Frågor om ergonomi

Med personalutrymmen menas klädutrymme, omklädningsrum, torkutrymme, tvättutrymme, duschutrymme, toalettrum, matutrymme, pausutrymme, vilrum, jourrum, väntrum och överliggningsrum. Reglerna hur dessa ska se ut finns i en föreskrift från Arbetsmiljöverket som heter "Arbetsplatsens utformning".

Det finns undantag för reglerna som påverkar vissa branscher i Seko. Undantagen gäller vissa arbetsplatser inom Försvarsmakten (vid krig- eller beredskapstillstånd eller fältmässiga övningar) samt arbetsplatser i transportmedel. (tåg, bussar etc.). Trots undantaget i föreskriften gäller naturligtvis arbetsmiljölagens bestämmelser som arbetsgivaren måste förhålla sig till. Däremot gäller reglerna för tillfälliga arbetsplatser vid till exempel anläggningsverksamhet, med vissa tillägg. Det finns särskilda regler kring arbetsbodar och arbetsvagnar som parterna tagit fram informationsmaterial om.

Om arbetet kräver att man ska byta om till arbetskläder eller skyddskläder ska omklädningsrum finnas. Annars räcker det med klädskåp eller liknande där personalen kan hänga in sina kläder för att undvika nedsmutsning, skador eller stöld. I normalfallet ska det finnas skilda omklädningsrum för män och kvinnor.

Enligt råden i föreskriften är det lämpligt med en toalett per 15 arbetstagare. Toaletterna behöver inte vara åtskilda för män och kvinnor.

Om arbetet innebär att man svettas och/eller blir smutsig ska det finnas duschar tillgängliga på arbetsplatsen. Detta gäller även vid tillfälliga arbetsplatser i till exempel anläggningsarbete.

Antalet duschar ska normalt vara en på tjugo arbetstagare. När arbetet inte är svettdrivande nedsmutsande räcker det med en tvättplats (handfat och liknande). Dessa ska vara skilda för män och kvinnor. Antalet tvättplatser är detsamma som toaletter, alltså en på femton arbetstagare.

Arbetstagare ska under matraster eller måltidsuppehåll kunna äta under tillfredsställande förhållanden. Det ska normalt ske i en personalrestaurang, en annan restaurang, ett matrum eller ett matutrymme.

Nära platsen där medhavd mat intas ska det finnas uppvärmningsanordning, kylskåp, förvaringsutrymmen, uppsamlingskärl för avfall, tillgång till varmt och kallt vatten och möjlighet att diska. Sittplatser ska ha ryggstöd

I de allra flesta fall ska det finnas vilplats eller vara möjligt att ställa i ordning en vilplats för tillfällig vila, vid sjukdom till exempel. Undantaget är när endast ett fåtal arbetstagare sysselsätts samtidigt. På större arbetsplatser ska det finnas ett särskilt vilrum. Det ska finnas möjlighet att ligga ned.

För mer information, se förskriften om "Arbetsplatsens utformning".

Om arbetsbodar och arbetsvagnar vid tillfälliga arbetsplatser.

Belastningsskador är en av de vanligaste orsakerna till arbetsrelaterad ohälsa. Man kan få skador i princip hela kroppen på grund av dålig ergonomi. Nacke, axlar, rygg, höfter knän och så vidare. Nästan alla yrkesgrupper kan drabbas av belastningsskador. Arbete framför bildskärm, lokalvårdare, brevbärare, tågpersonal, flygplatspersonal, vaktmästare, underhållsarbetare, anläggningsarbetare. Ja, i princip alla inom Sekos organisationsområden.

Man ska undvika långvarigt och ofta återkommande arbete med böjd eller vriden bål, liksom arbete med händerna över axelhöjd eller under knähöjd. Detsamma gäller arbete som innebär kraftutövning i ogynnsamma arbetsställningar.

Arbete som är repetitivt, starkt styrt eller bundet kan också leda till belastningsskador. Det finns även regler hur lyft och andra manuella rörelser ska gå till.

Man brukar säga att det behövs en lagom blandning av rörelse, belastning och återhämtning för att underhålla kroppens funktioner och få en gynnsam belastning.

Arbetsgivaren är skyldig att undersöka arbetsförhållandena och bedöma de risker som kan uppkomma till följd av att en arbetstagare är utsatt för skadliga arbetsställningar och/eller lyft av olika slag. Finns risker för ohälsa ska åtgärder vidtas. Man brukar kalla detta för en handlingsplan och här ska skyddsombuden medverka. Det är också viktigt att man följer upp att åtgärderna fungerar. I Arbetsmiljöverkets föreskrift om "Belastningsergonomi" finns modeller för riskbedömning.

Arbetstagaren ska uppmärksamma risker i arbetsmiljön och rapportera dem till sin arbetsgivare. För att undvika risker för besvär och olycksfall måste arbetstagaren också använda de hjälpmedel som arbetsgivaren skaffat för att undvika belastningsskador.

Tänk på att om du tycker att arbetsgivaren inte gör tillräckligt så kan du vända dig till ditt skyddsombud.

Ljud som inte är "önskvärt" betraktas som buller. Både ljud som är skadligt för hörseln eller upplevs enbart som störande.

Arbetsgivaren ska göra en riskbedömning på arbetsplatsen eller innan en arbetsplats etableras. Mätning av buller på en befintlig arbetsplats ska göras av sakkunnig, till exempel arbetsmiljöingenjör på företaget eller från företagshälsovården.

Arbetsmiljöverket har en app för smarta telefoner som kan användas för att få en indikation på om bullret överskrider de exponeringsvärden som finns.

Information om appen hittar du på deras hemsida.

Det finns ett undre och övre insatsvärde för buller samt ett gränsvärde. Insatsvärden anger vad arbetsgivaren måste göra om bullret når en viss nivå. Gränsvärde är den bullernivå som inte får överstigas fast med hänsyn till att man använder hörselskydd. Alltså, om exponeringen för buller överstiger gränsvärdet trots att hörselskydd används får inte arbetet fortsätta.

Undre insatsvärden
Daglig bullerexponeringsnivå 80 dB
Impulstoppvärde (Enstaka, plötsliga ljud) 135 dB

Om det genomsnittliga bullret under en arbetsdag är 80 dB eller mer, eller om impulstoppvärdet är 135 dB eller högre, är arbetsgivaren skyldig att:

• Informera och utbilda arbetstagarna
• Erbjuda tillgång till hörselskydd
• Erbjuda hörselundersökning om riskbedömning och mätningar visar att det finns risk för hörselskada

Övre insatsvärden
Daglig bullerexponeringsnivå 85 dB
Maximal A-vägd ljudtrycksnivå 115 dB
(Detta värde anger maximal bullernivå som inte är kortvarig under en arbetsdag)i
mpulstoppvärde 135 dB

Om det genomsnittliga bullret under en arbetsdag är 85 dB eller mer, eller om den högsta ljudtrycksnivån är 115 dB eller högre, eller om impulstoppvärdet är 135 dB eller högre, är arbetsgivaren skyldig att:

• Genomföra åtgärder/skriftlig handlingsplan
• Skylta, avgränsa och begränsa tillträde
• Se till att hörselskydd används
• Erbjuda hörselundersökning

Gränsvärden
Daglig bullerexponeringsnivå 85 dB
Maximal A-vägd ljudtrycksnivå 115 dB
Impulstoppvärde 135 dB

Nyttan av hörselskydd minskar mycket om man inte bär det hela tiden man vistas i bullret. Därför är det viktigt att välja ett hörselskydd som du klarar av att bära hela arbetsdagen. Tar man av sig hörselskyddet en kort stund, minskar skyddseffekten för hela arbetsdagen drastiskt. Till exempel ger ett hörselskydd med 30 dB dämpning en skyddseffekt på bara 15 dB om man tar det av sig en kvart om dagen.

Ta kontakt med ditt skyddsombud eller ditt lokala fack. Glöm inte att anmäla din bullerskada som arbetsskada, antingen via försäkringskassan eller via arbetsmiljöverket. Bullerskador finns på den så kallade ILO-listan vilket innebär att du kan få din skada prövad av AFA och eventuellt få ersättning för sveda, värk och invaliditet.

För mer information, besök Arbetsmiljöverkets temasidor om buller: