Frågor om social arbetsmiljö

Föreskrifterna gäller arbete där det kan finnas risk för våld eller hot om våld.

• Arbetsgivaren skall utreda de risker för våld eller hot om våld som kan finnas i arbetet samt vidta de åtgärder som kan föranledas av utredningen.
• Arbetet skall ordnas så att risk för våld eller hot om våld så långt som det är möjligt förebyggs.
• Särskilda säkerhetsrutiner skall finnas för arbete som kan medföra risk för våld eller hot om våld. Rutinerna skall hållas aktuella och följas upp fortlöpande. Rutinerna skall vara kända av alla arbetstagare som kan bli berörda av riskerna.
• Arbetstagarna skall ha tillräcklig utbildning och information och få tillräckliga instruktioner för att kunna utföra arbetet säkert och med tillfredsställande trygghet.
• Vid arbete där det finns risk för återkommande våld eller hot om våld skall arbetstagarna få särskilt stöd och handledning.
• Arbetsplatser skall placeras, utformas och utrustas så att risk för våld eller hot om våld så långt som det är möjligt förebyggs.
• Arbetstagarna skall ha möjlighet att kalla på snabb hjälp vid en vålds- eller hotsituation.
• Innebär en arbetsuppgift påtaglig risk för våld eller hot om våld får den inte utföras som ensamarbete.
• Värdetransporter skall organiseras och utföras så att arbetstagarna har betryggande säkerhet.

Arbetsmiljöverket skriver i en bilaga till föreskriften exempel på frågor som kan ställas i samband med en kartläggning som är alldeles utmärkta att använda i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Börja med denna kartläggning så är ni igång.

• Är arbetet eller någon del därav förenat med risk för våld eller hot om våld?
• Var och när finns direkta risker för våld eller hot om våld?
• Har våld eller hot förekommit?
• På vilka platser har våld eller hot om våld inträffat?
• I vilka sammanhang har våld eller hot om våld inträffat?
• Vid vilken tid på dygnet?
• Hur uppstod situationen?
• Hur ser bemanning och personalsammansättning ut?
• Förekommer ensamarbete?
• Hur ser det nuvarande säkerhetssystemet ut?
• Vilka rutiner finns för säkerhetssystemet?
• Vilken typ av skada har förekommit?
• Har arbetstagare anlitat läkare eller annan professionell hjälp?
• Hur snabbt kan hjälp erhållas i en våldssituation?
• Hur sker rapportering av en sådan händelse?
• Finns beredskap för att klara akuta krissituationer, till exempel hot, överfall, rånförsök med mera.?
• Har arbetstagarna fått information och utbildning om säkerhetsregler, hur man kan hantera en våldssituation, vad man gör om en arbetskamrat råkar illa ut?

I flera av våra branscher finns tyvärr risker för våld eller hot om våld. Vi har medlemmar på polisen, kriminalvården, spårtrafiken, trafikvakter med mera där detta är en vanlig fråga. Men många fler yrkesgrupper kan råka ut för riskfyllda situationer och det är viktigt att man får utbildning i hur man kan hantera olika situationer.

Ett utmärkt exempel på material finns hos Prevent där Seko tillsammans med övriga parter inom spårtrafiken tagit fram ett nytt material. Hur man ska agera i olika situationer så att inte en konflikt eskalerar till våld eller hot om våld. Du kan läsa materialet på Prevent. 

Inom statlig sektor finns bra material att läsa på Partsrådets hemsida gällande hot och våld samt otillåten påverkan.

En av samhällets utmaningar är den stora ökningen av antalet anmälda arbetssjukdomar på grund av bland annat för hög arbetsbelastning eller kränkande särbehandling på jobbet. Ett sätt att förebygga detta är genom regler som arbetsgivaren måste följa. Därför införde Arbetsmiljöverket en föreskrift den 31 mars 2016 som fokuserar på arbetsbelastning, arbetstidens förläggning och kränkande särbehandling.

Den organisatoriska arbetsmiljön omfattar villkor och förutsättningar för arbetet som inkluderar; ledning och styrning, kommunikation, delaktighet, handlingsutrymme, fördelning av arbetsuppgifter samt krav, resurser och ansvar.

Den sociala arbetsmiljön handlar om villkor och förutsättningar för arbetet som inkluderar socialt samspel, samarbete och socialt stöd från chefer och kollegor.

• Arbetsgivaren ska se till att chefer och arbetsledare har kunskaper när det gäller att förebygga och hantera ohälsosam arbetsbelastning och kränkande särbehandling.
• Arbetsgivaren ska se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning.
• Arbetsgivaren skall se till att de anställda känner till förutsättningarna för sitt jobb.
• Arbetsgivaren ska motverka att starkt psykiskt påfrestande arbetsuppgifter och arbetssituationer inte leder till ohälsa.
• Arbetsgivaren ska förebygga att arbetstidens förläggning leder till ohälsa
• Arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten. Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att motverka förhållanden i arbetsmiljön som kan ge upphov till kränkande särbehandling.
• Arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för hur kränkande särbehandling ska hanteras.

Arbetsgivaren ska utgå från det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det innebär att man ska undersöka, riskbedöma, åtgärda och följa upp hur det ser ut på arbetsplatsen med de organisatoriska och sociala frågorna. Olika sätt att undersöka hur de anställda mår är medarbetarsamtal, enkäter, vardagliga samtal, arbetsplatsträffar och så vidare.

Det är viktigt att alla anställda känner att man kan få berätta hur man uppfattar arbetsbelastningen, hur arbetstiderna fungerar ur ett hälsoperspektiv och om det finns kränkande särbehandling (mobbning) på arbetsplatsen.
Efter att undersökningen är klar kan man gå vidare med riskbedömningar och vad man ska göra för att undvika att någon blir sjuk på grund av organisatoriska och sociala förhållanden på arbetsplatsen.

Arbetet med dessa frågor ska ske i samverkan med skyddsombudet.

Det finns hjälpmedel för hur man kan undersöka den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Bland annat Prevent har tagit fram särskilda checklistor.

Seko har tagit fram en vägledning för skyddsombud och andra intresserade och den hittar du under Arbetsmiljöproblem och Broschyrer.

Som ensamarbete räknas sådant arbete som innebär fysisk eller social isolering. Det kan till exempel vara så att man inte kan få kontakt med andra människor på arbetsplatsen utan att använda radio eller telefon. Som ensamarbete räknas även situationer då man befinner sig ibland andra människor men ändå inte kan räkna med hjälp i en kritisk situation.

Reglerna säger att när godtagbar säkerhet mot kroppskada genom olycksfall inte kan säkerställas får man inte utföra arbetet ensam. Här menas risk för sådana skador att den drabbade inte kan ta den kontakt som behövs för att få hjälp. Det kan till exempel vara skador på grund av arbeten med elektricitet, sprängning, fall från hög höjd med mera.

Det är viktigt att arbetsgivaren tillsammans med skyddsombudet noga bedömer risken för kroppsskada innan ensamarbetet utförs.

Innebär en arbetsuppgift påtaglig risk för våld eller hot om våld får den heller inte utföras som ensamarbete.