6F: Dags att växla upp löneökningstakten i Sverige

Rapporten är skriven av professor Nils Gottfries vid Uppsala universitet. Industriföretagens och Svenskt Näringslivs argument om att lönerna i Sverige inte får höjas mer än Europanormen är ett ihåligt argument som saknar verklighetsförankring, visar professor Nils Gottfries i sin rapport.

I rapporten görs klart att Europas löneökningstakt egentligen är irrelevant när löner ska förhandlas fram på svensk arbetsmarknad. Det är istället avgörande att ta hänsyn till det svenska inflationsmålet.

Gottfries visar att den långsiktigt rimliga löneökningstakten i normalt konjunkturläge mellan år 1998 och 2018 i Sverige i genomsnitt har varit 3,6 procent per år. Löneutfallet under den perioden har varit 3,1 procent. Det innebär att arbetstagarna varje år fått en löneökning som var - 0,5 procent lägre än den inflationsbaserade lönenormen på 3,6 procent.

Med för låg löneökningstakt i förhållande till inflationsmålet når inte Riksbanken sitt mål. Detta är också vad som har hänt och Riksbanken har under de senaste åren tvingats till minusränta.
– Dessa låga löneökningar har lett till stora och för framtiden farliga obalanser på svensk arbetsmarknad. Främst är det lågavlönade och särskilt kvinnor som halkat efter. Den så kallade Europanormen har spelat ut sin roll. Löneökningstakten för löntagarna måste upp. Sverige behöver avtalsrörelser där lönerna sätts så att det blir mer rättvist och mer jämställt, säger Magnus Pettersson, förbundsordförande i Fastighets och ordförande i 6F.

Fackförbunden inom 6F - Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko – har, inom ramen för 6F:s lönebildningsprojekt, uppdragit åt professor Nils Gottfries vid Uppsala universitet att titta på sambandet mellan lönebildning, penningpolitik, växelkurs och konkurrenskraft.

Rapporten går att läsa på 6f.se