Varför vi demonstrerar på Första maj
På jobbet frågade en arbetskamrat på skämt om det inte var lite konstigt att vi demonstrerar mot oss själva på första maj. Jag skrattade lite åt det och tyckte det var en trött replik, men ändå rätt intressant. Jo, jag är socialdemokrat. Ja, vi har haft regeringsmakten i majoriteten av tiden som det här landet haft demokrati. Men ligger det socialdemokratin och arbetarrörelsen till last? Jag skulle inte säga det. Tvärtom är det ett kvitto på att folket vill något annat. Och har uppskattat de stora ekonomiska och sociala framsteg som gjorts under stora delar av 1900-talet under ledning av en stark arbetarrörelse.
Och det är också vad första maj handlar om för mig och svaret på varför jag och många med mig går ut och demonstrerar på gator och torg, varje år, samma dag. Att trots att vi kanske för tillfället fått makten genom valsedeln gå ut och demonstrera därför att vi ändå vågar drömma om något större. Ett bättre samhälle. Och det i den djupa insikten om att det rättvisa, jämlika och solidariska samhället kräver mer än regeringsmakten vart fjärde år om det ska bli verklighet.
Det jämlika samhället av solidariska människor, det Olof Palme kallade för den demokratiska socialismen, skapas inte i en handvändning. Tror man det har man inte förstått vidden av motstånd, vidden av problem och det system som vi lever i. Arbetare vänds mot varandra genom hög arbetslöshet och utförsäkringar, när vi istället borde finna styrka i vår gemensamma kraft.
Att demonstrera på första maj är att göra motstånd mot det rådande samhällets orättvisor. Mot det kapitalistiska samhällssystemet där människor bara är slit- och slängvaror på en marknad tills vi gått sönder, där vår välfärd bedrivs av giriga företag som slussar skattepengar ut till skatteparadis eller där våra vårdcentraler säljs ut för bråkdel av vad de är värda när det enda vi vill ha är en anständig vård för personal och medborgare. En sådan anständighet som vårdpersonalen under detta nådens pandemiår fått avstå, för att rädda våra liv.
Och så är det. Det är inte minst i solidaritet med våra kämpande kamrater i vården som vi avstår från att traditionsenligt demonstrera på första maj i år. Sjukvården i landet är redan hårt belastad och fokus nu är att rädda så många liv det går. Men någonstans kan vi kanske ändå också landa stärkta i insikten om att vi inte behöver demonstrera fysiskt på gator och torg för att manifestera vår styrka. Högern vet redan att vi är ett hot när vi är organiserade.
Att demonstrera på första maj är också att minnas och försvara de vinningar vi i arbetarrörelsen redan gjort under de många år som vi kämpat och de många vägar som kamrater före oss redan trampat upp. Det handlar om respekten för vår rörelse, respekten för vår kamp för alla människors lika värde. På riktigt. I grunden handlar det kanske om oss arbetare och vår självrespekt. Och förståelsen om att när vi organiserar oss, så är vi så mycket starkare än de som sitter på den ekonomiska makten eller våra chefer eller våra hyresvärdar. Styrkan i vår organisation manifesterar vi på första maj.
Alexander Petersson
Ordförande, Seko-sossen
Ta steget och bli medlem i Socialdemokraterna du också här.
Kom i kontakt med Seko-sossen genom att maila alexander.b.petersson@gmail.com