Frågor om medicinska kontroller

Man brukar dela in vibrationer i två typer. Dels helkroppsvibrationer och dels hand- och armvibrationer. I våra branscher förekommer helkroppsvibrationer främst bland anläggningsmaskinförare men också på fartyg och tåg. Riskerna med helkroppsvibrationer är nackskador och ryggskador.

Hand- och armvibrationer förekommer bland alla yrkesgrupper som har handhållna maskiner. Vanligt förekommande bland anläggningsarbetare. Riskerna med dessa vibrationer är kärlskador (vita fingrar), nervskador, muskelskador, ledskador och skelettskador.

Arbetsgivaren är skyldig att undersöka arbetsförhållandena och bedöma de risker som kan uppkomma till följd av att en arbetstagare är utsatt för vibrationer. Hur utförligt undersökningen behöver göras varierar men det är viktigt att ta hänsyn till alla risker som kan kopplas till vibrationer. Sedan ska naturligtvis arbetsgivaren vidta åtgärder mot de risker som upptäcks och följa upp så att åtgärderna funkar.

Det finns två dagliga exponeringsvärden, insatsvärde och gränsvärde, som kräver olika åtgärder om de överskrids. Insatsvärde: Hand- och armvibrationer 2,5 m/s2, Helkroppsvibrationer: 0,5 m/s2. Om insatsvärdet överskrids eller när riskvärderingen motiverar det är arbetsgivaren skyldig att genomföra åtgärder och erbjuda medicinsk kontroll. Gränsvärde: Hand- och armvibrationer 5,0 m/s2, Helkroppsvibrationer 1,1 m/s2. Om gränsvärdena överskrids ska arbetsgivaren vidta omedelbara åtgärder.

I dokumentationen för varje maskin ska det finnas angivet hur mycket den vibrerar. Arbetstiden man utför med maskinen ska anpassas så att man inte drar på sig arbetsskador.

Företagshälsovården eller annan expertis ska kunna hjälpa arbetsgivaren med undersökningar och mätningar av vibrationsnivåer.

Ta kontakt med ditt skyddsombud eller ditt lokala fack. Fyll i en arbetsskadeanmälan via försäkringskassan eller arbetsmiljöverkets hemsida. Vibrationsskador finns på den så kallade ILO-listan vilket innebär att du kan få din skada prövad av AFA och eventuellt få ersättning för sveda, värk och invaliditet.

För mer information, besök Arbetsmiljöverkets temasidor om vibrationer.

Krav på att ordna med medicinska kontroller gäller för arbete med

• bly
• kadmium
• fibrosframkallande damm, till exempel asbest och kvarts
• vissa härdplastkomponenter
• uppgifter som innebär extrem fysisk påfrestning: mast- och stolparbete, rök- och kemdykning och dykeriarbete.

För vissa arbeten är arbetsgivaren skyldig att erbjuda medicinsk kontroll. Arbetstagarna har dock möjlighet att tacka nej till erbjudandet utan att det medför konsekvenser för anställningen. Men Arbetsmiljöverket rekommenderar att man deltar som en extra trygghet mot att bli skadad i sitt arbete. Skyldighet att erbjuda medicinsk kontroll gäller bland annat för

• nattarbete
• arbete som medför exponering för vibrationer
• arbete med hörselskadligt buller.

Det är beroende vilket arbete man har. Om man har ett jobb som innebär exponering av kvartshaltigt material ska man ha en kontroll innan arbetet startar och sedan genomgå periodiska undersökningar vart tredje år. För de som håller på med mast- och stolparbete så ska kontroll göras innan man sysselsätts och sedan periodiska undersökningar med högst tolv månaders mellanrum.

För mer information, se föreskriften om "Medicinska kontroller i arbetslivet". (AFS 2022:3)

Kvarts ingår i våra vanligaste bergarter som sandsten, granit och gnejs. Dammet från arbete med sand-, berg- och stenmaterial innehåller till viss del mycket små kvartspartiklar som vid inandning kan nå längst ner i luftvägarna.

Inandning av stendamm som innehåller kvarts kan leda till lungskador, bland annat den obotliga sjukdomen silikos. Det finns även förhöjd risk för att drabbas av KOL och lungcancer. Därför finns det förutom ett hygieniskt gränsvärde för kvartsdamm, även föreskrifter för hantering av kvarts och kvartshaltigt material. I föreskrifterna finns även krav på läkarundersökningar (medicinska kontroller) för arbetstagare.

Det är vanligt att kvarts förekommer i arbeten som brytning, krossning, hantering av sten slipning, borrning eller bilning i betong, tegel, puts och murbruk, sandblästring, stenläggning rivningsarbeten och anläggningsverksamhet, till exempel tunneldrivning.

Alla som jobbar med eller leder jobbet med kvartshaltigt material ska ha tillräckliga kunskaper om hälsorisker och hur man skyddar sig mot dessa risker. Arbetsgivaren ska se till arbetstagarna vet vad detta innebär för dem själva. Information kan hämtas från riskbedömningen, mätrapportering, hanterings- och skyddsinstruktioner, säkerhetsdatablad eller från företagshälsovården.

Arbetsgivaren ska undersöka arbetsförhållandena, bedöma riskerna samt åtgärda och följa upp verksamheten för att förebygga ohälsa. I föreskrifterna om kvarts - stendamm i arbetsmiljön (AFS 2023:10) specificeras hur arbetsgivaren ska göra för att uppfylla kraven. 

• Eliminera risken genom att till exempel välja annat material, lämplig arbetsmetod.
• Begränsa risken genom att till exempel välja lämplig arbetsutrustning, kapsla in eller avskärma den dammande processen, begjuta materialet med vatten eller dammbindande blandningar, använda processventilation vid dammkällan, utföra arbetet från hytt, underhålla utrustning och anordningar, rengöra regelbundet.
• Skydda arbetstagarna mot risken. När ovannämnda åtgärder inte är genomförbara eller tillräckliga måste arbetstagarna för att skydda sig använda personlig skyddsutrustning, det vill säga ett andningsskydd som förhindrar inandning av kvartshaltigt damm.

Arbetsgivaren är skyldig att ordna med regelbundna läkarundersökningar för personalen, så kallade medicinska kontroller. Detta gäller de arbetstagare som sysselsätts i sådant arbete som innebär exponering för kvartshaltigt damm där:

• arbetet pågår mer är 20 timmar per vecka under sammanlagt minst tre månader per år och
• halten respirabelt kvartsdamm i luften är lika med eller överskrider halva gränsvärdet.

Gränsvärdet för exponering av kvartshaltigt stendamm har varit föremål för diskussioner under en längre tid. Seko har varit drivande i att få gränsvärdet sänkt till den nivå som den medicinska forskarvärlden säger behövs för att undvika risker.