom att guida i kulturlivet, är hon oförtrutet en granskare. I fallen Kristian Berg på Regionen och Ted Hesselbom på Röhsska har hennes avslöjanden följts av pinsam tystnad. Bra att hon inte ger sig utan sätter fingret på skandaler och slöseri.
   SJ, SOS Alarm, bankernas bonusar, bemanningsföretag, friskolors giriga chefer, gängbrottslighet, sjukhusens fatala vårdmissar, Fas 3, utförsäkringarna, ungdomsarbetslösheten….
   Med en blandning av upprördhet och uppgivenhet märker jag att såväl klyftorna som problemen ökar.  Missförhållanden som talarna tog fasta på under sedvanligt 1 maj firande. Karismatiska Veronica Palm (S) har bytt utskott men inte inställning.  Underifrånblicken har blivit hennes varumärke.  Synd att valberedningen inte satsade på denna ”näbbiga vänstersosse” (epitet hämtat från en vän). Hennes tal i Mölndals centrum kryddades med fru Reinfeldts farliga visioner om att gå till i en galleria för att shoppa sjukvård. Efteråt fick jag ett par minuters pratstund och överlämnade gåva.  På Götaplatsen var uppslutningen skaplig. Leif Pagrotsky höll ett utförligt tal, som innehöll både internationella utblickar och fokusering på omvalet i regionen 15 maj. Förutom att ifrågasätta Centerpartiets existens, då de numera huserar på högerflanken, utlovades fortsatta satsningar på regionens kärnfrågor sjukvård, kollektivtrafik och kultur. SAP beskrevs som ett rastlöst reformistiskt parti, medan Borg (som sparat hundratals miljarder på jobbskatteavdrag) inte skulle känna sorg för oss Göteborgare.        
   Ronny Eriksson är en kritisk komiker från Norrbotten. Han vänder och vrider på argument, köper aldrig ett koncept rakt av, grunnar och gisslar.  I påskas gjorde han ett bejublat gästspel på Folkteatern.  Hans filosofiska och politiska show Rum för rasande, med ”stackars” Maud som hatobjekt var mycket bitsk och väldigt rolig. Tror inte folk har begripit hur bra han är. Två timmars anekdoter, satir i olika röstlägen och uppfodrande visa till Mona.      Riktar en kraftig eloge till Författarcentrum Väst och deras manifestation på Stadsbiblioteket.  Ett 15-tal författare läste till stöd för de som blivit utförsäkrade, som en del i det landsomfattande Påskuppropet. Var nog den enda som räckte upp handen då Åke Edwardson frågade vilka som läst Folke Fridell.

Tipset: 70-åringen Bob Dylan hyllas 28-29 maj på Storan med konserter och annat kul.

Christina Garbergs-Gunn  -   Ett folkbildningens ljus har slocknat

Bibliotekarien på Brunnsvik var ett begrepp.  Christina har avlidit i sitt hem efter en längre tids sjukdom. Hon blev 62 år. Vad jag kan erinra mig är hon den första jag intervjuat, som gått bort.  Låt mig påminna om något av allt hon hann uträtta. Hon har bland annat varit lärare, studierektor, curator, förläggare, ordförande, arrangör, samtalsledare och journalist.
   I närmare 30 år hade hon hand om landets största folkhögskolebibliotek, i den så kallade Bokstugan. Då LO tvingades spara och hon var nedläggningshotad skrev hon till mig: ”Blåsten viner men än står biblioteket pall.” Jag lärde känna henne i och med det fackliga seminariet Boken på arbetsplatsen, en ovärderlig mötesplats som hon var en av initiativtagarna till. Då seminariet flyttades till Runö, önskade hon att jag som ”kämpade för kultur i facket och annorstädes, lobbar för att Brunnsvik åter blir navet.”  Det var inspirerande att få glada tillrop. Då hon mejlade bild på ståtlig pion bifogade hon: ”Grattis, se dig som postens PIONjär.”  ”Bra text, bra jobbat, vi ses förhoppningsvis igen, kunde det också stå.  Ett år hade jag förresten utställningen om Arbetarförfattare på hennes Brunnsvik.  Hon blev förste ordförande i BIFF, en förening för bibliotekarier inom folkbildning och folkhögskolor. Då jag i LO-tidningen redovisade Lars Noréns favoritförfattare, blev det uppskattande kommentar på föreningens blogg.
Christina var själva hjärtat på Brunnsvik. Hon värnade arbetardikten liksom all berikande konst. På Facebook publicerade hon gärna vackra motiv från omgivande Väsman.  Kunskaper och åsikter, blev till krönikor i Dala-Demokraten.  I fjol utsågs hon till årets läsfrämjare och när hon fick ABF Dalarnas litteraturpris kallades hon fyrbåk. ”Må denna lyskälla få fortsätta att lysa på Brunnsvik.”  (ABF Dalarna -08)

Kultur-Mats månadsblogg april 2011

Mina FB-vänner Håkan Juholt och Carin Jämtin önskas lycka till. Huruvida Håkan blir en frälsare, pratades det om i Debatt i SVT.  Doldisen från Kalmar och Försvarsutskottet ”klev in från kylan och säger sig inte tillhöra bunkergänget”, enligt Lotta Gröning. Daniel Suhonen ansåg att han är en av rörelsens bästa talare, som kan möta mannen med de kalla ögonen (ni vet vem). Hoppas verkligen att ledarskiftet innebär ökad fart på rörelsen.
   Premiärer tre dagar i rad måste vara ett svårslaget rekord. Två recensioner återfinns i veckans nummer av Ny tid. Tillkommer min betraktelse över Heliga Johanna… som kunde läsas i LO-tidningen. Geniet Peter Svenzons första internationella verk visas i april på Folkteaterns stora scen. Hans skickliga danskompani Art of Spectra bjöd i Avgränsat, inte på någon lättsmält historia fylld av snygga moves. Istället var kropparna uttryck för kontaktsökande och bortstötning, självbevarelse och övergrepp. Scenografi, sound, röst och kläder förstärkte den mörka obehagliga stämningen. Kan påpekas att de båda kvinnorna var utlevande på ett traditionellt manligt sätt.
   En helg har spenderats i huvudstaden där föreningen Arbetarskrivare hade både samkväm och årsmöte. Första kvällen var den stora begivenheten Stillheten av Lars Norén på Stadsteatern. Sten Ljunggren som ynklig patriark var ett kärt återseende. Blir fel att säga att jag gillade vad jag såg. Men det var riktigt bra teater, balanserande på gränsen till det alltför ångestframkallande. Pjäsen ingår som kommenterande byggsten i berömda 80-tals trilogin, om familjen som misslyckas driva hotell på skånska vischan och att ta hand om varandra. I detta nu sänds förresten i SVT ett annat Norén-drama om en dysfunktionell familj. ”Renad” efter besöket i Kulturhuset, njöt jag av god fiskgryta på Nordic Sea. Nästa dag strålar solen. Jag vandrar genom Gamla Stan, över Söders höjder med paus i Ivar Lo parken och kommer slutligen fram till Liljeholmen.
   På programmet hos Arbetarskrivarna står föredrag av professorn i etnologi Ulf Palmenfelt, utsökt middag, utdelning av stipendium till Mimmi Sandberg och framförande av texter i slumpvis läsordning. På begäran åtog jag mig att vara MC med rätt till mellanstick. Närvaron av etablerade berättare så som Monica Zak, Pelle Olsson och Torgny Karnstedt; förhöjde ytterligare en bra kväll. Mats Berggren, vars debutroman jag nyligen presenterat i skrift, passade på att titta in. Söndagens årsmöte hölls i ABF-huset. Till slut skedde ett mirakel, då Torgny fick ihop de avgörande pusselbitarna. Föreningen lever vidare. Och i den slagkraftiga styrelsen får jag vara en pusselbit.

Tipset: Deckarakademin firar 40 år i Stadsbibliotekets hörsal lördag 16/4 14.30 med bland andra Aino Trosell, Sven Westerberg och Inger Frimansson.


Kultur-Mats månadsblogg mars 2011

  Om kriskommissionen, upproret i Arabvärlden eller skamliga arbetsgivare får ni läsa på andra ställen. Mitt kall är att bevaka Göteborgsområdets kulturliv.  För personalen på Folkteatern är jag ett välkänt ansikte. Däremot hade ingen av årsmötesdeltagarna i min klubb besökt nya Folkteatern. Detta nedslående resultat kom fram i samband med att biljetter till genrepet av Heliga Johanna från slakthusen lottades ut. Har både sett och läst några scener ur denna Brechtpjäs från Chicago präglad av depressionen. Fylld av patos och absurdism, desperation och utsatthet, iskall kapitalism och tron på goda gärningar. Detta för att jag är med i deras Akademi, ombud som gladeligen besöker deras träffar och i egenskap av skribent blir inbjuden till pressvisningar. Förresten, varför inte gå i grupp på Heliga Johanna för en naturlig ingång till att prata politik? I helgen hade man årets första premiär. Pingviner som inte kan baka ostkaka har fått en extra dos PR för att Lars Norén debuterar som regissör av barnteater. Min recension kommer i veckotidningen Ny tid. Även om jag är lite osäker på barnens reaktion, rekommenderas denna tyska fars till alla som är unga i sinnet, och vill fundera på hur vi är mot varandra.  Skynda också att skaffa biljett till Breaking the waves, en stor uppsättning i Johanneskyrkan. Göran Ragnerstam gör rollen Stellan Skarsgård gjorde i von Triers omskakande film.
För inte så länge sedan utropade den fantastiska arrangören Iréne Sjöberg-Lundin ”Mats vad ska jag göra”? Orsaken var att vi var fyra betalande i Mölndals katakomber där vi lyssnade på Magnus Nyström trio. Desto lyckligare var hon när rymliga ljusa Kulturhallen i Kvarnbyn invigdes. På Facebook skrev jag att det kanske ändå finns hopp om Mölndal som kulturstad. Eller så kom den stora publiken mest för att bli bjudna på vin och höra stadens Tv-kändis Carin Hjulström. Arrangören Iréne hade också japansk dans, trollande livsstilscoach och experimentmusik på programmet. Hon vågar utmana och har ett magnifikt kontaktnät. Flygeln ska invigas av självaste Staffan Scheja.
Ibland är det ett otroligt drag kring ABF. Så var fallet när klassbegreppet diskuterades av bland andra Göran Greider och Josefine Brink (V). I likhet med symposiet om arbetarlitteratur (se nya SEKOnden) är mina anteckningar värda en egen artikel. Panelen var oftast rörande överens, fram till dess att genusforskaren Ulrika Holgersson ansåg att könskamp och klasskamp ska ske samtidigt, medan Greider hävdade att bekämpandet av fattigdom måste komma först.  Bra frågor från den stora publiken om överklassen och utanförskap. Köpte efteråt Medelklassens individuella revolution av panelens Christer Wigerfelt. Klargörande och tämligen lättläst med fokus på boende, utbildning, idrotten, extremism och klimatet.

Tipset: Folkteaterns två stora premiärer med körer, musik, känslor och ett predikande anslag.


Kultur-Mats månadsblogg februari 2011

   Bävar inför alla måsten och skjuter upp dessa i det längsta. Föredrar att se fram emot glädjeämnen, såsom publicering i LO-tidningen. Har skrivit ett antal hyllningsnotiser om trummisar på vår jazzscen, vitsigt döpta till groovearbetare.   En av dessa, Anders Kjellberg, träffade jag före jul på anrika Nefertiti. Nu när min långa tid som ”fripassagerare” i min egenskap av TILLT-ombud på denna klubb är över, vill jag passa på att tacka personalen.  Det har varit enormt berikande att komma så nära den levande musiken. Äta och dricka gott, samtala med upprymda gäster och applådera den värmande underhållningen.  För några år sedan spelade där basisten Georg Riedel med vänner och vid sångmikrofonen fanns dottern Sarah. Det var release för deras CD Hemligheter på vägen.  Valda delar av dessa av Georgs tonsatta dikter framfördes nyligen av honom, Sarah och eminente pianisten Anders Persson i Stensjökyrkan. Efteråt köpte jag CD:n som fått sin titel efter diktsamling av Tranströmer.  Under vandring till seminarium i Folkets Hus lyssnade jag och hänfördes. Texterna och instrumenten når tydligt fram i en genommusikalisk helhet, inte minst för att sättningen är utan trummor.  Jakob Karlzons sparsmakade pianoklanger, Joakim Milders spröda saxofon och Jan Allans distinkta softa trumpet är en lisa för själen. Tre stora musikanter som Facebook bidragit till att jag vågat ta kontakt med.
Efter den fina konserten i Stensjökyrkan pratade jag med Georg om filmen Cornelis; med anledning av att de tolkat några av hans visor. Jag sa att filmen är välgjord men påtagligt distanserad.  Viktiga händelser prickas av men dramaturgiskt blir åskådaren aldrig indragen i skeendet, något Fredrik Sahlin påpekat i SVT. Komikern Johan Glans är perfekt castad i rollen som Anders Burman, den legendariska producenten.  Norska Hans-Erik Dyvik Husby är till utseende och röst väldigt lik Mäster Cees, vars oro, skapande och bohemeri filmen roterar kring. Framför allt noterar jag att geniala konstnärsnaturer, omedvetet ofta försummar sina närmaste.  Självbejakelsen, liksom ångesten över att motsvara andras förväntningar, förenar många genier.  En annan figur närmast besatt av sig själv, sina drömmar och sitt sätt att dupera sin omgivning är Per Gynt. Var på min sista ombudsträff med publiknätet TILLT på Stadsteatern (Tack ni med för alla förmåner och upplevelser under närmare sju år). Såg en provföreställning av Ibsens klassiker i regi av schweizaren Stefan Metz.  Hans stiliserade uppsättning med mycket innovativ scenografi, gav mig en snilleblixt. Farligt charmige Per påminner faktiskt om en psykopat, vilket vi blir akut varse då ridån går upp för andra akten.  Vill till sist tala om att jag besökte teater Trixters solofestival och såg där poeten Peter Nilsson, kontrabasisten Nina de Heney samt artisten Michele Collins.

Tipset: Tisd. 22/2 18.00 i Stadsbiblioteket i Göteborgs hörsal, teateraktuella Ann Heberlein om ondska.


Kultur-Mats månadsblogg januari 2011

   Nytt år och nya insatser! Vi är många som roas av att sammanfatta med allehanda listor. Nöjesguiden publicerar listor över de bästa filmerna med fylliga motiveringar. Två av de ytterst få biofilmer jag sett fanns med i topp, vilket gör att polemik inte kan undvikas. Helsnurriga Inception med en viss Leonardo i huvudrollen bedömdes vara näst bästa film. Detta science fiction-magplask berövade mig två värdefulla timmar och gjorde mig rejält uttråkad. Lika egendomligt var att Till det som är vackert påstås vara årets svenska film. Jag har tänkt på den ganska mycket, vilket brukar vara ett gott tecken. Mest har jag dock störts av att INGEN verkar ha ifrågasatt alla osannolikheter som driver berättelsen framåt. Och hur kan Nöjesguiden hävda att den är utan schabloner? Producenten har sagt att det är ett av de bästa manus hon sett. Jag blir ännu mer inkorrekt om jag nämner att Lisa Langseth står för både manus och regi. Är man snällare mot kvinnor eller är det jag som är orättvis? Huruvida jag är mer njugg gentemot verk med kvinnor som avsändare och att de här kanske förekommer för sällan; skulle kunna bli en krönika. Till det som är vackert är delvis inspelad i Konserthuset med bildsköna Alicia Wikander och Samuel Fröler i ledande rollerna. Trots min brasklapp, är historien om den vidrige demondirigenten och den trasiga tonårstjejen – som av en slump upptäcker en helt ny värld – väl värd att ses; om än långt ifrån bäst.
   Ett parti på vänsterkanten har jubilerat på biograf Draken. Utan att göra avkall på kvalitet använder de sig av ändamålsenlig och varierad kultur. Chefredaktören till den tidning där jag intervjuat tre av de medverkande på galan – Sam Vesterberg, Jenny Wrangborg och Bosse Andersson i KAL – tipsade mig om evenemanget. Det blev ett värmande, lekfullt och gripande program med många toppar. Har ni inte hört Lukas Stark med orkester göra Joe Hills låtar, har ni missat något mycket bra. Rörande också att höra Sven Wollter och de praktfulla arrangemangen av Aldrig mera krig och avslutningen Vi äro tusenden.

Årsbästa:
Läsning: Härifrån till Allmänningen av Steve Sem- Sandberg
Konsert: Oddjob på Nefertiti
Teater: Blackbird på Stadsteatern
TV: Babel, Undercover och Fotbollskanalen
Radio: God morgon Världen och Språket  
ABF-program: Ulrika Kärnborg och Nina Björk sågar feel good-industrin
Partiledarkandidat: Veronica Palm
Talare: Jan Eliasson i Nordstan under valrörelsen.
Premiär: Nya Folkteatern invigs med Orestien
Scenframträdande: Undertecknad värd för Arbetarskrivares jubileum på Stadsbiblioteket
Solo: Bengan Blomgrens hyllning till Totta i Nationalteaterns jubileumsrevy    
BUBBLARE: Stjärnorna på slottet och  musikermöten

Tipset: 22/1 15.00 i Folkets Hus är det Symposium om kön och arbetarlitteratur med Aino Trosell, Anneli Jordahl, Kristian  Lundberg med flera.


Kultur-Mats månadsblogg december 2010

Har bläddrat i Göran Häggs egensinniga "1001 böcker du måste ha läst..." Hans färskaste val är Åsa Linderborgs hyllade bok om fadern. Min far var elektriker, extremt praktisk och frisksportare. Han lärde mig att göra rätt för sig på sitt lite sträva sätt. Trots ett mycket hälsosamt liv dog han hastigt av för dåligt hjärta. Möjligen en avundsvärd död eftersom han satt med bra bridgehand bland vänner. Under minnesstunden läste jag Ferlin. Min syster frågade om jag hade någon som ville ställas upp med solosång. Mitt val föll omgående på storsångaren Sam Vesterberg och hans ackompanjatör Gunnar Frick. De tvekade inte. Resultatet  blev fantastiskt. Jag gjorde osynligt för övriga i kyrkan tummen upp. Deras första stycke, Så länge skutan kan gå, var också ett väsentligt inslag i en gripande novell av Maria Hamberg som jag läste i samma veva.  Närmast mina känslostormar i Råda Kyrka en regnig oktoberdag, kommer ett solo från diskrete gitarristen Bengan Blomgren. Detta spelades i samband med att Totta Näslund hyllades av Nationalteatern i deras jubileumsrevy. Magen drog ihop sig, hakan började darra och tårarna var nära. Bengans ofattbart känsliga toner är ren magi för uppmärksamma mottagare, vilket finns omnämnt i min krönika om Nationalteatern i senaste Sekotidningen sidan 40. Känns fint att jag fått chansen att framföra mitt exalterade omdöme till honom själv. Ytterligare ett starkt konsertögonblick inträffade på Nefertiti i höstas, då supervirtuosen  Billy Cobham gick loss bakom sina dubbla bastrummor. När det välkända sugande groovet i Stratus från solodebuten levererades, ryste jag av  välbehag. Vilken ynnest att få höra mitt favoritstycke från tonåren live på klubbspelning. Efteråt pratade jag med basisten om igenkännandets glädje.
   I höst har jag fortsatt följa nya Folkteatern. I första hand är jag ombud och  vurmar för teatern. I andra hand recensent och välvillig ”smakdomare”.  Jag har skrivit om Skalv och Katitzi i positiva ordalag, deltagit i deras Akademi, lyssnat i trappan på  Anneli Jordahl och  sett  pressvisning och föreställning av Två fattiga rumäner som talar polska. Vill man skåda från ”ringside”  hur uppsluppen drogrusig ångest skiljer sig från den mer klibbiga otäcka varianten, då rekommenderas denna  ”roadteater” i ingenmansland.  Hoppas på ökat engagemang från rörelsen och ett uppsving i och med Orestien på SVT.  Biljetter ska inte behöva reas ut. Under ledning av America Vera-Zavala lanseras 2011 temat Arbete. Under våren blir det på stora scen Heliga Johanna från slakthusen av Brecht inramad av sakral musik. Vidare kommer dansgästspel från dels spännande Art of Spectra och dels en interkulturell hiphopmusikal. För de minsta spelas den tyska farsen Pingviner kan inte baka ostkaka, i regi av Lars Norén minsann.

Tipset: Boken Fallet Avsan av Sven Arnér, en rysare medierna hittills haft beröringsskräck inför.



Kultur-Mats månadsblogg november 2010

Nedläggningshotade seminariet Boken på Arbetsplatsen avslutades av Magnus Johansson från ABF-förbundet. Lät lite hoppfullt att hans ”hoppas vi ses nästa år igen”, fick runda av några intensiva dagar ute på Runö. Då underrubriken var kultur som vapen fick vi ta emot kraften, även i arbetarspel, kampsånger, budskapsfilmer och bildkonst. Kulturen bör ständigt användas i facklig verksamhet var en slutsats. Hans Lagerberg gjorde en ytterst fängslande exposé över ett sekel av arbetarlitteratur. Han menade att litteraturen kan få oss att se andra världar och undrade om arbetarklassen alltid har rätt. Mot föredragets upplägg riktades kritik, för att kvinnorna negligerades av tidsskäl. Renzo Aneröd har jag än så länge tyckt bättre om att lyssna till än att läsa, men hans mission att skildra subgrupper är värd att högakta.  Facebookgruppen Unga elektriker skapare av extremt slagkraftiga filmer, presenterades med högt tempo. Lite oväntat sa talesmannen Johan Olin att puckade modebloggare, utgör största motståndarna.  Andra höjdpunkter var Maria Hambergs högläsning ur Drömfabriken, den sedan fyrtio år tillbaka Sverigebaserade folksångaren Fred Lane, Peter Gustavsson som frejdigt agiterade för kampsånger. Teaternestorn Arne Andersson med sitt effektiva predikande i ord och bild om arbetarspel.  Seminariets gick i mål med sedvanlig paneldebatt. I den förordades kulturell allemansrätt, vikten av att skapa motkultur och att förespråka klasskamp.  ABF:s ordförande slog larm om tillståndet. ”Nu jävlar gäller det, annars är vi en historiebok från 1900-talet.”  Vi sitter inte bara still och lyssnar. Allra mest givande är samtalen på lediga stunder. Sista lunchen språkade jag med min goda vän Torgny Karnstedt. Då fick vi sällskap av en vän till Torgny. Det var Berit Högman (S), nybliven ordförande i Kulturutskottet. Pratade gärna med en yngre kvinnlig förmåga på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Fick också kvalitetstid med kulturred. På LO-tidningen, som ansåg att Niklas Rådström skulle vara en utmärkt kulturminister. Denna gång fick jag bonustid med förnämlige författaren Kjell Johansson. Vi var i samma bokpratargrupp (mitt bokval var en roman av Steve Sem-Sandberg) och utgjorde tillsammans med bildkonstnären Roine Jansson oslagbar trio på litterär tipspromenad. Mitt pris blev slumpartat Några gjorde hålen av Maria Hamberg illustrerad av just Roine.  Samtliga medverkande på seminariet erhöll i bokgåva Arbetarskrivares nya antologi Skarpt läge, till vilken jag varit med om att skriva pressutskick.
   Ovan nämnde Torgny och unga kampdiktaren Jenny Wrangborg var mina önskegäster, då jag ordnade program på Stadsbiblioteket en solig lördag. På John Lennons 70-års dag arrangerade jag för föreningen Arbetarskrivare 20-års jubileum. Medverkade gjorde också tidigare ordföranden Heli Kittilä och lyrikern Erik Pousette. Alla uppräknade är med i Skarpt läge.  Blev ett riktigt bra program. Extra kul att Ove Allansson kunde närvara. Kan vara nöjd med värdskapet, bara önska att vi når ut till fler.  Varför inte anlita oss på nästa LO-kongress?
Tipset: 3 november 19.00 på rest. Trappan arrangerar ABF samtal om klass med bland andra Göran Greider och Åsa Linderborg under ledning av Carina Benjaminsson.


Kultur-Mats månadsblogg oktober 2010

Är inte kapabel att skriva krönika om Bokmässan då jag fick ett uppdrag på halsen. Delade nämligen ut info om föreningen Arbetarskrivare och vår nya antologi Skarpt läge, trots enorm trängsel. Enda författare jag verkligen träffade var några som är aktiva i nämnda förening. De var å andra sidan inte vilka som helst, utan en trio jag både flitigt läst och lärt känna. Min behållning av Bokmässan var alltså möten med Torgny Karnstedt, Aino Trosell, årets Sjödin-pristagare Jenny Wrangborg samt Gunnar från En bok för alla.
   Egoboost?  Nu har jag träffat tre tidigare Kulturministrar. I samtal med ”Paggan” hann jag  uttala mig om teaterutbudet i stan. Intervjuade en pratglad och välformulerad Tommy Rander. Hör av er om ni vill läsa. Har för andra gången stått på gästlista och har för Ny Tid bevistat några premiärer. Maj Wechelmann tog kontakt på FB. På Bokmässan fick jag bok både från förlag och författare.
   Var jury på höstens första deltävling i estradpoesi. Två unga kvinnor knep finalplatserna. Vann gjorde en tjej från Umeå som rappade på engelska. Visste ni att regerande svenska mästaren återigen kom från Göteborgslaget. Han heter Niklas Mesaros. Kulturnatta i Götet inträffade då jag var ganska utmattad. Därför blev det en stillsam kväll hos Författarcentrum och lite snack med författaren Per Johansson. Alltför sällan kan jag vara med på ABF:s i positiv bemärkelse tunga evenemang. Bevistade emellertid Bokslut Reinfeldt, klargörande presenterades skattesänkarpolitiken av Daniel Suhonen och Stefan Carlén. Kom tyvärr aldrig i väg till Konserthuset då Carla Bley var där. Råkade däremot träffa rätt när jag gled in på Nef.  Hörde legendaren Benny Golson och hans danska band. Kompositören av många standards berättade utförligt om jazzens största (hans spelkompisar) för ett halvsekel sedan.
   Hävdar att teaterhösten inte börjat helt tillfredställande, fast jag skrivit tre positiva recensioner. Stadsteatern har fått en olycklig start. Bottennappet med den fånige hypokondrikern och hans lika fåniga omgivning gjorde att jag lämnade i pausen. Babel på Studion av outgrundlige Jelinek är en uppvisning i postdramatiska excesser. Skådisarna är ruggigt bra, men ordraseriet om kroppar och krig tillför inget sista halvtimman. Ombudsträffar är trevliga. Har varit på Göteborgs - Operan, filialen i Skövde (där Carolina Sandgren var stjärnan), på Folkteatern och hos Trixter. Välgjord och konsekvent, men till strukturen något fattig; så uppfattar jag Skalv. Tycker definitivt att ni ska se Thomas Tidholms En timme kvar på Trixter. Nationalteaterns jubileumsrevy kanske inte är helgjuten hela vägen, men ros blir det ändå. Och det kändes gött att på Bukowskis Stones-utställning, tacka Bengan Blomgren. De solon han utför i Vad var det vi sa! ? är helt gudomliga.
Tipset: Lördag 9/10 15.00 i Stadsbibliotekets poesihörna jubilerar föreningen Arbetarskrivare. Jag presenterar Torgny Karnstedt och Jenny Wrangborg.

Kultur-Mats månadsblogg september 2010

I radions Spanarna ska en tes bevisas med tre exempel. Jag tar det dubbla i anspråk för att påstå: Företeelser blir mer och mer extrema. Vädret med torka, orkaner och förödande översvämningar i bland annat Asien. Trenden med gummistövlar som högsta mode. Ökningen av gärningsmän som dödar på offentliga platser i Göteborg. Brutaliteten på högsta fotbollsnivå manifesterad genom holländarna i VM-finalen. Ökända SJ som i Södertälje trots bastuvärme, håller resenärer instängda utan vatten i sex timmar (dagen efter klev jag på X2000 på samma station). Klyftorna i uppluckrade samhällsbygget blir alltmer uppenbara när utförsäkrades självmord ställs emot avgångne Littorins förmåner. Slutligen har SD, tack vare förkastlig demagogi och olösta problem, blivit ett parlamentariskt hot. Ha överseende med att jag blandar det betydelsefulla med det triviala. Sådant är ju livet.
     I vanlig ordning började Kulturkalaset med Författarcentrums presentation av sitt höstprogram. Sedan rullade det på med konserter. Ibland var vädrets makter emot besökarna, men vi var belåtna över mycket. Musikaliskt mest givande var Ale Möller band med Eric Bibb, Lina Nyberg och Music Music Music i sin tolkning av West Side Story, lättfunkiga inslag i Lisa Nilssons jubileumsshow som kryddades av humoristiskt mellansnack, giftiga trubadurerna Dan Viktor och Dan Berglund med lyhört komp, smittande svängig rockabilly från Nisse Hellberg samt den absoluta höjdpunkten i form av Angèlique Kidjo.  Stukad fot bekom henne inte. Levererade precis det lyckorus publiken eftersträvar. I sommar har jag inte bevistat någon festival och visst är det trist att Hultsfred tvingades lägga ner. I sammanhanget vill jag applådera Taubescenen på Liseberg. Där har jag lyssnat på mycket behaglig och stimulerande musik.
   Under Almedalsveckan var jag på guidad tur i riksdagen, såg FB-vänners namn i finansutskottets rum. Utan att ha varit partpolitiskt aktiv, har jag haft Monas odelade uppmärksamhet i några sekunder, fått personlig e-post från Wanja och åkt taxi med Jytte. Som facklig skribent hoppas jag det rödgröna samarbetet lyckas.  Och att de får majoritet. Av ideologiska och praktiska skäl det bästa för oss. "Landsfaderns" självsäkra retorik och skövling av gemensamma resurser gör mig illamående. En inte så liten brasklapp: När ekonomin skenar, fel grupper gynnas och en avreglerad marknad hungrar efter mer profit; då har inte politiken mycket att sätta emot. Regeringsskifte är ett steg i rätt riktning, men ha således inga överdrivna förhoppningar. Vad tyckte ni förresten om direktsända Demokratifesten från Götaplatsen? Musikaliskt var GWO och flera solister strålande. Jag satt bland publiken och både roades och generades av alla putslustigheter. Tur att K-G Bergström och Jan Eliasson fanns med.  SVT frossade verkligen i det klämkäcka. Varför detta ihärdiga tjat om att beslutsfattande ska vara roligt?
Tipset: Lars Norén har premiär på Folkteatern 11/9 med sin nyskrivna pjäs SKALV.


Kultur-Mats månadsblogg sommaren 2010

  Behöver vi fortfarande kungahuset och den PR de gör för oss utomlands?  Yran kring stundande bröllop har antagit pinsamma proportioner och SVT borde skämmas. Utan reell makt, men upphöjda sprider de sin strålglans till sina ”undersåtar” (att jämföra med hur glad jag blir när författarvänner förekommer i media, idag på SVT av mig rosade Jenny Wrangborg och Kristian Lundberg). Kan avslöja att jag lät mig bestrålas av hertiginnan av Västergötland för cirka tio år sedan. Victoria invigde en naturskyddad park vid Gunnebo slott. Vet bestämt att hon såg mig på några meters håll och leende sa hej. Inkonsekvent av mig, javisst.
   Att vi fått veta tillräckligt för att bli bestörta över den mångåriga korruptionskulturen i Goa gubbars Göteborg, har vi en uppslitande skilsmässa, oberoende GT och fyra månaders grävjobb på televisionens Uppdrag granskning att tacka för.  Än vet vi inte hela omfattningen. Utan att på något sätt försvara kvinnor som, inte oförskyllt, blivit ansvariga syndabockar; vore det en stor skandal om de som gynnat varandra går fria. Förväntar vi oss att män med makt är mindre hederliga, mer benägna till skumraskaffärer?
   Glädjande nog medverkade Anneli Hultén på Folkteaterns manifestation Jag vill tala, ett halvt dygns maratonläsning i ett tält på Järntorget, för det förtryckta ordet. Det började med initiativtagaren Lars Norén och man gick i mål genom att stadens kammarkör tolkade Wolf Biermann. Denna kyliga måndag hade jag semester för att lyssna på texter med stor spännvidd, valda av skådespelarna själva. Lars berättade på presskonferensen att 9 maj var årsdagen av bokbålet i Berlin -33. Andra skälet var att markera mot Dawit Isaaks fångenskap och svenska regeringens passivitet. Kapitalet rör sig fritt, men inte ord eller tankar, menade mannen, vars nyskrivna pjäs det ska bli spännande att se på Folkteatern i höst.  
   Styrelseuppdraget i Västsvenska Författarsällskapet har grovt försummats. Man har råkat lägga möten då jag varit upptagen med att sortera andras post. Eldsjälen Ingegerd Granat hade ordnat en uppläsningskväll i Redbergskyrkan. För en gångs skull var jag ledig. Hennes man läste om Marstrandsbolagets båtar. Övriga bidrag från sällskapets medlemmar, lästes med bravur av Rasmus och Mikaela, två teaterstudenter. Dråpligheter varvades med djupaste allvar. Intimiteter i skärgården, livsfarlig flykt under Ungernrevolten och hotande panik i handhavandet av mobil; var några av ämnena. Kan tänka mig att de närvarande författarna märkte att deras texter fick en ny dimension. Ett ytterst välkomponerat program.
    Sedan i höstas har Beches Brew bjudit på avancerad gratisunderhållning på lördagar (i höst på torsdagar) kring Andra Långgatan.  Trumslagaren Bengt Berger är stationerad i stan därför att makan heter Ann Petrén (gjorde en bejublad huvudroll senast i Familjen) Numera spelar han med sitt lekfulla husband och diverse gäster Country & Eastern på L´Assassino. Ofta är det underbara upptåg. Musikerna slår nästan knut på sig. Avigt sväng och  fräcka improvisationer kan lyssnarna bespetsa sig på. På säsongsavslutningen prisade bandledaren saxofonisterna Jäderlund & Gustafsson samt basisten Bellnäs.  På Operan har jag äntligen sett succén Bohème och minimusikalen The last five years. Den italienska operan var nästan fullpoängare och mest utmärkande för det amerikanska verket var en välgörande frånvaro av feta trummor.
   Vill önska en ljuvlig sommar genom att citera en klok FB-vän: ”Är det fel på kärleken och socialismen? De är kanske den största drömmen om lycka och rättvisa… Ligga vaggad i livmodern utan konflikter.” (ur Nyckelroman av Agneta Klingspor)
Tipset: Göteborgs kulturkalas  / Göteborgs Dans- och teater festival, båda i augusti.

Genistämpel – lyft eller hämsko?
Visst är det fascinerande att iaktta någon som till fullo behärskar sitt uttryck Nästan lite kusligt. Till exempel författare som blivit experter på att framträda. Unga Amanda Svensson gjorde succé på uppläsningsscenen Forum för poesi och prosa i Göteborg tidigare i år. Jag fick en pratstund med denna hyllade debutant. Kunde inte låta bli att kalla Amanda för ett geni. Påstod vidare att hennes Dolly påminner om en annan kaxig romanfigur: Holden i Räddaren i nöden. Har för mig att hon höll med mig om likheten. Efteråt har jag mest tänkt på att nyss avlidne J.D Salinger aldrig skrev något som kom i närheten av förstlingsverket. Mailer klarade sig lite bättre. Men litterärt överträffade han knappast De nakna och de döda. Endast tjugotvå år gammal gav Stig Dagerman gestalt åt ångesten i Ormen. Myten säger att en vilsen Paul Andersson inte hämtade sig från Karl Vennbergs översvallande lovord. Dollys skapare ska således, kanske inte helt ta till sig mitt omdöme. Några dagar senare träffade jag förresten hennes far på Folkteatern. Nyfiken undrade han hur det hade gått för dottern. Utmärkt replikerade jag.


Kultur-Mats månadsblogg maj 2010

  1:a maj firande på hemmaplan där jag berömde huvudtalaren Lars Stjernqvist, viktigt föredrag i Mölnlycke om SD med Alex Bengtsson från Expo och samtal med Eva-Lena Jansson riksdagsledamot för (S) –  brevbärare i Örebro-  är exempel på vad som  inte får plats. Det blir istället några litteraturnedslag. Humanistdagens grand finale var en utfrågning och kortare uppläsning med min favorit Klas Östergren. ”Förevändningen” var att han tilldelats pris av Göteborgs Universitet. Allt skedde i en påtagligt livsbejakande anda. I mig gnagde ändå efteråt en tanke. Har man rätt att bli besviken när man inte blir igenkänd?  Klas spände spirituella bågar och betraktade sitt författarskap. Han beklagade att läsare garvar åt hans berättarkonst och därmed riskerar missa själva budskapet.  För några år sedan uttalade han sig skarpt om roffarmentalitet i intervju. Att jag därför använt honom i fackliga sammanhang har han fått veta i avspända samtal.  Till hans ”försvar” ska sägas att han var uppvaktad av vänner från teatern.    Denna säsong har jag bara sporadiskt kunnat följa deltävlingarna i Poetry slam.  Då var dags för DM, tillika uttagning av laget till SM, var jag dock på plats. Påverkade i viss mån utgången. Utgjorde själv en av de fem jurygrupperna. Tyckte det var tråkigt att varken Matilda eller Jaquline kom med i laget. Värdig vinnare blev veteranen Mattiss Silins. Noterbart är att de som tävlar i Göteborgslaget har sina rötter långt upp i Norrland, Borås/Baltikum, Örebro samt Åbo.  Taktpinnen hölls av den oefterhärmlige MC:n Joel Landberg, som älskar att få svar genom handuppräckning.    Världsbokdagen på Stadsbiblioteket hade tyngd nog för att ett semesterdygn skulle offras. Arrangörerna fick förväntningarna infriade. Jag laddade upp med utsökt tonfisk på Dinner 22. Utanför biblioteket råkar jag träffa en piprökande finklädd Ragnar Strömberg. Vi börjar prata Allsvenskan. Jag yttrar något i stil med ”hoppas ni får skapligt med folk fast det är solig fredag”. Innanför entrén fastnar jag i kön.  Kom i alla fall in Fullödiga läsningar från bland andra Birgitta Stenberg, Magnus Florin och den förtätade avslutningen levererades av Steve Sem-Sandberg. Steve var förresten en lysande förespråkare för litteraturens överskridande förmåga, hos ABF i mars, i ett program om dokumentärromanen och liknande betitlad Makt, myter och misär.     Under Cortégen hade Jenny Wrangborg releasefest på sin debutdiktsamling Kallskänken. Då jag gjort reklam för framträdandet på Pustervik fick jag ett signerat ex.  Jenny har stor scenvana och hjälp av trion Stormen. Hennes poesi, med rader som ”och josmaskinen som pressar de sista dropparna ur oss”, är på samma gång vemodig och fylld av kamp. Hon utgår från klassklyftor, maktlöshet och eländiga arbetsvillkor. Växlar mellan det kompakt dystra och tron på nödvändig politisk förändring.     R.I.P ni rebeller och nydanare - Kerstin Thorvall, Alan Sillitoe, Guru, Malcolm Mc Laren och Bo Hansson. Tipset: 10 maj 10-22 anordnar Folkteatern manifestation mot det förtryckta ordet: Jag måste tala.  Se deras hemsida.


Kultur-Mats månadsblogg april 2010

Ett svep om scenkonst måste inledas med invigningen av nya Folkteatern.  Min recension av Orestien finns på nätet www.aip.nu, tillsammans med fler betraktelser.  För mig var händelsen lika omtumlande som pjäsen. Under den uppsluppna aftonen samtalade jag med många. Satt intill landshövding Bäckström. Tidigare kulturchefen Per Svensson undrade över finansieringen av den lyckade renoveringen.  Bjöds på skumpa av självaste Apollon (Jonas Sjökvist, vars uppenbarelse liknade en speedad rockstjärna) Lars Norén kunde efteråt pusta ut. På scen där jag fick vara en av de första som tackade, sedan i foajén där hans favoriter Oddjob,( vilka kom tillbaka senare i månaden för TV-inspelning)spelade och därefter vidtog firande med personalen.  Min undran om förväntningarna infriades besvarades jakande av åldermannen bland publikvärdarna. Lämnade upprymd tillsammans med Bengt Funseth från teatern, dagen till ära iförd färggrann slips. I kommande Sekonden har jag en krönika om vår uppmärksammade teater.
   I stadens största teaterhus duggar det tätt med premiärer. Träffade Ragnar Strömberg på min favoritkrog. Han frågade vad jag tyckte om Familjen, ett skruvat undergångsdrama från Oklahoma. Ragnar har nämligen gjort översättningen. Meddelade att den mest fick beröm. Gillade den förlösande svarta humorn och att kvinnorna dominerade. Hantverkarna är också en pjäs som satts upp på flera teatrar. Tyvärr inte precis det smarta skrattpiller jag hoppats på, trots att Victoria Olmarker är lysande.  På Studion väljer man att gå den smala vägen fram. Istället satsar man på utmanande nyskrivna produktioner. Övergrepp och överlevnadsstrategier har varit gemensamma beståndsdelar i Krossad, Förvaret, Satanisterna och nu senast Blackbird.  Är du djärv och öppen, vill komma samtidsteatern in på livet?  Då är det denna intima scen längst upp i Stadsteatern som gäller. Nina Zanjani gör förresten en oförglömlig rolltolkning i sist nämnda enaktare. Hennes karaktär går formligen sönder på scen.
   På Operan har jag beskådat djupt originella mästerverket Askungen samt experimenterande dans- och talteatern This is, där åskådarna fick vandra runt och syna olika skeenden. Var med när Pustervik presenterade sitt fullmatade vårprogram. Såg ett bullrigt smakprov på ombudsträff ur egensinnig version av Carmen på Backa och Mattias Andersson berättade om sin gärning där.. Operan handlade om status, att vara innanför eller hamna utanför. En höjdpunkt var definitivt Claes Eriksson nya revy Max på Lorensbergsteatern. Geniala ordlekar, stor mångsidighet och oftast riktigt roligt. Tyvärr finns inget positivt att säga om farsen Panik på klinik på Intiman i huvudstan. Hur Adde Malmberg fick igenom sitt undermåliga manus övergår mitt förstånd.
   Apropå  engagemang ett citat från kloka Gun-Britt Sundström: ”När man en gång fått upp ögonen och börjat förstå, hur kan man då vända sig om på andra sidan och somna om?” (frän Bitar av mig själv -08)
Tipset: Världsbokdagen 23 april firas på Stadsbiblioteket med många storheter.


Kultur-Mats månadsblogg mars 2010

Under Boken på arbetsplatsen fick Jenny Wrangborg frågan om hon bara skriver när hon är arg. Vrede verkar driva denna unga flammande poet som sliter i kök. Jag har nyligen intervjuat Sam Vesterberg som efterträdde Totta i Nynningen. Han har alltid haft lätt för att identifiera sig med förlorarna, utan att bli uppgiven.  För egen del upprörs jag över livets orättvisor, girighet och ondska, hyckleri och ytlighet, likgiltighet och egoism. Lägg därtill grava brister i ledarskapet på min arbetsplats, och ett stänk av bitterhet för att jag blev postis; inte språklärare eller bibliotekarie. Denna litania kan nog skönjas emellanåt, fast jag här valt en positiv grundton. Vill lyfta fram livskraftig konst och puffa för vad som förtjänar uppmärksamhet. Anledningen till dessa rader är en facklig kollegas omdöme. Han tycker bloggen är för snäll och jolmig. Han efterlyser mer kamp och mindre välling. Det händer att jag ryter till, men vilka förödande konsekvenser Alliansens politik medför, engagerar redan massvis av opinionsbildare. Är för närvarande allra mest häpen och förbaskad över hur storbankerna belönar sina toppchefer trots usla resultat. När samvete saknas slipas omoralens knivar.
En dyster fortsättning på temat sko sig, och det på andras välvilja, har ju uppdagats i Röda Korset och Stadsmissionen. Hur ska  allmänhetens förtroende återfås efter alla skandaler?
   Min strävan är att genom nyfikenhet bli stimulerad av kultur. Vid recensioner gäller ärlighet jämte att argumentera för sin uppfattning. I höstas anordnade Suzanne Osten samtal på Stadsteatern. Ämnet var publiken i allmänhet och hurdan den är i vår region. Den kväll jag kunde vara med blev nära nog mer givande, än hennes spektakulära pjäs Publiken.  Med utgångspunkt från en konsert på Kåren -83, berättade Kai Martin om den frustration han kände över att ”tvingas” spela hits. Mitt inlägg började i god stämning då jag sa att jag var på nämnda konsert med Göteborgs synt-stolthet Kai Martin & Stick.  Min tes var annars att festivaler, arenarock och mässor (med stort inslag av besökare utifrån) i all ära; publiken i Väst är svårflirtad.  Gratisprogram i Stadsbibliotekets poesihörna, på Konstmuseet eller jazz på krogen; lockar sällan större skaror.  Som motvikt kan nämnas välbesökta kyrkokonserter, poesitävlingarna på Hängmattan och evenemang i regi av ABF. Åhörare i Götet bjuder på en avslappnad atmosfär och varm entusiasm.  Många har förtjänat och fått publikens kärlek i Göteborg. Jag tänker på att det var här Jonas Gardell slog igenom. Bob Hund gör alltid succé. Detsamma kan eller kunde sägas om Kent Andersson, Sven Wollter, Carin Mannheimer, Viveca Lärn, Freddie Wadling, våra symfoniker. Totta Näslund, Claes Hylinger, Tomas von Brömsen, Claes Eriksson, Håkan Hellström och många fler som förknippas med Västkusten.
Tipset: Lördagen 13 mars invigs äntligen nya Folkteatern med Lars Noréns Orestien.


Kultur-Mats månadsblogg februari 2010

Pusterviks pressvisning av vårprogram, Enquists vidunderliga memoarer, Göran Greider i Rävekärr, Bernt Andersson om progg för klubb 630, Kjell Jansson Quartet gånger två, Guys & Dolls igen och meriterade dramatikern Mattias Andersson Årets författare i Väst. Allt får stryka på foten då symposium med skärpt litteraturvetare i huvudroll pockar på uppmärksamhet. ABF-Göteborg genomförde nyligen del III om litteratur med underifrånblick, det vi brukar kalla Arbetarlitteratur.
   I panelen fanns skribenter och författare med olika kulturell bakgrund, från Finland i Susanna Alakoskis fall, andra europeiska länder och Iran.  Temat var prefixen, arbetar- respektive invandrarlitteratur. Efteråt tillbringades kvällen under ivrigt samspråk på libanesisk krog. Man var rörande överens om att ”Invandrarlitteratur” inte fungerar väl som genre och att etiketten definitivt inte kan sägas utgöra någon ny arbetarlitteratur. Viktigaste argumentet är att man gör litterära verk och de bakom verket en stor otjänst, genom att gå till kropp (författarens identitet) först och sedan studera texten. En omvänd ordning borde rimligen gälla. Trots samstämmigheten var det ett stimulerande samtal. Kategorier begränsar och reducerar, bakbinder författare, gör recensenter blinda. Enligt min vän Magnus Nilsson, Ivar Lo-pristagare från Malmö Högskola, skapar begreppet mångkultur problem. Han exemplifierar uttömmande i sin nya bok Den föreställda mångkulturen – klass och etnicitet i svensk samtidsprosa.  Om ni inte uppskattar akademiskt språk kan ni skumma de första kapitlens så kallade diskurser.  Sedan blir den både tillgänglig och bra. Särskilt lockar analyserna oss som är bekanta med titlarna Still, Ett öga rött, Mig äger ingen, Kalla det vad fan du vill, Svinalängorna samt Var det bra så? Författarna till dessa omtalade böcker leker med och ifrågasätter våra schabloner om det autentiska.. De recensenter som var inne på att Khemiris uppfinningsrika, felaktigt betecknade ”Rinkeby-svenska”, berodde på språkliga brister, gick ju på en dundernit. Magnus påpekar dessutom att Ett öga rött inte handlar främst om klass, utan om etnicitet, och från en närmast parodisk infallsvinkel.  Jag hörde själv Khemiri berätta om pinsamma missförstånd under ett föredrag på Högsbo Bibliotek, en händelse som lustigt nog dyker upp i hans andra roman Montecore.
    Magnus har skrivit överskådlig handbok om Arbetarlitteratur, avhandling om Ivar Lo och populariserar sin forskning på Litteratur och klass (ett av mina få bloggtips) Denna duktiga generösa 70-talist, vill på sitt eget sätt försöka gå i nyss bortgångne Furulands fotspår. Jag anser att han med sitt socialistiska raster, sin slagfärdighet live, och sina utmärkta presentationer av läsefrukter borde få synas i media. Blev lite smickrad av att få veta att min enda kontakt med universitetsvärlden, är en ständig läsare av denna sida.
Tipset: 13/2 gästar Ranelid och Bakhtiari två olika Författarfrukostar i regi av ABF-Gbg.

Extra:
KLASSIKERTIPS!
Gripande klasskildring upptäckt av en slump

Under årets seminarium Boken på arbetsplatsen skänktes böcker av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Mitt val föll på Fridegårds Lyktgubbarna, Folket i Bilds utgåva från -59.   Blev förbluffad över vilket fynd jag gjort. Av någon diffus anledning har jag haft ett visst motstånd mot den hyllade författaren ur Statarskolan. Denna första del av en självbiografisk trilogi gav verkligen mersmak. Berättelsen har starka karaktärer och rejäl sprängkraft i budskapet. Naturen och dess mystik skildras med sakkunskap. Romanen är framför allt ett ömsint porträtt av den tungsinta modern och den godhjärtade fadern i en rotlös stolt statarfamilj.  Tredje huvudpersonen, 6-årige självständiga Johan beundrar filosofiske Frommen, fadern som präglas både av glädje att finnas till och vrede över ofantliga orättvisor.
    Fridegård lyckas med stor trovärdighet, förena nyanserat relationsdrama med indignerad idéroman.  Här får vi otal exempel på hur strävsamt folk utan tillgångar hänsynslöst utnyttjas – ”den stora skillnaden den, att det var mycket finare att leva av andras arbete än att själv arbeta.” Och handlingen är hämtad  från en tid då reformer ännu inte gjort Folkhemmet till realitet.


Kultur-Mats månadsblogg januari 2010

Nytt decennium, nya förväntningar. Kritikern Crister Enander skaldar följande på FB: ”Hoppas vindarna blåser åt ert håll och må era kameler aldrig sakna vatten under det kommande året.”  Nu har vi vackert men bistert vinterväder, vilket inbjuder till inomhusmys. I post-juletid gäller det att passa på att varva ner.
     Facklig/kulturella nyheter. 1. Landets tio vägkrogsbibliotek verkar, åtminstone tillfälligtvis, ha räddats. På lång sikt är fortfarande succén med ljudböcker oviss, trots att flera tidningar adopterat bibliotek. 2. Fetaste litteraturpriset delas ut i ABF-huset på Sveavägen 23/2, Ivar Los födelsedag.  Hans personliga pris tillfaller 2010 Kristian Lundberg, författare till den skakande berättelsen Yarden, som utgjorde pris i mitt quiz i LO-tidningen.  Kristian har meddelat mig att han blev både stolt och tacksam. Här ett av flera favoritcitat: ”Vi för inte klasskamp. De gör. De som redan äger. Vi lägger bara ner våra vapen. De förflyttar hela tiden sina positioner.” 3. Vår främste kännare av arbetarlitteratur, tillika professor emeritus i litteratursociologi i Uppsala, Lars Furuland har avlidit. Han förekom flitigt som referens då jag skrev mina författarporträtt. Sista åren hade jag dessutom förmånen att brevväxla med denna försynta auktoritet. Vi är många som sörjer hans frånfälle.  Vill i sammanhanget rekommendera Aino Trosells blogg. (Ni missade väl inte hennes medverkan hos Sven Wollter i radion under julhelgen?)
    Kortnotiser  December månads tema för Forum för poesi och prosa var Far och jag. Estradören Carl-Johan Vallgren fick mest utrymme. Min vän i vimlet Stig Hansén läste och berättade högst gripande. Suverän var också Hanna Hellquist från DN. Köpte förstås hennes färska mycket läsvärda bok. Då frågade hon om Norén-intervjun. Publiknätet TILLT ordnade kring Lucia en givande ombudsträff på Konstmuseet. Vi såg Ivar Arosenius-utställningen och hade till vår hjälp två utomordentliga guider. Hade glädjen att för Ny Tid recensera Stadsteaterns Förvaret. Min rubrik löd ”Smärta och språklekar i övertygande drama”. Den oförliknelige ”Dr.” Åke Eriksson hörde jag tre gånger under fjolåret. Två konserter med Vara Express och i Egba för några veckor sedan på Nef. Han är sanslöst underhållande med sina briljanta trumshower. Betydligt stillsammare var det på Stadsbiblioteket när Jenny Tunedal och publik analyserade Virginia Woolfs märkliga roman Vågorna. Så gott som ensam man frågade jag varför det nästan alltid är kvinnor som diskuterar och skriver om geniet Woolf.
   Årsbästalista: Teater Hunger på Stadsteatern och Short Cuts på Röda Sten Rollprestation Ann Petrén som dramaturg och trollkarl i Publiken på Stadsteatern Konsert Lars Jansson trio på Moderna museet och Joshua Redman på Kulturkalaset Uppläsning Claes Hylinger på Världsbokdagen och nämnda Hanna Hellquist TV-kultur Babel Krog: Eggers och Dinner 22
Tipset: 20/1 på Café Hängmattan presenterar Författarcentrum vårprogrammet och årets författare utses.

Avslutar januaribloggen med:
Minnesord över Lars Furuland  (1928-2009)
Hans verkförteckning är lika överväldigande som hans framtoning var timid. Vi hann bara träffas två gånger - på Brunnsvik och i ABF-huset på Sveavägen - ändå blev vi brevvänner. I början på december dog Lars Furuland, professor emeritus vid Uppsala Universitet. Oväntat för många av oss, även om jag visste att hans hälsa sviktade. I början på fjolåret skrev Lars till mig att  ”jag är svag i benen men pigg i huvet. Och jobbar på”. Under 60-talet grundade han vid ovan nämnda universitet avdelningen för litteratursociologi. Han var dessutom landets främste kännare av arbetarlitteratur. Den fylliga handboken från (-06) har för mig varit en guldgruva. I år kom memoarerna Mina dagsverken om exempelvis uppväxten som son till en folkhögskolerektor i Malung, forskning, undervisande, skrivande och författarmöten. I min dator finns ett specialbeställt avsnitt för tidskriften Avsikter gällande Lars verksamhet som frilans.
   Mångsidigheten kan åskådliggöras genom att peka på pionjärarbeten om Ivar Lo och statarlitteraturen. Samtidigt levde han i det litterära nuet. Författaren Mats Berggren fick ta del av hans beröm efter föredrag på Brunnsviks bokseminarium. Nutida favoriter var bland andra Elsie Johansson, Aino Trosell och Kjell Johansson.
    Det fanns verkligen anledning att känna oerhörd ödmjukhet när experten på området jag nosat på (arbetarlitteratur), frågade vad ett överblivet ex. av vår tidning kostade. Att Lars satte värde på att få ta del av mina kulturbidrag i På alla plan (dessa klipptes ut och sparades) och att stå med på sändlistan som gjorde reklam för min blogg hos Avdelningen; var otroligt hedrande.  ”Därmed ökar mina möjligheter att följa med i vad som händer på vänsterkanten” var hans kommentar om min facklig/kulturella månadskrönika, kanske unik i sitt slag eftersom Furuland inte kände till att det någonstans fanns något liknande.
    Vi är många som sörjer Lars bortgång. En viss tröst är att minnet av honom lever vidare, jämte allt han publicerat.


Kultur-Mats månadsblogg december 2009

 Jag gillar att finnas på Facebook. Det är kul att följa makthavare, kulturarbetare och andra vänner. IRL har jag träffat en del teaterfolk denna jäktiga höst. Vill särskilt nämna Anna Takanen, Suzanne Osten, Tomas Forser, Frida Röhl, Ronnie Hallgren, Niklas Hjulström, Kim Lantz, America Vera-Zavala och Mattias Andersson.

    Under tre intensiva dagar träffas fackliga bokombud, kulturarrangörer och ett dussintal författare. För mig har seminariet Boken på arbetsplatsen varit en omistlig mötesplats. Under beskydd av ABF hålls det numera på Runö. Två litterära tungviktare hedrade oss med sin närvaro. Lyckades få ur mig något om hur mycket jag beundrar den lågmälde Kjell Johansson och den utåtriktade Fredrik Ekelund. För en bokmal och skribent som läst uppskattningsvis 46 (!) böcker av medverkande författare, orsakar närheten och avspändheten en förhöjd livskänsla. Några har blivit goda vänner.  Det är stort att bli bjuden till bords eller fika tillsammans med proffs, vars ordkonst jag ägnat ett oöverskådligt antal timmar.  Höjdpunkterna var flera. Att lyssna på dramatikern Arne Andersson, höra den dråplige berättaren med ”instant appeal” tidigare nämnde Fredrik, ta emot åsikter och berättelser från långtradarchaffisen David Ericsson, ta del av biografikern Örjan Svedbergs utläggning om Hoola Bandoola samt unga glödande budskapspoeten Jenny Wrangborg.  Som skribent befinner jag mig mitt emellan vanliga bokombud och betydande författare, vilka känner en hemvist i arbetarrörelsen. På beställning tillverkade jag för LO-tidningen ett knepigt quiz om arbetarlitteratur. Bäst lyckades Volvoarbetaren och kulturfixaren Jan-Olov Carlsson från Umeå.  Och den som kunde mina allra svåraste frågor (omöjliga att googla fram) var den sanne experten Håkan Boström, produktiv författare från Eskilstuna. Båda dessa fanns som vanligt med på seminariet.
      Mina förväntningar på paneldebatten om den utrotningshotade kulturen i facket, infriades inte. Istället blev jag gruvligt besviken på återbuden från LO-ledningen, på att (S)-representanten från Kulturutskottet lade så mycket krut på att fördöma borgarna och på att fokus inte låg på bristande vilja utan på försämrade resurser. Att borgarna inte vill oss väl vet vi vid det här laget. Något av min kritik fångade Göran Greider upp (jo han kände igen mig) då jag under hemfärden träffade honom i pressbyrån på Stockholms central. Visst förstår jag att författare och arrangörer behöver pengar för sina framgångsrika lässatsningar. Ändå handlar det ytterst om signaler. Ord, bild och musik behövs i arbetarrörelsen. Jag har gjort kultur för uppemot tvåtusen personer utan att det kostat arrangörerna en extra krona. Facket har definitivt tillräckligt med verksamhet, medlemmar och pengar för att kunna investera i kultur; som verktyg, som känslomässig kraft och som något sammanhållande bortom avtal och paragrafer.
Tipset: Recenserar nästa premiär på Studion (Stadsteatern), Förvaret av Anyuru/Motturi

Mats Hallberg


Kultur-Mats månadsblogg november 2009

Åsa Linderborg på Aftonbladet gillar årets mästare i Allsvenskan (liksom Greider) och vill ha Pia Sundhage som förbundskapten. America på Backa Teatern, numera boende vid Rambergsvallen, följer Häcken.  Själv trivs jag i min unika matchtröja som inhandlades av vänner utanför Stamford Bridge. I Sockerpiller framförs en monolog med stor igenkänningsfaktor för alla oss lidande och längtande Gaisare. Utgår från att upphovsmannen är den utflyttade supportern Mats Kjellbye. På Folkteaterakademin senast var många ivriga att deklarera sina sympatier. Fotboll är kamp och känslor, plåga och njutning, missar och triumfer, passion och besvikelser. Planen är skådeplats för ett oskrivet drama helt enkelt. Har intervjuat två postchefer i år. Båda har intressen att bevaka i Allsvenskan. Den ene känner starkt för Elfsborg. Den andre har en son i Malmö FF som i högsta grad var delaktig i en överkörning av klubben från Borås. Helt plötsligt fanns för många ingångar. Fotbollen krävde utrymme (trots mina FB-vänners rapporter från S-kongressen och annat).           
    Nu till mer traditionell scenkonst.  Har sett det mesta som funnits att se i höst (i vissa fall aptitretare eller provtitt före premiär), fast få fullträffar. Toppbetyg ges till Gangs of Gothenburg, Jävla Finnar, Trettondagsafton och möjligen Goya samt No tears for queers.  Tidigare nämnda America Vera-Zavala är en dramatiker med budskap. Denna grundare av Attac utmanar med ett engagemang som skulle sätta blåslampa på LO, om hon fick mer stöd och fler efterföljare.  Hennes Jävla finnar, som turnerar i Riksteaterns regi, handlar om när fackklubben blev inlåst av Enso på Norrsundets bruk inför beskedet om nedläggning.  Fem sammankopplade individer och deras olika reaktion på chock. En stark pjäs om vinstmaximering och vacklande sammanhållning. Extra stark för att de medverkande mer eller mindre spelar sig själva. I centrum finns stridslystna Linda som svingar sina politiskt laddade åsikter vilt omkring sig. Har jag förstått rätt kontaktade ortens teaterförening Botkyrka Community Center. Under tiden fick man reda på att bruket skulle läggas ned. På så vis föddes en pjäs där verkligheten överträffade dikten.
   För att ni ska få inblick i min täta bevakning, kan nämnas att jag varit på Ombudsträff hos Stadsteatern, Folkteatern, Pustervik, Atalante och Masthuggsteatern. Knåpat ihop tre recensioner och en krönika för Ny Tid. Varit jury i Poetry- och Trubadur slam, sett på genrepet av Folkteaterns kabarét Sockerpiller, njutit av de formidabla dansnumren i musikalen Guys and Dolls, sett Love Lane på Hagateatern, haft svårt för både Vi som är hundra och Publiken. Blev i längden uttråkad av Ostens teatrala lek om konst och förbjuden kärlek och Khemiris käftsmäll till pjäs förstod jag inte riktigt syftet med.

Kultur-Mats månadsblogg oktober 2009

En arbetskamrat med smeknamnet Falköping fick tiden att gå snabbare då vi höll på att koda klump. Han var nämligen genuint intresserad av mitt möte med en världsstjärna. Beteckningen är hans, men har fog för sig. Lars Norén, kulturens Zlatan, är en av Västvärldens mest spelade dramatiker. Intervjun för LO-tidningen blev ett virvlande djuplodande samtal. Fokus låg på min begäran på ideologi och estetik. Inte oväntat sa han att mest efterverkan har Personkrets, Kyla och 7:3 haft. Mina favoriter är de delvis självbiografiska genombrottspjäserna med Stagnelius-titlar, Personkrets samt Bobby Fisher bor i Pasadena. Lars förhöll sig oförstående till påståendet från Greider om stor förekomst av ångest på skärgårdsverandor. Han kunde inte erinra sig sådana interiörer. Jag nämnde Hebriana visad en långfredag för drygt tjugo år sedan, ett undantag som etsat sig fast hos mig som TV-tittare. Autencitet på scen är viktigt för Folkteaterns stora affischnamn. Fick veta av trumgiganten Rune Carlsson att fingersättningen på saxofonen skulle vara korrekt, då bröderna övade på ett solo av Gerry Mulligan i Natten är dagens mor.  Vill tacka Johanna Grip och redaktör Swedenmark för att slutresultatet blev så bra. Träffade på Bokmässan tidigare kulturchefen på GP Mikael van Reis, tillika Norénkännare. På min fråga om man kan komma längre som intervjuare var det enkla svaret nej. På Mässan meddelade jag nye kulturchefen på SvD att jag citerat hans skapade Tjechovlandskap för en road Norén.  Kulturnytt i P1 är intresserade av min intervju. Det var verkligen svindlande att få utföra detta hedersuppdrag.
   Nästa månad blir det teaterkrönika. Vill puffa för Gangs of Gothenburg på Backa, lustfyllda könsförvirringen i Trettondagsafton och möjligen Goya på Operan.
   Bokmässan blev en chans att få möta författarvänner. Aino Trosell berättade om några av sina litterära platser. Bernt-Olov Andersson från Sandviken talade levande om sina fackföreningshistoriska böcker. Fick en deckare av Kjell Eriksson signerad.  David Ericsson avslöjade apropå sin senaste thriller Svart Marmor politikers medlemskap i ordenssällskap. Vilka konsekvenser kan sådana lojaliteter få, undrade David?  Anneli Jordahl kom med prisad roman på dokumentär grund om Ellen Key. Den högst läsvärda Gunder Andersson, nu pensionerad från AB, berättade för mig om sina bokprojekt.. En jazzig pratstund blev det med författaren till ett praktverk om pianogeniet Jan Johansson. Stewe Claeson presenterade sitt nya myller till roman om arbetarkamp, kärlek och folkbildning med titeln Än jublar fågelsången. Pockar på att bli slukad.
   Uppläsningsscenen på Musikens Hus säsongsstartade med temat Överklass, i skuggan av den så kallade Kullenbergs-skandalen. De hastigt inkallade ersättarna poeten Ragnar Strömberg och Christine Falkenland bidrog till att alla var extra taggade. Och tänk att en för mig okänd storhet, Augustin Mannerheim, kan vara född 1915 och fortfarande leverera intellektuellt godis. Ovan nämnde vän John Swedenmark tolkade lyrik av en superbegåvad Isländska. Därför kom jag med på en verbalt uppsluppen efterfest, där fotbollsfantasten Strömberg var i högform.
Tipset: 17/10 har Folkteatern premiär på Sockerpiller på Aftonstjärnan.

Kultur-Mats månadsblogg september 2009

Vår kongress kommer att gästas av den rödgröna oppositionen. I somras genomförde de en het tågturné för att markera enighet och slagkraft inför nästa val.  Är ofta lite skeptiskt till tjusig retorik, fast mötet på Gustav Adolfs Torg den 24 juni gjorde mig upprymd. Vill förmedla två episoder från sammankomsten, som inte lockade någon stor publik i värmen. På Centralen ser jag en bekant partifunktionär intill en framkörd minibuss. Fick reda på att oppositionen var på väg. Halvminuten senare riktas ett Hej till mig snett bakifrån.  Hälsningen kom från Mona Sahlin. Tror inte att hon kände igen mig. Hon antog väl att jag fanns där för att ta emot henne. Efter de uppfriskande talen bestämde jag och en vän, att fortsätta till anrika Eggers. Vi blev exalterade då Sahlin och Co. dök upp lite senare. Min kamrat fotograferade. Det blev en liten pratstund med före detta tågmästaren Lars Ohly.  Bör påpekas att han, liksom Peter Eriksson, konferencieren Eric Sundström från veckotidningen Aktuellt i Politiken, Anna Johansson med flera, hade av mig fått fackliga tidningen På alla Plan. Då sällskapet lämnade Eggers fångade jag deras uppmärksamhet. Har för mig att jag sa  att samarbete  alltid är bra och fortsätt på den inslagna vägen. På nätet rekommenderas Maria-Pias Boëthius krönika i ETC , ”Resan mot undergången” om tillåten ekonomisk galenskap.
   Musik, helst utomhus, hör sommaren till.  Stockholm jazzfest på Skeppsholmen är min festivalfavorit. Generöst utbud, vänlig atmosfär, fint väder och vacker miljö. Strålande musikanter som Lars Jansson, Lennart Åberg, Jonas Kullhammar, Magnus Lindgren och Jakob Karlzon; samsades om utrymmet med internationella storheter.  Fenomenala basisttrion Thunder Storm, hyllningen till Nina Simone, Pee Wee Ellis, McCoy Tyner, Alan Touissant och Gilberto Gil var bara några av alla russinen ur den ytterst välljudande kakan. Påpekade för den säregna sångerskan Nina Ramsby, efter hennes framträdande med trio på Liseberg, att jag hade hört henne tre gånger på en vecka. Vid signering skrev hon uppskattande om detta.  Möjligen var U2 tillräckligt proffsiga för att behärska formatet arenarock. Befann mig utanför Ullevi utan att känna det riktiga välbehaget. Oändligt mer givande var två svettiga konserter på Café Kom; Anders F Rönnblom band respektive Sam Westerberg. Tre konserter från Götets Kulturkalas måste framhållas: Publikdomptörerna Bob Hund, viskonstnären Christina Kjellsson med stort band och jazzfantomen Joshua Redman med hyperläckert komp. Hela tre gånger i sommar har jag samtalat med sympatiske radioprofilen Leif Wivatt.
   Göteborg är stekhett just nu inom teaterns värld. Folkteatern har haft presskonferens med sitt Dreamteam.  Lättillgänglighet och hög konstnärlighet betonades,. Till Stadsteatern kommer från huvudstan bland andra Suzanne Osten, Frida Röhl och Peter Dalle. Ute vid Älvstranden har ungdomsscenen på Backa engagerat America Vera Zavala. Återkommer med rapporter.
Tipset: Snart dags att trängas på Bokmässan för att få stimuleras av betydelsefulla ord.


Kultur-Mats månadsblogg sommaren 2009

Regeringen Reinfeldt är ett hot mot vad som finns kvar av vår gemensamma välfärd.  Men bortse inte från att en majoritet väljare trodde, eller rent av tyckte, att de behövdes. Många som bejakade talet om förnyelse och lockades av retoriken om utanförskap, verkar bestörta över att de starka istället gynnats. Varför är vi så chockade över deras konsekvent förda politik?  Ett skäl kan vara att de lena orden går stick i stäv med handlingarna, rovdjursbeteendet.
   Samma beteende har den oreglerade marknaden med oansvariga banker i täten.  Klimat- och finanskris kräver drastiska åtgärder. Skrota tanken på ständig tillväxt, liksom idén om fler energislukande bilar i städerna. På grund av fordonsindustrins jätteproblem i Västsverige, är min åsikt jämförbar med att svära i kyrkan. Har själv inte ägt bil på över ett decennium.  Vad vi definitivt inte är betjänta av är återkommande löpsedlar om en trixande LO-bas. Det är lätt att bli bitter. Men vi MÅSTE bli en offensiv folkrörelse igen, inte tillåta oss att bli så tillbakatryckta av näringslivet och andra motkrafter, våra rättmätiga ”marknadsandelar” ska återtas.  SSUs tidning Tvärdrag gav i våras ut en stridsskrift med titeln Snart går vi utan er. Boken innehåller drygt tjugo bidrag av aktiva, jämngamla med de som  1889 bildade moderpartiet. Alla fullblodspolitiker borde läsa och begrunda till exempel Dala-Demokratens Sofie Wiklunds okonventionella tankar. Kunde inte låta bli att filosofera en aning över det facklig/politiska temat.
    Regissören Martin Scorsese har sagt att musik är lika grundläggande som språk. Lennart Persson levde för att hitta guldkornen hos en artist. I sin affär Musik & Konst och med sina oöverträffade krönikor och porträtt, blev han landets främste tipsare om genuin musik. Han dog hastigt i maj saknad av många.  Kinks och deras sommarlätta mästerverk Waterloo Sunset låg honom särskilt varmt om hjärtat. Blir extra rörd då jag erinrar mig att detta var första låten på soundtracket till mitt omtalade kulturkalas.
   Världens märkvärdigaste röst enligt experter har gästat Konserthuset. Cecilia Bartoli fick högsta betyg i GP och jag borde förstås varit där. För ett tiotal år sedan tog jag emellertid chansen att höra vad som möjligen är vår inhemska motsvarighet. Syftar på Malena Ernman ihop med en nu glömd bassångare och Kungliga hovkapellet. Hoppas ni ursäktar, om jag erkänner att jag inte gillade schlagerlåten hon framförde. På den funkiga Göteborgsscenen har det varit visst ståhej kring Stonefunkers comeback. Var med om en intensiv spelning på Nef,. Alltid stimulerande med rytmiska excesser som får fart på kroppen.
   Inte bara arbetarlitteraturen har sin underifrånblick. Detta perspektiv finns i proggen, punken och hos många visartister. Stadsteaterns föreställning Hunger gav i vintras många välfunna exempel härpå. Märkligt att flera recensenter helt undvek detta centrala tema.  Den störste av dem alla, Cornelis, har ett sällskap och sitt museum intill Storkyrkan i Stockholm. Jag var där i vintras och fick en pratstund med en av drivkrafterna. Hon passade på att göra reklam för  Klas Gustafsons biografi om Cornelis.
   Sommaren kan vara kylig och regnig. Det hindrar inte arrangörer från att satsa på festivaler, kyrkokonserter och kulturkalas. Tänker styra kosan till det spännande utbudet på Skeppsholmen i år igen. 13 juni blir det förresten Kulturdag med mycket musik på Kåken, Härlandas kulturhus.  Ha en bra sommar med tid för friskvård, både för själen och kroppen..
Tipset: Liseberg har bullat upp med ett kanonprogram, särskilt på Taubescenen.
Läs också: Nina Simone –  En urkraft med smärtan ständigt närvarande samt Underdogs i huvudstan – featuring David Ericsson


Kultur-Mats månadsblogg maj 2009

Dansdramat Short Cuts blev den succé jag hade förmodat. Harper Regan är ett välspelat engelskt familjedrama, Alaska på Operan och den ännu märkligare En helt god kvinna utmanar publiken med blandad framgång. Ibland är det genialt, ibland mest fånigt. Med dessa glimtar lämnar jag  teaterns värld.
        Nyligen skrev jag en instämmande längre kommentar på Carl Forsbergs blogg NYA BABYLON. Vi anser båda att GP på ett graverande sätt brister i sin kulturbevakning. Enligt mig är det värsta ignorerandet av litteraturens scener. Låt mig kortfattat berätta om dessa arenor. ABF bullar varje termin upp med ett överdådigt utbud. En lördag i månaden brukar det vara symposium kring ett tema. I färskt minne hos mig finns det om samhällskritik i skönlitteraturen och förstås det om Arbetarlitteratur. Författarfrukostar passar inte min dygnsrytm. När jag bestämde mig för att trotsa min natur, visade det sig att biljetterna till Elsie Johansson sedan länge var slutsålda.  Författarcentrum driver landets förnämsta uppläsningsscen kallad Forum för poesi och prosa. Första onsdagen i varje månad läser fyra författare för en intensivt lyssnande publik i Musikens Hus. Under rubriken Verklighetsflykt var serietecknaren Joakim Lindegren, skaparen av Kapten Stofil, april månads stora behållning. Dagens Nyheters Nina Björk är en klok kritiker som alltmer framstår som en vardagsfilosof med moralisk skärpa. Hon har det senaste halvåret gästat både ABF och Författarcentrum Väst. Hon är intresserad av till exempel frihetsbegreppet, barnperspektiv, normer och praxis. På café Hängmattan utgjorde jag en av jurygrupperna när Göteborgslaget till SM i poetry slam skulle utses. Estradpoesin förtjänar större uppmärksamhet. Alice, Josef, Oskar och Anders: lycka till i SM. Biblioteken gör så klart massor för litteraturen. På Stadsbiblioteket firades Världsbokdagen 23/4 med ett imponerande uppbåd av författare. Ändå kom det uppskattningsvis inte fler än dubbelt upp mot vad jag själv hade i publik till mitt program tidigare i år. Kul att bli fotad för Facebook, träffa Emrik, få bok signerad av Hylinger och överlämna bokgåva till Bakhtiari. I den så kallade Poesihörnan har jag i år lyssnat till Nina Burton, Håkan Sandell, Elise Ingvarsson (prisbelönt arbetskollega som ska läsa på nästa Forum) och hyllade norskan Trude Marstein. Det händer att Atalante sätter litteraturen i högsätet. Senast då koreografen Gunilla Witt och hennes förläggare Bengt Berg läste ur sina nya diktsamlingar inför bland andra senaste tillskottet i Svenska Akademien Lotta Lotass. Utan exponering i media arrangeras varje vår Textival, en spännande alternativ litteraturmässa. I samband med denna fick jag en längre givande pratstund med den originelle ord- och ljudkonstnären Pär Thörn (omtalad för sin bok Kändisar jag delat ut post till).
   Tipset: Debutdiktsamlingen Ett tunt underlag av G=T=B=R=G (Göteborg utan vokaler, ett författarkollektiv). Releasefest hölls på långfredagen i bokhandeln Vänder sig om på Andra Långgatan.



Kultur-Mats månadsblogg april 2009

Utsatthet, förtryck, beroende och en torftig tillvaro utan något påtagligt hopp. Detta är I väntan på Godots fundament. Ändå är Stadsteaterns uppsättning med Ivar Wiklander och hans ”sidekick” Sven Wolter en succé. Deras luffare roar varandra med till synes obetydliga ting. ”Vi hittar alltid på något som ger oss ett intryck av att vi existerar”, hävdar Gogo. Vilken förmån att ha fått se detta oemotståndliga värmande samspel två gånger. Vårens teaterhändelse! Ärrade kämpen Wolter, inbäddad av rogivande musik, läste ur Höga Visan i Mölndal nyligen. Efteråt lyckades jag få en liten pratstund med denne karismatiske gigant. Tipsade honom så klart om bloggen samtidigt som jag tackade för en sällsynt fin upplevelse.
   Förnuft och Känsla, Hunger samt Ett år av magiskt tänkande har recenserats av mig i Ny Tid. Jag uppskattade Austens filosofiska drama, där flertalet karaktärer i de giftaslystna systrarnas omgivning är avsiktligt löjliga; vilket förstås blir väldigt komiskt. Komiken, leken med fiktion, debatt- och kamplystnad stod på dagordningen i Hunger. Ett uppfriskande textcollage med patosfylld musik Länge sedan jag skådat något lika upplyftande och skarpsinnigt.   Uppsättningen med sina överraskningseffekter förlorar på att ses om, fast momentet då Lisa Lindgren riktade en vädjan till kollegan Henric Holmberg i publiken var en improviserad obetalbarhet. Pjäsen med den långa titeln slutligen är ett prisbelönt stycke av Joan Didion. Ämnet är livets ofattbara grymhet. Mest anmärkningsvärt vid premiären var att Agneta Ekmanner tvingades göra ett uppehåll. Hon kunde dock fortsätta efter en stund. Hennes prestation ensam på scen var enastående. Ändå var min ursprungliga rubrik ”dramatisk nerv saknas när döden slår till”.
   Publiknätet TILLT (tidigare Skådebanan) har haft ombudsträff hos teater Tamauer på Hagateatern. Vi fick ta del av en scen från Staffan Valdemar Holms Hottentotter några veckor före premiär. TILLT ordnade också en träff på Operan. Där såg vi ett genrep av thrilleraktiga Sömnkliniken. Librettot av Alexander Ahndoril och ett tema jag kände igen hjälpte inte. Det mesta tycktes mig ansträngt och lite fånigt. Av baletterna som utgjorde Dekadens var jag bara kapabel att ta till mig det norska bidraget. Är medveten om att DN skrev världsklass.
   Folkteatern nya tillfälliga kontor vid Eriksberg besökte jag för att uppvakta deras avgående chef, numera 60-årige Gugge Sandström. Därutöver bevistade jag presskonferensen (se under fliken kultur) om ombyggnaden, en fantasieggande ytterst tilltalande repetition ute i Angered av kommande Short Cuts och en ombudsträff på Aftonstjärnan. I det genomdrag av Shirley Valentine vi fick bevittna, imponerade Elisabeth Göransson även om historien lider av viss övertydlighet.
Tipset: Short Cuts (dans + teater)  på Röda Sten, obs vecka.16 =  60:- rabatt för SEKOiter..
Undertecknad finns numera även på Facebook. Bland mina vänner där finns kulturarbetare och makthavare.
 
Mats Hallberg



Kultur-Mats månadsblogg mars 2009

Nyligen presenterades Kulturutredningen där själva anslaget blev fel från början. Mer resurser skulle inte tillföras, fast alla med någon insikt vet att hela branschen är i skriande behov av drägligare villkor. Det är typiskt, nästan bestickande, att utredningens ordförande har sju gånger mer i lön än årliga anslaget till Lyrikvännen. 22/2 skrev Ulrika Kärnborg en lysande krönika i DN där utredningen avfärdas för byråkratisk klåfingrighet, missriktade perspektiv och att samhällets ansvar inte betonas.
     Ett givande ABF-seminarium handlade om A-pressen, eller snarare om rörelsens förmåga att driva tidningar. Panelen med företrädare från (Efter) Arbetet, Dagens Arena samt Aktuellt i Politiken var överens om att andra historier behöver berättas; som ett motmedel till den borgerliga hegemonin. De beklagade att några stora satsningar inte gjorts sedan -92 för att starta morgontidningar, man efterlyste samverkan och vi påmindes om att det en gång var viktigare att vara redaktör än att vara partiledare. Välfärdssamhällets framväxt var, enligt veteranen Bo Bernhardsson, intimt sammankopplat med förekomsten av  egna tidningar. ABFs Medietrappan jubilerade med ett program om GP i samband med utställningen om deras 150 år. Denna kväll fick ansvariga från Göteborgs tidningsmonopol ta emot en kavalkad av kritik. Om maktens män inom näringsliv och politik undgår granskning för att tidningens utgivare, vill hålla sig väl med dessa då de träffas på herrklubb, är det riktigt illa. Ett exempel på den svidande vidräkning GP fick utstå.  Jag är dessutom missnöjd med hur kulturredaktionen konsekvent prioriterar bort det mesta av sin lokala bevakning. Varför är man så  rädd för att uppfattas som lokalpatriotisk?
   Maria Hörnelius med komp framförde sin ”En sång för Kent” på Kustens Hus. Då kom jag till insikt om att den slagkraftige ordkonstnären Kent Andersson helt enkelt var ett geni. Vilken tur att vi kan ta del av hans mångsidiga mästerskap via boken som Maria och Mats Kjellbye sammanställt.
    Vill meddela att Örjan Ramberg verkligen är den stora behållningen i Dramatens alltför teatraliska Onkel Vanja. 21/2 firades Yttrandefrihetsdagen på Nobelmuseet bland annat med att censurerad litteratur lästes upp av en kvartett från just Dramaten. Frågan om Internet belystes av Ola Larsmo med flera.
    Kajsa Borgnäs ordf. för (S)-studenter: ”Ju längre bort från centrum ju friare debatt. Att idédebatten förs i marginalen är ett problem för (S). Vi behöver inte alltid vara så rörande överens i partiet.”  Jag fick en pratstund med denna öppenhjärtiga  kvinna i samband med ett spännande samtal, lett av Jörgen Hammarin från Brunnsvik, om arbetarrörelsen, gräsrötter och intellektuella.
Tipset: 10/3  rest.Trappan 19.00 Kampen om Välfärden med Wanja Lundby-Wedin.


Kultur-Mats månadsblogg februari 2009

I Mölndal verkar en eldsjäl knuten till Svenska kyrkan. Hon uträttar storverk för att sprida stimulerande ord och toner. Den positivt laddade Iréne Sjöberg-Lundin har pengar, kontakter, lokaler och publik. När pianisten Staffan Scheja kom på besök för några år sedan var vår högt belägna kyrka fullsatt. Då Ove Haugen nyligen ihop med kvinnligt komp i Kvarnbyns inre framförde sin existentiella stand up show var vi bettydligt färre. Likväl roades vi av den intelligenta humorn. Temat var synd och logiskt tänkande. Hatten av för Iréne och hennes gärning.
   Kan avslöja att jag som ingår i Författarsällskapets styrelse föreslog två av pristagarna som blev Årets författare i regionen. En klok jury valde debutanterna Linn Hansén, Elin Boardy och Olivia Bergdahl. Denna gång skedde utdelningen tillsammans med Författarcentrum (FCV) och extra medel hade skjutits till från Göteborgs kommun. Kul att kunna ha ett visst inflytande.
   Ett koncentrat av vad som sades på symposiet om arbetarlitteratur i regi av ABF, kan ni läsa i LO-tidningen. Mitt specialämne har så många förgreningar att jag aldrig kommer att bli fullärd. Anneli Jordahl ägnade till exempel sin miniföreläsning åt Molly Johnson, en författare jag helt missat. Flera i panelen tillhör mina kontakter och efteråt blev det eftersits på restaurang.
   Några nätter var jag helt absorberad av debatten på bloggosfären kring Gömda, trots att jag inte läst någon av böckerna det handlar om. Otäckt att våra mäktigaste medier alltför länge passade och tassade och att en högstatusjournalist har sluppit granskning och istället kunnat påverka ända in i den politiska maktens korridorer. Det finns anledning att vara mycket besviken på Ehnmark, Guillou, förläggare Linell, Författarförbundets ordförande med flera.
   Etnoporr på Pustervik var kanske inget mästerverk men ett kaxigt agerande av fyra unga tjejer på scen. Alla trodde att de skulle vinna Idol, fast deras starka uttryck bottnade i att de vågade vara annorlunda och frigjorda. Skickliga regissören America Vera-Zavala höll efteråt i en debatt om segregationen i vissa förorter. Mest minnesvärt var att höra hur ynglingen från Lugna gatan regelbundet blev stoppad av polis. Han anser att förutsättningarna redan finns för att kravaller ska bryta ut. Hunger recenserades i uppskattande ordalag för Ny Tid och den hittas också på min klubbs hemsida. Backa Teaterns Måsen var en bra pjäs där det satsades i varje scen. Ändå levde den inte riktigt upp till mina orimliga förväntningar baserade på kritikernas hyllningar.
Citatet: ”Vi har sådana fantastiska resurser på vår jord och vi längtar alla efter mera kärlek – och ändå lyckas vi så dåligt att ta hand om varandra”. (Erik Wijk på .Newsmill.se)
Tipset:  19/2 19.00 kommer Niklas Rådström till café Hängmattan. Arr. FCV

Kultur-Mats månadsblogg januari 2009

Hur har vi blivit den vi är? Från en gruvarbetarsläkt långt uppe i Norrland kommer Tomas Wennström (s), ordförande i Umeå kulturnämnd och folkbildare. Vi har träffats på Bokmässan, i Brunnsvik och nu senast på SAPs kulturdag i Riksdagen. Utanför andra kammaren talade Tomas om för mig att det i hans fall, var avgörande att modern var med i Svalans bokklubb och hade abonnemang på Riksteatern. För egen del minns jag en uppmuntrande svensklärare från Braheskolan hösten 1980. Annars har det i mitt liv varit tunnsått med vägvisare, vilket delvis kan förklaras av att jag varit väldigt självständig. Detta sade en barndomskamrat på mitt kalas, var något som kännetecknade mig.
Att läsa av lust, lyssna på musik, förföras av bilder och att söka extasen i konstnärliga uttryck live; blev tidigt ett behov. Visst kan det finnas ett drag av kompensation för en ensamvarg utan familj, men jag är glad att jag hittade dörren till kulturens värld. Här infinner sig ofta ett tillstånd av att må bra. Detta tillstånd är målet i den förkunnelse som framgångscoachen Anders Haglund för halvtannat år sedan levererade på Postens affärsdag. Jag tror inte helt på denna lära, men hans tes passar in i mitt resonemang om att må bra med kultur. Det handlar egentligen om att vilja ta sig tid, utsätta sig för nya intryck, bli berörd, värdera och faktiskt både le inombords och förfasas.

Intervjua - till exempel Gunilla (s) i Kulturutskottet, Bosse i KAL, Christina på Brunnsvik för tidskriften Avsikter, Martin från Nefertiti som även publicerades i Lira, Ruth Vega Fernandez för Ny Tid och LOs kulturpristagare David som fanns att läsa på nätet hos LO-tidningen. - ,studera författarskap, vara skribent, ta sig till Nefertiti, lyssna på författare och inte minst ta del av teaterutbudet har varit en stor del av min likör under året.
Folkteatern ligger mig varmt om hjärtat och nyligen såg jag för tredje gången deras succé Tre kärlekar, det bästa som kunnat skådas från en teaterscen i Götet under 2008. Skillnaden var att jag nu som enda utomstående fick följa teatermaskineriet bakom scen. Det var stort att få ett välkomnande handslag av fenomenale Göran Ragnerstam, bli guidad av inspicienten Staffan och att få tala om för Hanna Bogrens barn att dramat slutar lyckligt. Att magin går förlorad när man på nära håll ser dessa proffs smånojsa bakom scen, är något man måste acceptera. Tack alla på arbetarrörelsens egen teater för att ni finns. BÄST -08: Stadsteatern = Night rider, Operan = Macbeth, Folkteatern= Tre kärlekar och Lycka till med allt, Bokmässeseminarium = P O Enquist intervjuas av Gunilla Kindstrand Krog = Dinner 22.

Tipset: Åsa Linderborg, Anneli Jordahl, Johannes Anyuru m.fl på ABF- symposium 15.00 17/1 i Asperö-salen Folkets Hus.

Kultur-Mats månadsblogg december 2008

Denna gång skulle det kunna handla om en musikaliskt kryddad Bokens dag i Kungälv, Teaterhögskolans avgångspjäs , ett superintressant ABF-symposium rörande samhällskritik i skönlitteraturen, Författarcentrums uppläsningsscen med bland andra Frostensson och charmiga Jonas Hassen Khemiri (båda fick På alla plan), höstfinalen i Poetry slam, Atalantes presentation av den så kallade Skuggutredningen eller varför inte Henric Holmbergs skådespelarkonst i sevärda Söndag med public service på Stadsteatern.
En av mina allra bästa kontakter Torgny Karnstedt frågade mig sista dagen på Brunnsviks bokseminarium, då jag var förbi av trötthet, om jag nätverkade. Sedan bestämde vi att sitta tillsammans och byta några ord under sista lunchen. Detta hade vi nämligen inte hunnit med under de intensiva dagarna. Man ska inte förhäva sig. Men jag har rätt att vara stolt över mina kontakter. Nyligen ordnade jag på fotbollskrogen Plain Kitchen ett kulturkalas. Jag såg det som payback-time och tidpunkten berodde på att värden hade födelsedag. Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig och allt hanns inte med. Presenterna, framträdandena och den brokiga gästlistan var dock helt enastående. In the house fanns fyra (!) Ivar Lo pristagare, något som imponerade på Klas Östergren ( Klas och Agneta Klingspor fick jag en pratstund med efter nämnda ABF-arrangemang). Bland gästerna fanns vidare två Stig Sjödin pristagare, 4 slampoeter från höstfinalen, Västsvenska Författarsällskapet, LO-tidningens kulturredaktör, Stadsbiblioteket, Folkteatern, Nefertiti, Lustläsarcirkeln, Stefan Livh och en tro favoritmusikanter. Undrar vad som ska kunna matcha en sådan här kväll och hoppas inte att det magnifika kalaset samtidigt blev kulmen på min gärning. Läs mer på www.ainotrosell.se/blog (28 o 29/11) . Ett STORT tack till alla som var med och till gratulanterna som fick förhinder.
För första gången i mitt liv har jag blivit inbjuden till Riksdagen. SAP har skönt nog bestämt att kultur är ett huvudområde att satsa på. Det var värt att betala en flygresa för att vara med om denna dag tillsammans med en tiomannapanel, inledningstalaren Mona Sahlin, partisekretare Ulvskog och gruppledaren i kulturutskottet Margareta Israelsson. Mina författarporträtt överlämnades till Margareta som gladde mig genom att berömma denna blogg. Fikade efteråt med min vän, författaren David Ericsson, som besökte Riksdagen för första gången. Han var med rätta missnöjd över att tiden inte räckte till. Han, Eva Dahlgren, Torbjörn Flygt, Folkteaterns chef och alla andra får nu chatta med Ulvskog och Co istället. Att jag numera har 3 (!) kontakter i Kulturutskottet kan förhoppningsvis gynna mina författarvänner.
Andra mycket hedrande kontakter är Lars Furuland, närmast en legend inom forskningen om arbetarförfattare. Lars är som bekant aktuell med sina kommande memoarer. Han har gett mig uppskattning och status genom att vi brevväxlat. Den skarpsinniga Åsa Linderborg på AB måste också nämnas. Hon kramar om mig, kallar mig kämpe och skänkte mig ett signerat ex. av sin artikelsamling.
Läs gärna min artikel i LO-tidningen.
Tipset: Litteraturkritikern Malin Ullgren på DN har blivit min nya favorit. Vilken njutning att läsa henne.

Kultur-Mats månadsblogg november 2008

Under många år var jag med i en lustläsarcirkel. Vi hittade varann då vi läste litteraturvetenskap på kvällstid. För några år sedan bestämde jag mig för att hoppa av. Känslan av underlägsenhet som till slut blev omöjlig att hantera, berodde främst på att jag visste för lite om heminredning, trendiga maträtter och viktiga utställningar. Om att känna sig otillräcklig har min kontakt klasskildraren Anneli Jordahl skrivit klokt.
Däremot har jag ALDRIG varit rädd för att träda in i för mig livsbejakande inrättningar: Bibliotek, konserthus eller teatrar. Mitt ”mod” står i skarp konstrast till vad som redovisades på årets seminarium Boken på Arbetsplatsen. Det är en kär tradition att vi ett par höstdagar invaderar Brunnsvik, tills nyligen hjärtat i arbetarrörelsen (den operative chefen tillsatt av LO kallar det vi värnar om för nostalgi. Trist!). Föredrag blandas med grupparbeten och författarmöten. I år var det extra fokus på arbetsplatsbibliotek. Dessa behövs verkligen som komplement till den kommunala bokutllåningen, inte minst för de som vill spara tid och för alla som så tragiskt inte känner sig hemma på denna kulturförmedling. På seminariet diskuterade vi vikten av att ha rotation på låneböckerna, samarbete med kommunala bibliotek (I Borås fungerar detta helt fanastiskt) och hur man med tjurighet och entusiasm kan göra reklam för sitt bibliotek på jobbet. Jag nämnde mina arenor i form av På alla Plan, hemsidan här, medlemsutbildning, möten, ungdomsdagar, APT/teamdagar och förstås författarbesök.
Torgny Karnstedt och Bernt-Olov Andersson berättade livfullt med ord och bilder om sin dokumentation av fackliga avdelningar inom Metall i Bergslagen. De levandegör människors mödosamma historia på ett beundransvärt sätt. Dessutom är de tvåspråkiga. Båda är skickliga skibenter/författare som äger förmågan att muntligt fånga sina lyssnare. Till mig som mest är inne på skönlitteratur rekommenderade författaren David Ericsson särskilt Bernt-Olovs ”Far åt helvete sa patron”. Mycket givande att lyssna på var även debattören och dramatikern America Vera-Savala. Hennes kärlek till facket blev tyvärr sällan besvarad. I Storstugan fick vi ett smakprov ur en kommande pjäs.En kväll visades Maria Söderbergs film om nedläggningen av blygruvan i Laisvall och sprängningen av den så kallade laven. Maria Hamberg, aktuell med romanen Greklandssommar, var en frisk fläkt som jag definitivt kommer att läsa. Hon hann så när läsa klart till läkare, istället sökte hon sig till industrin där hon ofta trivts bra.
ABFs ordförande lovade att seminariet i någon form ska leva vidare. Dessutom fick vi veta att ABF fått i uppdrag att ägna sig åt kultur i facket. Vill bara nämna att jag blev rörd då bibliotekarie Christina med inlevelse avslutade seminariet genom att citera från mottot i SAPs kulturrådslag. Kul att vara en av tre vinnare i tipspromenaden och att ha utställning på mina författarporträtt.
TIPSET: Min goda och hyllade vän Aino har blivit flitig bloggare www.ainotrosell.se
Mats Hallberg

Kultur-Mats månadsblogg Oktober 2008

Först blir det reklam för publikationer där jag medverkar. Tidskriften Avsikter finns att läsa på Stadsbiblioteket och mer info finns på hemsidan avsikter.panatet.se. Hos www.lotidningen.se/kultur finns några bidrag från mig arkiverade. Har precis kommit igång med teaterrecensioner i Ny Tid, socialdemokratisk nyhetstidning i Göteborgsområdet. Under den hektiska Bokmässan hade jag till min stora lycka fått presskort. Det utförliga resultatet kan studeras på Västsvenska Författarsällskapets nystartade nättidning www.forfattare.panatet.se. Lägg därtill artiklar i den fackliga klubbtidningen På Alla Plan (om ni undrar kan meddelas att Håkan Boström blev mycket nöjd med mitt porträtt i senaste numret), vilket sammantaget gör mig till en ideellt arbetande frilans.
Det finns mycket att rapportera från scenhösten. På Operan har jag sett en provföreställning av Julius Caesar. Skådebanans ombudsträff blev till en enastående fest för ögat ackompanjerad av Händels medryckande toner. Ska erkänna att mellanakten blev aningen seg för en operanovis trots hög konstnärlig nivå. Carin Mannheimers nya om hur det går till att bli inskolad på ”åldris”, har ju orsakat största publikanstormningen till Stadsteatern på tio år. Biljett lyckades jag istället fixa till formexperimentet Butterfly kiss Visserligen lovordad av kritiker, gjorde den mig mest uttråkad. Behållningen var Lisa Lindgrens som hysterisk svartklädd mamma och videokonsten. Har höga förväntningar på kommande Park Aveny som ska handla om status i kulturlivet med handlingen förlagd till Bokmässan.
Folkteatern har åstadkommit ett välbehövligt lyft på sistone. Textcollaget Lycka till med allt är en fullträff. Det bärande temat är rädsla, hur vi hanterar denna känsla och hur den stora och lilla världen samsas i våra liv. Min recension av denna lustfyllda pärla fick rubriken ”Värmande snuttefilt för alla ängsliga”. Att skådisarna Kim Lantz och Lisbeth Johansson har med egna textbidrag, ger föreställningen en personlig touch. Flaggskeppet Tre Kärlekar tror jag inte gör någon besviken som följt Lars Molins historia. Flera ur ensemblen är flitigt i elden och har upp till sex roller, utan att det blir speciellt rapsodiskt. I ett par scener då allt ska knytas ihop blir det riktigt emotionellt. På lördag 4/10 var det öppet hus och på kvällen var jag ledare för en grupp på tjugofem personer, vilka såg fram emot att ta del av kanske det bästa SVT-drama gjort, enligt regissör Niklas Hjulström.
Efter att fått kikat in under repetitionsfasen är jag också nyfiken på idédramat Deadline på Angereds Teater samt nyoperan Vi i villa på Atalante.
Tipset: Är ni intresserade av att få 100:- rabatt på prof. Furulands memoarer som utkommer i början på nästa år; kan ni kontakta mig. Han är bland annat expert på arbetarlitteratur.

Kultur-Mats månadsblogg september 2008

Så mycket att berätta och så begränsat utrymme. Det är som vanligt med andra ord. Sommaren har inneburit en del skrivande och läsande, fast framför allt TV-sport, konserter och middagar utomhus. Att ha blivit intervjuad i Ordfront Magasins sommarnummer var förstås hedrande och något av ett genombrott för min gärning. Rubriken blev lustigt nog, Friskvård på Posten. Jag finns mitt emellan ett porträtt på författaren Maria Hamberg och en kuslig novell av Indiens främsta berättare. Tidskriften kan läsas på bibliotek. Föreningen Ordfront har ända sedan Vietnamrörelsens dagar, sysslat med demokrati- och rättvisefrågor ur ett globalt perspektiv. Detta genom att undersöka och ifrågasätta de sanningar många makthavare lanserar. Även om det är en skräckvision kan jag inte låta bli att citera följande: ”Med fortsatt rekordhöga oljepriser är det fullt möjligt att USA:s ekonomi totalkraschar, och därmed hela världens.” (Daniel Berg nr.7-8)
OM fanns med på ett hörn då huvudstan hade sin stora jazzfestival på Skeppsholmen. Jag vet att det är väldigt politiskt korrekt att påstå att det var kvinnor som levererade de mest minnesvärda ögonblicken. Strunt samma; Rigmor Gustafsson och Marit Bergman var lyckade svenska inslag, Deborah Brown och underbara basisten Esperanza Spalding (på gång till Nefertiti) två andra exempel plus att några världsstjärnor i helt andra genrer bjöd på fantastisk örongodis. Jag syftar på Mary J. Blige och rockikonen Patti Smith. Mary hade introducerats i AB kultur med artikeln ”smärta säljer”. En bländande snygg drottning Mary framförde sina låtar och sitt predikande om att tro på sig själv, med en övertygelse som berörde alla i publiken. Rent musikaliskt var nog Patti Smith och hennes samspelta band ännu vassare. Hennes hypnotiska föreställning kan liknas vid en rit. Konserten var laddad med positiv energi, en tro på folkets makt samt oerhört vilda vackra gitarrljud.
Vi hade tur med vädret och stämningen är alltid vänlig på Skeppsholmen. Way Out West däremot, gjorde mig faktiskt bedrövad i fjol. Eftersom Neil Young sågs också i Stockholm -93, fanns det ingen anledning att besöka WOW igen. Kanske har ni läst att den ibland lite buttre musikanten var på osedvanligt gott humör. Min vän Emrik avslöjade att detta kunde bero på att hans bror (också i musikbranschen) gav samlaren Young ett Märklintåg.
Beträffande scenkonsten i Gbg ber jag att få återkomma. Var med när Stadsteatern under Kalaset presenterade kommande spelår, liksom när Pustervik hade en visuell presskonferens.
TIPSET: Kristyrhuset av Håkan Boström är en färsk sannsaga som utspelas i centrala Gbg.

Kultur-Mats sommarblogg 2008

Jordklotets invånare verkar allt oftare drabbas av naturkatastrofer, nu senast i Burma respektive Kina. Förutom alla väpnade konflikter pågår i det tysta en ständig katastrof på många håll. Brist på mat, vatten, värme, el, mediciner, infrastruktur och frihet är en realitet för förkrossande många människor. Senaste rapporten från Amnesty redovisade deprimerande fakta. Det är sorgligt att Angola investerar sina oljepengar i lyxhotell hellre än att försöka hjälpa sin egen befolkning. Girighet och en orättvis fördelning existerar ju även i Alliansens Sverige. Man tror att man löser utanförskapet genom att försämra villkoren för sjuka och arbetslösa, medan näringslivets toppar kräver, och generöst beviljas, ännu fler miljoner för att de ska kunna utföra en rimlig prestation. Visst är det märkligt hur olika människor värderas. Anna Johansson (s) från LO lärde repskapet i min klubb att det är en avgörande skillnad på att kalla sig det nya arbetarpartiet och inte arbetarepartiet. Var finns botemedlet mot en superkapitalism som inte tar hänsyn till människans behov? Dessa dystra funderingar är nog också präglade av de ofattbara gärningar som begåtts i Arboga och Stjärnsund och som uppdagats i Österrike. Kultur, i motsats till underhållning, kan inte bära sig skrev John Swedenmark nyligen i LO-tidningen. Och jag menar att den kan inte i sig vara lösningen på världens ondska.. Däremot hävdar denna kloka redaktör att kulturen kan bära oss. Han tycker vidare att kultur behöver få tid för att kunna skapa nödvändiga avbrott i vår stressade tillvaro. För mig var på sätt och vis SM i Poetry slam ett sådant avbrott. Den helg jag spenderade i Halmstad var fylld av karismatiska estradpoeter, poeter som jag satte poäng på och därför tvingades vara lika skärpt som de tävlande. Emil Jensen förgyllde detta evenemang med både konsert och föreläsning. Mästare i år blev unga Laura Wihlborg, lag Stockholm och i ”improesi-klassen” vann Emma Javanainen från Göteborg. Oskar Hanska från Göteborgarnas lag hamnade precis bakom dessa två tjejer. Arrangörerna ska ha viss kritik för att de inte lyckades locka allmänheten och tidsödande tävlingar. 1:a maj firade jag originellt nog på Söder genom att lyssna på en stafettläsning anordnad av mina författarvänner. Dessa professionella arbetarförfattare hade i regi av ABF avslutning på sin turné Kämpande litteratur.. Om detta skrev jag en notis i LO-tidningen nr.17 (finns att läsa på nätet). Under kvällens fest träffade jag förresten SEKOiten Lars Ohly. En av de medverkande var David Ericsson. I min intervju med honom i senaste Avsikter betonar David:” Kultur betyder för mig nya tankar. Har vi råd med nya tankar, med några som vågar ta risker? Verkligen värt att tänkas på. Min gode vän David fick välförtjänt LO´s kulturpris under stående ovationer på LO-kongressen. Kan inte undanhålla er ett citat till. Det är hämtat från Göran Greiders krönika i DN 2/5 om Noréns mycket uppmärksammade dagbok.” När Norén på 90-talet tog steget ut ur skärgårdsverandornas ångest kunde han omöjligen stiga ner i exempelvis en LO-familjs liv – han måste längre ner, till de utslagna. Det är tryggare, ty de som är allra längst ner är så få att de aldrig kan hota någon däruppe.” Nu börjar den sköna sommaren som för min del innebär fotbollsfest, utomhusläsning, förhoppningsvis motion, kanske festivaler, möjligen lite badande och absolut mycket glass.TIPSET: Nya Evert Taubes värld på Liseberg är en mycket njutbar sevärdhet, också passande i sammanhanget att rekommendera en båtfärd ut till Vinga.

Kultur-Mats månadsblogg maj 2008

Denna gång kommer det inte att handla om Suzanne Bröggers imponerande bluessjungande från scen, Mirja Unges lite skrämmande pjäs – Mariella - på Stadsteatern, Världsbokdagen eller den säregna filmen Darjeling Unlimited. Vill istället knyta an till den tid då jag var en idéellt arbetande ledare i Sveriges minsta folkrörelse, Frisksportarna. Där var jag i 20-års åldern bland annat ungdomstränare, kursansvarig och en stor eldsjäl. Numera är jag på sätt och vis en lika stor eldsjäl när det gäller att skriva, läsa, skapa kontakter, sprida info och berika mitt och andras liv med kulturella upplevelser. Även om denna syssla både genererar vissa förmåner och till och med applåder, utförs mestadels detta arbete på min fritid. När tid, lust och förmåga finns kan man , som i mitt fall, sitta i över fyra timmar och representera en tidskrift på Textival och råka bli invald som styrelseledamot i Västsvenska Författarsällskapet. Lika roligt var det att bli belönad med ett delat förstapris i en nationell recensionstävling. Många skrivande vänner har gratulerat och hävdat att jag förtjänat detta pris. Tack till Stig Hansén i juryn och alla andra som gett mig cred. Emellan dagstidningar och böcker finns, trots stora problem med lönsamhet, en rik flora av tidskrifter. Ovan nämnda skrivartävling anordnades av den oansenliga litteraturtidskriften Avsikter, där jag medverkat i de senaste numren. Någon jävssituation förelåg ej eftersom identiteten bifogades separat till alla insända bidrag. Härmed har jag alltså gjort reklam för en tidskrift som handlar om arbetarlitteratur och skrivandets villkor. Den startades av föreningen Arbetarskrivare och upplåter varje gång plats åt amatörer under rubriken Öppen scen. Det var så det började för mig. På bibblan läser jag gärna Orkesterjournalen, Arena och tidningen Boken. Under årens lopp har jag prenumererat på ETC, VI, Lyrikvännen, Pop och dess föregångare Schlager, de glasssiga magasinen Café plus Intrig. För tillfället är det bara suveräna Offside som levereras hem till mig. Hoppas att Mattias Göranssons nya projekt Filter lyckas. Vetgiriga läsare med olika intressen har behov av en fördjupande journalistik. För övrigt borde arbetarrörelsen vara mycket bättre på att driva tidningar. Tipset: L L Big Constellation med trummisarna Göran Kroon och David Sundby är bästa liveband just nu i jazzens år 2008.

Kultur-Mats månadsblogg april 2008

Nyligen var det jubileumsvecka på Viskadalens Folkhögskola. Man firade 80 år i arbetarrörelsens tjänst med ett program i min smak. Därför bodde jag några dagar på skolan som är belägen på en slätt utanför Borås. Festligheterna råkade kulminera på internationella kvinnodagen. Fack och partier uppvaktade, vänbok presenterades och tal hölls av bland andra Wanja Lundy-Wedin och Jytte Guteland (ordf. i SSU). Dessa personer var också engagerade i en paneldebatt om jämställdhet. Jag kunde inte motstå chansen att påminna Wanja om att hon en gång mejlat mig. Vi skrev i gästboken efter varann. Det som grämer mig är att jag inte kom mig för att protestera mot att LO, när man tvingas spara, prioriterar ner kulturen som fackligt verktyg. Min undfallenhet kan kopplas till att jag två dagar tidigare hade hört Göran Greider, som frejdigt föreläste om arbetarklass med tonvikt på den nya våg som blivit synlig i vår samtida skönlitteratur. Chefredaktören, poeten och Ivar Lo-pristagaren Greider tyckte att det var tragiskt att ingen LO-typ känner till författare som står arbetarrörelsen nära. Vidare hävdade han att man kan ta hjälp av litteratur för att förstå samtiden och att vi alla ingår i ett kollektivt sammanhang. Alakoski, Linderborg, Lou Kauppi, Lena Andersson, Maj Gull Axelsson, Ulf Lundell och titlar som En rädd människas berättelse av Kjell Johansson plus Klass är du fin nog? av Anneli Jordahl; var exempel på några av dagens viktiga samhällsskildrare. Det centrala för denna ”väckelsepredikant” är att återerövra klassdimensionen och begreppet solidaritet. På min fråga hur man ska få LO-ledningen att inse sprängkraften i denna nya arbetarlitteratur svarade han att man borde bomba LO-borgen. Greider förtydligade sitt drastiska uttalande med att vi som driver dessa frågor måste göra oss hörda. En kväll på Viskadalen framförde MAIA-ensemblen två pjäser, varav JoloBang var den mest lyckade. Vill också nämna att Yvonne Hirdman, professor i genusvetenskap, fick två timmar att gå väldigt fort. Hur kvinnor blivit förbisedda blev vi varse genom ett både avslöjande och humorfyllt föredrag, där tiden tog slut i och med att Hirman fördjupade sig i Alva Myrdals betydelse.

Kultur-Mats månadsblogg mars 2008

Denna gång finns bara plats för en bråkdel av mina upplevelser. Rockfotografen Anton Corbijns lysande debutfilm Control, Nationalorkestern som får stående ovationer, en liten pratstund med Ivar Lo pristagarna, Maja Lundgrens helt oväntade uppbrott i vredesmod från ett ABF symposium, ögonfröjd i överflöd på Nationalmuseum, Sture Linnér levererar en värmande föreläsning på Humanisten passande nog samt en fika på tu man hand med författarvännen David Ericsson; detta är en liten förteckning över sådant som utgår till förmån för några nedslag på diverse teaterscener.
Med Macbeth befäster Operan sitt goda rykte. De pampiga körpartierna, den enormt påkostade scenografin och det kusliga librettot som hetsas fram av importerad sångfågel renderade i pressen betyget världsklass. Utan att beröra är My fair lady ett väloljat maskineri. Mästaren och Margarita på Stadsteatern i huvudstan imponerar också. I centrum finns den magiske professor Woland i gestalt av Jakob Eklund. Vår egen Stadsteater erbjuder just nu oerhörda kontraster. Å ena sidan Rysk roulette, ett sofistikerat skrattpiller om en miserabel ryss i självmordstankar, där ensemblen med Carina M. Johansson i spetsen verkligen tar ut svängarna. Å andra sidan Björn Runges svarta hypnotiska Night Rider där det livsavgörande varvas med det triviala i ett drama om att inte tappa greppet och att nå fram. Även om jag blev förbaskad på slutet rekommenderas bestämt detta kammarspel. Runge har premiär också på Folkteatern med Mordet på en fd komiker, en idé han burit på länge. På Skådebanans ombudsträff repeterade man för första gången inför publik. Känner mig aningen osäker på om detta blir angelägen teater som säger något viktigt om den förändringens tid vi lever i. Oförlösta oförrätter och totalt olika minnesbilder i en familj är förvisso drivkrafter hos mannen bakom filmer som Om jag vänder mig om och min personliga favorit Vulkanmannen. En glimrande pärla på vår teaters lilla scen var Andra Tankar, en timmas infall med musikalmelodier, lustigheter, tänkvärdheter och den obetalbara repliken ”Jag är rädd för Robert Wells”. Det var verkligen en ära att få vara med på urpremiären. Tipset: Nordiska kriminalromanens drottning Karin Fossum, allt av henne är läsvärt.

Kultur-Mats månadsblogg februari 2008

Härom veckan presenterade Författarcentrum Väst sitt spännande vårprogram. På denna träff läste den mycket produktive Ove Allansson, av mig kallad den svenska sjömannens skyddshelgon, ur sin bok Sjöliv. Efteråt fick jag chansen att samtala med honom om bland annat det krympande utrymmet för kultur i fack och arbetarrörelse. Detta har blivit en akut fråga i och med att LO av ekonomiska skäl bestämt att tjänsten bibliotekarie ska upphöra på Brunnsvik. Just nu finns det ett upprop i LOTidningen där författare uttrycker sin bestörtning. Christina med den utomordentliga Bokstugan är en prisbelönt nyckelperson och ett nav i allt som har med arbetarkultur att göra. Jag håller med Gunder Andersson i AB att detta varsel är en skandal.
För att återgå till en positiv rapportering, vill jag berätta att symposiet om arbetarlitteratur i regi av ABF, blev både välbesökt och riktigt lyckat. Största dragplåstret Åsa Linderborg hade tyvärr blivit sjuk. Men trion i panelen levererade insiktsfulla svar på frågor om arbetare, klass och arbetarlitteratur. Denna unikt svenska genre som en gång var en del av samhällsbygget, har ju fått en viss renässans tack vare prisbelönta romaner som Underdog, Svinalängorna och Mig äger ingen. Efteråt satt jag i flera timmar och samtalade med de medverkande på en krog i närheten. Johannes Anyuru, den oförutsägbara estradpoeten vars syfte med skrivandet är att åstadkomma förändring, ifrågasatte under vår eftersits varför det alltid är Strindberg som tonåringarna ska läsa i skolan.
För andra gången i mitt liv har jag bevistat en tävling i slam poetry. Eftersom jag haft förmånen att lyssna på och jobba med regerande mästaren Olivia, erbjöds jag av MC-Joel att själv utgöra en av fem jurygrupper. Det var mycket stimulerande och grabbarna i finalen var stora begåvningar, som lustigt nog hade slut på sitt ordinarie material. Noterade också att väldigt ofta hade jag exakt samma poäng som andra domare. Håll utkik i pressen efter dessa trevliga söndagskvällar på Café Hängmattan.
Tipset: Nya CD:n Steget av visgruppen KAL innehåller förnämliga tolkningar av Kent Anderssons dikter. Sponsrad av SEKO och säljs för endast 100:- Kontakta mig el Avd. sekr.

Kultur-Mats månadsblogg januari 2008

När juryn för Augustpriset bestämt sig för att vara extra oförutsägbar kan förstås inte den mest hyllade boken Mig äger ingen bli en vinnare. Radikala Åsa har istället blivit belönad av ABF och tilldelats Ivar LO-priset. 26/1 kommer hon, med bland andra Anneli Jordahl och tidigare Ivar Lo-pristagaren Magnus Nilsson, till ABFs seminarium Finn fem arbetare. Kan avslöja att Magnus som avkoppling hem från Brunnsvik i höstas läste en av 70-talets roligaste romaner, Dragningen av pseudonymen Bertil Ahl.
I Luciatider var det invigning av det nya kulturhuset Kåken i Östra Göteborg. Namnet är typisk lokal humor då huset är beläget vid gamla Härlanda fängelse. Vädret var perfekt och premiärpublik i alla åldrar trängdes för att vara med om denna happening, där Skådebanans geniala idé om konstnärer på arbetsplatser var höjdpunkten i form av baletten Dansande truckar. På Kvalitetsmässan redovisades att investeringen i en koreograf som skapade Aspen truckbalett genererat en tiofaldig vinst (PR, ökad produktivitet, lägre sjukskrivningar mm.). En annan glädjande kulturkick är Backa Teaterns succé på temat Brott och straff i det nya huset på Lindholmen. Skådebanans lyckade ombudsträff bjöd på smakprov ur föreställningen, rundvandring med duktig guide och värderingsövningar. Verkligen kul att det blev en nystart som låtit tala om sig i hela landet.
Nyligen fanns i GP en artikel om att det nu blivit ett bra klimat för artistbokare i Gbg. På mitt favoritställe Nefertiti har jag i höst njutit av exempelvis Chris Potter, Scott Hamilton med Ulf Wakenius, Dag Vag, Kjell Jansson Quartet, Planet Waves, BBB x 3, Ludwig Berghe trio, Egba, Jakob Karlzon trio och Magnus lindgren med funkiga vänner.
Bäst -07: Operan = Faust, Stadsteatern = Turister och Don Carlos, Folkteatern = Unga Folkteaterns 10 års jubileum och sångerna i Gitarristerna, Fria Grupperna = Ingvars hörna på Teater Trixter, Nefertiti = Ike Tuner (the father of rock and roll dog tyvärr nyligen) och Anders Hagbergs Earthsongs.
Tipset: David Ericssons böcker om långtradarlivet saknar, enligt kritikern Björn Gunnarsson, transportsträckor. Truck stop, Taxfree samt Redlight heter de läsvärda titlarna.

Kultur-Mats månadsblogg december 2007

I år är Åsa Linderborg en stark kandidat till att få Augustpriset för sin välskrivna gripande skildring av en märklig uppväxt. I så fall skulle en oväntad trend etableras; debuterande kvinnor med karriär som berättar osminkat om tuffa livsvillkor. Visste ni förresten att Posten är med och sponsrar detta uppmärksammade pris?
Jag har precis kommit igång med en ny upplaga av kulturprogram på min arbetsplats, Postterminalen i Gbg. Denna gång har jag två av landets bästa slampoeter som extra krydda i min ”show”. Är stolt över att jag lyckats engagera två unga tjejer, Olivia Bergdahl och Sandra Haag, i en annars alltför mansdominerad bransch. För egen del har det nästan blivit en kick att framträda och lyckas övervinna den befogade scenskräcken.
För vem och till vad är frågor jag hela tiden funderar på när jag förmedlar konstnärliga uttryck. För facket använder jag kultur med en tydlig tendens, som belyser medlemmars vardag genom historien, formulerar visioner och kanske bidrar till att flytta fram våra positioner. Att vara lika agitatorisk med kultur i arbetslivet skulle säkerligen vara förödande. Här betonar jag istället det humanistiska patoset och det underfundiga tilltalet. Kåserier, anekdoter, visor, gäster från teatervärlden och inte minst estradpoeter är exempel på lyckosamma ingredienser.
Under en längre period har jag försummat att följa vad som händer på spelfilmens område. Det handlar om tidsbrist och prioriteringar. En filmupplevelse jag inte kunde motstå var Lady Chatterley baserad på D.H Lawrence skandalomsusade roman. Efter visningen av denna franska prisbelönta film på Hagabion kan konstateras, att kärleken (i högre grad än den oerhört berikande erotiken) mellan Lady Connie och skogsvaktmästaren Mellors är omöjlig; deras skilda klasser är en förutsättning för dramat och tragiken. En film som gjord för både njutning och reflektion.
Boktipset: En dag, en tid – självbiografi av den betydande kulturprofilen Ingmar Björkstén.

Kultur-Mats månadsblogg november 2007

Kulturpolitik borde rimligen handla mycket om att öka allas tillträde till konstens olika arenor. Inte minst för demokratins fortlevnad är detta ett helt nödvändigt synsätt. Tidigare kulturborgarrådet Per Sundgren, märkte att hans grannar inte deltog i den kultur de själva är med och finansierar. För att försöka lösa detta missförhållande behövs åtgärder som stimulerar nya utövare av kultur. Tillgänglighet är helt klart ett nyckelord. Därför är nuvarande regerings dråpslag mot En bok för alla så fruktansvärt korkat. Torgny Karnstedt, författare och lokomotiv i lyckade projektet Läs för mig pappa, menar att sällan har så lite stöd varit till så stor glädje Kulturredaktör John Swedenmark sätter huvudet på spiken med sin formulering att Alliansen inte vet vad de lagt ned. En bok för alla kan inte jämställas med annan lågprispocket, eftersom man i trettio år jobbat med läsfrämjande verksamhet samt haft kvalitet och bredd i sin utgivning.
Dessa rader är inspirerade av att jag nyligen deltog i seminariet Boken på arbetsplatsen. I arbetarrörelsens hjärta, Brunnsvik , träffas den kulturella ” falangen” av denna rörelse för att samtala, lyssna och lära. Aktuella boktitlar i år var till exempel Elena och Europa av Lena Kallenberg, Vem ska trösta Gösta? av Ann-Charlotte Alverfors samt Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Lyckades meddela seminariet och Åsa efter hennes starka framträdande, att hennes bok är en av de mest rörande och välskrivna jag läst på mycket länge.
Den unge litteraturvetaren Magnus Nilsson hade med På alla plan i sin genomgång av skönlitteratur i fackförbundspress. Kändes som ett stort erkännande. Dessutom fanns min serie Arbetarförfattare porträtteras till beskådan. Tog mod till mig och berättade en stund om hur jag använder litteraturen på jobbet och i facket.
Tipset: Turister – Stadsteatern; om att inte ha koll på tillvaron och rädslan för det okända
Obs Jag gör reklam för Gitarristerna i trailer på Folkteaterns hemsida.

Kultur-Mats månadsblogg - oktober 2007

Kan stolt meddela i efterskott att denna sida (inkl. boktips) omnämndes i GP 23/7. Notisen avslutades med att hävda ”den som vill hålla kolla på vad som kommer ut inom modern arbetarlitteratur…har all anledning att återkomma till sidan.” Kul att ses som en auktoritet.
Scenhösten är över oss. Operavänner bör inte missa Faust. Denna njutbara och tillgängliga uppsättning spelas t.o.m 25/10. Tyvärr tilltalades jag inte som helhet av det esoteriska dansprogrammet Before/After på samma scen. Redan under Kulturkalaset gavs det ett smakprov från My Fair Lady. På förhand tror jag på denna klassiska musikal i mycket göteborgsk version. På Stadsteatern har jag sett både öppen repetition och färdig föreställning av Romeo och Julia. Det var en originell och ganska lyckad version där båda akterna inleddes med åtskilliga blinkningar till publiken. Å andra sidan gjorde pjäsen inte önskat intryck på mig. Dessutom störde fnissande gymnasister påtagligt. Missa inte föreläsningsserien Fingret i ögat som denna gång har temat mångkultur. När Folkteaterns nödvändiga ombyggnad ska ske är tydligen inte helt bestämt. I tron att allt var klart utlokaliserade man sin egen verksamhet. På ombudsträff nyligen såg vi ett utdrag ur My nation som ska spelas på Pustervik. Verkar bli en raffinerad pjäs som utmanar åskådaren. På stora scen blir det gästspel och nypremiär på succén Gitarristerna. Om ni bara tänkt se ett skådespel resten av året rekommenderas denna begåvade skrattorgie. Ensemblen är så tajt.
Erik & Eva är musikteater med dansen som bas. Denna pärla har premiär i Skövde och besöker senare i år Götet. Det handlar om möten, missförstånd och mod. Våra symfoniker håller som bekant närmast världsklass. Vill man ägna sig åt nostalgi, eller rättare sagt spegla nuet i 60-talet, ska man bege sig till Ingvars hörna på teater Trixter. Kryddat med dikter av Tomas Tidholm samt visor av Olle Adolphsson, utfaller hela tiden denna jämförelse mellan epoker till 60-talets fördel. Samma slutsats blev det i Bokmässans seminarium om 68-generationen som hade titeln tidsandans krumbukter. Idag styr egenintresset och solidaritet är ett okänt ord.
”Alla barn måste ha råd till en dröm. Det måste ett välfärdssamhälle kunna ge.” (den kloka Susanna Alakoski på årets Bokmässa.)
Tips: De fina konserterna på Nefertiti. låter ännu bättre med deras delikata laxspett + dessert.

Kultur-Mats månadsblogg - september 2007

En förutsättning för all mänsklig utveckling är förstås vår språkliga förmåga. Att se hur barn tillägnar sig denna förmåga är att bevittna ett gåtfullt mirakel. Föräldrar häpnar ofta över sina barns lustiga uttryck. När min systerdotter var 11 år gick hon på skrivarkurs. Till min förvåning och glädje skrev hon en sida med några genialt smattrande repliker. Varifrån kommer en sådan hastigt uppblossande talang? På min arbetsplats finns det skyltar som det står julvikarier på. Man kan undra om dessa mängder av extrapersonal reflekterat över detta tankefel. Väldigt många påstår att vi som bor i bostadsrätt betalar hyra. Av vem hyr man i så fall något som man redan äger? Det korrekta är att en årsavgift erläggs (betalas in månadsvis) till föreningen, som man själv är medlem i. På Lisebergs huvudrestaurang valde jag i somras en kötträtt som det serverades friterade potatis till. Efteråt blev jag arg på mig själv och språkbruket. I likhet med Kent Andersson, anser jag nämligen att pommes är misshandel av potatis. Kent skrev som bekant en hyllningsdikt till potatisen som jag i minnesprogram hört läsas av Maria Hörnelius och Lars Magnus Larsson. En kvartett som finns i min bokhylla har nyligen lämnat oss, även om deras verk lever vidare. Tänker på Povel Ramel, Lars Forsell, Ingmar Bergman samt prosaisten Kurt Vonnegut som gjorde den svarta humorn till sitt varumärke. Låt oss vara tacksamma för vad dessa särpräglade begåvningar skapat. Onsdagen 5/9 blir det fint besök på Författarcentrum Västs uppläsningsscen på Café Hängmattan. Klas Östergren är denna gång huvudattraktion. Jag upptäckte hans böcker redan i tonåren. Favoriter, förutom aktuella mästerverket Gangsters med sin kvartsekels äldre klangbotten Gentlemen, är Plåster, Fantomerna, Giganternas Brunn, kåserisamlingen Slangbella samt i viss mån den romantiska alkoholfyllda Österlentrilogin. Boktipset: Mig äger ingen – Åsa Linderborg (så rörande att du kanske gråter en skvätt)

Kultur-Mats månadsblogg - sommar 2007

Har alltid varit oerhört fascinerad av den oförutsägbara känslan av att något sker live. Nyligen hade Unga Folkteatern sitt 10 års jubileum, då framfördes scener från samtliga pjäser som man satt upp. Resultatet blev väldigt lyckat även om de förtjänade en större publik. Som avslutning var det Öppen scen som inleddes med Anci Hjulström. Det blev mycket sång och skratt. Enda utomstående som uppträdde var jag som på darriga ben reciterade min slagdänga, ungdomsdikten Så länge det finns liv. Sommar är lika med festivaltid förutom att det som vanligt erbjuds massvis av konserter utomhus och spännande klubbspelningar. Det är ett rikt utbud i Göteborgsregionen som får sin kulmen, för oss som insisterar på att vi är unga i sinnet, 10-11/8 med storsatsningen Way Out West i Slottsskogen. Detta kan bli lika roligt som Lollipop i Tullinge var för ett decennium sedan. Skönsjungande damer som Marit Bergman (8/6 på Liseberg) och Jenny Willén (15/6 på Nefertiti) är andra tips. Eftersom Gbg är hemmaplan för Sveriges Nationalorkester så beställer jag bra väder för symfonikernas gratiskonsert i Slottsskogen 10 juni 14.00.. Om ni vill ha koll på alla festivaler i Väst kan ni söka efter tidskriften LIRA som guidar er genom sommarens musikfester. Jag är flexibel när det gäller genrer. Tycker beroende på humör om att lyssna på så väl rockiga tongångar som jazz, visa och klassiskt. Mina största favoriter återfinns inom den afro-amerikanska fåran som är roten till mycket av dagens populära tongångar. I den omfattande skivsamlingen finns åtskilliga alster med storheter som Miles Davis, James Brown, Ray Charles, Van Morrison, B.B. King, Prince… Har förstått att det är en må bra kick att sjunga i kör. Personligen ryser jag av välbehag då jag erinrar mig alla magiska konserter. Det började med Pugh på Liseberg och fribiljetter på Scandinavium eftersom min morbror var försäljningschef första åren. Idag är jag stamgäst på Nefertiti, en trevlig och öppen jazzklubb med hög kvalitet. Blir nästan rörd vid tanke på allt jag upplevt på legendariska ställen i Götet som Errols/Magasinet, Mud Club samt Kåren. Förutom Sthlm har jag besökt festivaler i Haag, Edinburgh, Falkenberg, Lund, Hultsfred, Lysekil… Musik kan vara harmonisk, dansant, trösterik, avkopplande, stark, vild, hypnotisk, spröd, uttrycksfull, berikande, spretig, virtuos, pampig och till och med magisk.

Kultur-Mats månadsblogg - maj 2007

Årets stora debatt på kultursidorna har handlat om svindyra handväskor. Fast egentligen handlar det, enligt upphovspersonen Sisela Lindblom, inte bara om konsumtionshysteri. Det hon främst vänder sig emot är kommersialiseringen av media (särskilt modetidskrifter) samt ett förföriskt ytligt språk. Då hon nyligen framträdde på Stadsbiblioteket frågade jag om hon såg några paralleller till den suveräna filmen Darling. Tråkigt nog har Sisela blivit beskylld för att tillhöra en moraliserande mediaelit. Hennes färska roman ”De skamlösa” liksom Sara Kadefors känsliga vuxendebut ”Fågelbovägen 32”samt pjäsen En nagel i ögat; undersöker vilket ansvar vi har för att världen ser ut som den gör. Vad har vi rätt att unna oss när vi samtidigt är medvetna om att världsordningen bygger på orättvisor? Denna viktiga fråga kanske inte står på agendan på arbetarrörelsens röda dag. Jag är självklart anhängare av tanken att klassklyftorna måste minska och att jobb inom förskola, vård och post förtjänar att uppvärderas. Men det hindrar inte att vi samtidigt funderar på om fler kapitalvaror är nödvändiga. Behöver vi dem för vår egen lycka eller för att samhällsekonomin kräver att vi håller hjulen igång? I mina tonår var jag livligt engagerad i en våra folkrörelser. Tror att det var vanligare med ideellt arbete i en tid då det inte fanns datorer eller video. Ibland undrade jag om det var värt allt slit. Men jag engagerade mig inte bara för mina juniorers skull eller för att vår förening skulle blomstra. Jag gjorde det för min egen skull. Det var utvecklande, lärorikt och någon gång till och med underbart givande. Jag unnar mig helst av allt upplevelser. Än så länge är både naturen och lån på bibliotek gratis. Vill avsluta med några tips. Den bästa klubbmusiken spelas på Bliss och Peacock. Bäst sportkrog är utan tvekan Plain Kitchen på Risåsgatan och mest prisvärda restaurang anser jag att 1252 är. Dessutom är deras servitriser både proffsiga och charmerande. Kan inte undvika att citera ur den angelägna ”Don Emelios badkar” av Olle Sahlström(f.d ombudsman på LO): ”Överklassens legitimitet att styra beror på i vad mån dess självbild också delas av andra. Om inte skulle den patriarkaliska välviljan mötas av ett gapflabb och dess magiska kraft sluta att verka.” Rekommenderas: Forum för Poesi och Prosa i regi av Författarcentrum Väst på Hängmattan.

Kultur-Mats månadsblogg - april 2007

Möjligen är jag lite fåfäng. Likt en autografjägare så samlar jag, både på min hotmail och irl,(dataspråk) på författare och andra kulturarbetare. Det är kontakter som jag haft stort utbyte av både personligen och då jag gör verksamhet. Vill tro att jag som initierad supporter får mina författarvänner Aino, Tony, Anneli och Torgny att må bra. När de träffar mig möter de inte en kritiker. Förutom engelskspråkig skönlitteratur är jag ganska väl bevandrad i svensk samtida litteratur. Men att jag lärt känna ovanstående författare( de finns med bland mina boktips) beror på mitt aktiva deltagande i seminariet Boken på arbetsplatsen på anrika Brunnsvik. Vid dessa tillfällen har jag också delat ut min klubbs tidning på alla Plan, där jag skrivit porträtt på arbetarförfattare.Nyligen hade Ivar Lo-sällskapets vänner årsmöte på Skansen. Då hade jag med mitt porträtt på denne gigant. Det var något som poeten Ann Smith (min bordsdam under middagen på Lilla Hasselbacken ) uppskattade. Träffade också tv-kändisen Fråga Olle som visade sig vara mycket insatt i Ivars verk.Några veckor innan utdelningen av Augustpriset skulle äga rum framträdde Susanna Alakoski och Tony Samuelsson på Stadsbiblioteket. Deras gemensamma tema var arbetarklassens hjältar eller den nya svenska litteraturen med underifrån-perspektiv. Efteråt tog jag dem till restaurang Kometen. Båda har medverkat på ovan nämnda Brunnsviks-seminarium. Vi hade en mycket trivsam pratstund som jag tyvärr missade att dokumentera. Minns särskilt att Susanna förväxlade Stig Claesson (Slas) med Stig Larsson samt att hon apropå klass frågade mig om min bakgrund.Ibland har jag möjlighet att komma med program till så kallade APT på min arbetsplats. Då har jag vågat mig på att högläsa väl valda texter av bland andra Per Gunnar Evander, Victoria Benedictsson, Bengt Berg, Jonas Gardell, Solja Krapu och skapat ett rollspel på en scen ur Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakthiari. För cirka tjugo år sedan skrev jag en pratig essäliknande B-uppsats om Milan Kundera. Här ett tänkvärt citat av honom: ”Det enda som återstår för oss inför detta oundvikliga nederlag som vi kallar liv är att försöka förstå. Det är det som är romanens existensberättigande.”Månadens tips: VD på Folkteatern som har premiär 21/4, en modern klassiker av Stig Larsson där skrattet fastnar i halsen. Ett måste!

Kultur-Mats månadsblogg - mars 2007

Demokratin är en hållning, en levande organism. Det handlar om hur vi förhåller oss till varandra. Kvinnan bakom denna kloka formulering är danska dramatikern Vivian Nielsen. För Folkteatern har hon skrivit Demokrat, som både är ett idédrama och en politisk thriller. I en glest befolkad salong, var vi en grupp från SEKO Posten, som bevittnade alla turer i denna ambitiösa pjäs. Jag hade stor behållning av främst första akten. Där fanns flera laddade scener när till exempel rådgivaren Ewald (en imponerande Kim Lantz), lägger ut texten om politikens tre hörnstenar; ekonomi, makt och ideologi. Är demokrati ett paket som kan designas? Vad gör vi med de (extremisterna) som inte vill vara med? Vad händer om man bedriver politik mot sin egen övertygelse? Karaktärerna i Demokrat hyllar tvivlet men fördömer tveksamhet. Jag undrar verkligen vad tidigare statsministern Ingvar Carlsson ansåg om dessa frågeställningar, då han nyligen medverkade i ett panelsamtal om pjäsen arrangerat av ABF. För mig och alla som bryr sig om samhällsordningen är sådana här sceniska upplevelser viktiga tillika stimulerande.Äntligen kom jag mig för att se nyskriven dramatik på Angeredsteatern. En måste ju leva av en arg ung finländare, är en läskigt eskalerande våldsspiral. Här finns ett obarmhärtigt tilltal där det är tjejerna som driver på. Starka skådespelarprestationer även om det skoningslösa manuset blev aningen svårsmält för mig.Årsmötet i klubb 630 på Postterminalen var minnesvärt. Stadsteatern gästade oss. Skådisarna Kristian och Johanna från kommande komedin Lilla Livet lät ett halvdussin förtroendevalda läsa de olika rollerna. Sedan gjorde de en bonusscen om Posten som inte längre finns. Anita J som gjorde huvudrollen fick extra beröm av Kristian. Dagen före hade jag varit på deras teater och sett två öppna repetitioner samt träffat mina kontakter. Den burleska Bröllopsbesvär med alla sina typer var uppfriskande teater. Obehagliga Den utvalda på Studion av Mattias Andersson känns nu efteråt som ett smärre mästerverk. ”Kulturen är hur vi lever, vilka vi är och hur vi ser på oss själva. Kulturen är alla våra drömmar.” Denna geniala definition är ett citat från Aino Trosell. Läser just nu hennes kriminalroman Tvångströjan. Missa inte filmen om henne på SVT 9/3.Boktips: Montecore – Jonas Hassen Khemiri (prisbelönt av lyssnarjuryn i P1)

Kultur-Mats månadsblogg - februari 2007

Det har väl inte undgått någon att Göteborgs filmfestival precis har avslutats. Många jobbarkompisar känner till hur mycket tid jag ägnat åt detta evenemang sedan sent -80 tal. Det är förstås omöjligt att försöka ge ett helhetsomdöme. Festivalen är så klart en tillgång för både staden och branschen. I år var det dessutom publikrekord. För min del blev det denna gång mer nordiskt än exotiskt. Undantaget var en trovärdig historia från Ecuador om fem kvinnor, som för en kväll återförenas första gången sedan skoltiden. Esas no son penas (filmens originaltitel) var jämte Antonia, mina två lyckade utflykter ut i vida världen. Tre till synes helt olika filmer som jag såg med behållning hade en del gemensamt. I inhemska Fishy likväl som i prisbelönta Darling och i nämnda Antonia, är frånvaron av lyckliga slut lika påtaglig som ett tydligt markerat klassperspektiv. För karaktärerna i dessa filmer, gäller det att kunna koderna och att reflektera över sig själva och sin omgivning. Dessa bra manus skildrar livsvillkor så att vi publik, inser att det betyder åtskilligt varifrån man kommer. Styrka, lyckliga omständigheter och hjälpande händer kan dock åstadkomma klassresor, oavsett vad vi har i bagaget. Ett strålande bevis på detta är dramadokumentären Barn av sin tid (kommer i SVT 9/3). Det är en film om Aino Trosells omväxlande liv. Porträttets ram är Ainos senaste, mycket gripande bok; släktkrönikan En gränslös kärlekshistoria. Idag tillhör hon landets mest betydande nutidsförfattare. Skryter gärna med att hon vet vem jag är. Hon är en av ett tiotal kontakter som svarade på min mejlbombning. Syftet var att sprida budskapet om denna blogg. Aino är förresten mycket kritiskt inställd till hur facket ser på kultur. Både hon och jag anser att det ska vara ett naturligt inslag i den fackliga kampen. Jag återkommer i detta ämne. På Victoria visade festivalen ett år My first name is Maceo. Mr. Parker, som spelade på Kalaset i somras, är mest känd för att i decennier ha blåst i sin saxofon hos James Brown. På juldagen dog som bekant Brown. The godfather of soul har haft ett ovärderligt inflytande på den afro-amerikanska musiken. Han var en av mina absoluta favoriter. Han och hans band var i sina bästa stunder oöverträffade (se om Commitments) på att skapa extas och emotioner. Har du uppmärksammat Folkteaterns erbjudande? För endast 390:- kan du i paket köpa biljett till fyra pjäser på temat demokrati.

Kultur-Mats månadsblogg - januari 2007

Vår ordförande Bertil önskade sig recensioner från Göteborgs scener. En tid efteråt fick jag idén till att också tipsa och resonera om kultur på denna hemsida. Några av er kanske undrar om detta ämne, verkligen hör hemma i den fackliga verksamheten. Stadgarna i SEKO talar om att medlemmarnas intressen ska främjas även inom detta område. Dessutom ska förbundet verka för en utveckling mot kulturell demokrati. Folkbildningstanken har, åtminstone varit, starkt uttalad i arbetarrörelsen. LO anser att vi behöver kulturen för att både skildra vår verklighet och ge kraft till förändring av densamma. Ingemar Göransson anger många viktiga argument och konkreta exempel i sin artikel ”Använd kulturen i det fackliga arbetet”. Finns att läsa på nätet hos LO. I skriften Facket som folkrörelse från 2004 återfinns följande mening: ”Tillgång till ordet, språket, bilden, musiken – och andra uttrycksmedel som kulturen erbjuder – har alltid varit viktigt i den fackliga kampen.” Vem är då undertecknad som fått förtroendet att skriva dessa rader? Jag har jobbat i nästan tjugo år på Göteborgs postterminal. Efter ett antal arrangemang fick jag mitt smeknamn, som jag bär med stolthet. Har njutit av många musik- och filmfestivaler, deltagit i en litteraturcirkel under många år samt lyckades en gång skaffa mig 108 poäng i humaniora. Har på senare tid återupptagit intresset för teater och annan scenkonst. Kan på ett förmånligt vis K-spana då jag är ombud för publiknätet Skådebanan i klubb 630. Stadsteaterns Woyzeck och Folkans musical Väx upp rekommenderas utan att hamna på någon årsbästalista. Bäst 2006: Operan = Turandot, Folkteatern = Vinst varje gång, Stadsteatern = Körsbärsträdgården, Konserthuset = allt med Symfonikerna, Nefertiti = Mike Stern band.Boktipset: Blåögd av Mats Berggren (ungdomsroman)