Öppet brev till SiS, medlemmarna Klockbacka

Att jobba på avdelning Klockbacka är mycket påfrestande både psykiskt och fysiskt. Detta eftersom avdelningens målgrupp är utåtagerande ungdomsbrottslingar som inte kan hanteras på någon annan SiS-institution. Utåtagerande betyder på ren svenska att dessa personer utan eftertanke går till fysiska angrepp om de inte får som de vill. Dessa ungdomar är dömda för mord, grova våldsbrott, kidnappning, våldtäkter och övergrepp i rättssak för att nämna några brottsrubriceringar. Det är dessutom mer regel än undantag att de här ungdomarna har en gängtillhörighet, dvs att de rent av är yrkeskriminella och inte är främmande för att hota den anställde utanför arbetet. När de här unga männen som det rör sig om slår sönder avdelningar, hotar eller misshandlar personal på andra institutioner hamnar de på avdelning Klockbacka. Tilläggas bör att många av dessa unga män har kraftiga psykiska åkommor som personalen ej har utbildning att hantera, utan som snarare hör hemma inom psykiatrin. Skillnaden mellan en psykiatriavdelning och avdelning Klockbacka är att man inom psykiatrin har verktyg och helt andra befogenheter som tvångsmedicinering, bältesläggning och dessutom utbildad personal på området. Klockbackapersonalen förväntas hantera dessa unga män med sina bara händer och sina verbala färdigheter som enda verktyg. Som personal på Klockbacka blir man ständigt utmanad, hotad och ibland till och med fysiskt överfallen. Våldet hänger ständigt över ens axlar när man jobbar och detta är mycket stressande och utmattande stundtals. Detta är en verklighet för den som är anställd på SiS-Bärby, avdelning Klockbacka. När detta påtalats till SiS-ledningen möts man av flyktiga och flummiga svar som bäst. Detta är något man inte riktigt vill kännas vid, detta är något jobbigt att ta i och man börjar svamlande prata om utbildningsinsatser inom områden som etik, barnkonvention och skapandet av en motiverande behandlingsmiljö. Som att vidareutbildning inom etik skulle hjälpa den anställda under ett regelrätt fysiskt överfall, som att fördjupning i barnkonventionen skulle hjälpa den anställde när hans familj blir hotad utanför arbetet. Det är inte utan att man blir smått provocerad när man får dessa svar av en arbetsgivare som mycket väl vet vilka otroliga påfrestningar vi som personal utsätts för dagligen. Inte en enda gång har vi på Klockbacka känt att vi blir uppskattade för det vi gör för det här samhället. Inte en enda gång har vi på Klockbacka känt att vi är uppbackade av myndigheten SiS. Alltså samma myndighet som dumpar av Sveriges farligaste ungdomsbrottslingar och sedan inte vill kännas vid att det kan uppstå konfrontationer och situationer på avdelningen. SiS borde faktiskt skämmas över hur de bedriver sin verksamhet och behandlar sina anställda.

Med hänvisning till ovanstående kan man enkelt dra slutsatsen att konfrontationer, situationer, nedläggningar, fasthållningar, avskiljningar och andra för individen kränkande ingrepp förekommer, men dock aldrig omotiverat och alltid när alla andra alternativ är uttömda. Det är alltid den kriminella ungdomen som eskalerar våldsspiralen och inte personalen på plats som Helena Finér vill få det att låta som. Detta är en naturlig följd av den verksamhet vi bedriver och det uppdrag vi fått av SiS. I SiS verklighetsfrånvända värld tycker man alltså att dömda mördare och våldtäktsmän ska få härja fritt på avdelningarna, få bestämma och diktera hur avdelningarnas regler och rutiner ska se ut. Man har ju ändå utrustat personalen med ett självskyddskoncept man kallar ”No power No loose” som går ut på att göra precis ingenting. Utöver denna galenskap står myndigheten även enad i att den anställde ska jobba efter förhållningssättet ”lågaffektivt bemötande”. Ja det är precis lika idiotiskt som det låter, man blir alltså instruerad som personal i myndigheten att stryka dessa våldsverkare medhårs och försöka avleda och ej ingripa mot våldsamt och aggressivt beteende istället för att sätta stopp för det. Detta på bekostnad av personalens säkerhet, fysiska hälsa och inte för att nämna den ofantliga kostnad detta innebär för skattebetalaren. ”Lågaffektivt bemötande” är dessutom en teori utan någon som helst förankring i verkligheten, men vad gör man inte för att slippa hamna på fel sida i PK-korridoren? Jo precis vad som helst, SiS gör precis vad som helst för att inte få dålig publicitet och därigenom behålla sina administrativa och fiktiva tjänster på huvudkontoret.

I förhållande till mängden ungdomar som strömmar igenom Klockbacka (ca 70/år) sker ändå relativt få avskiljningar och incidenter av grövre karaktär. Men istället för att uppmärksamma den väl utvecklade arbetsmetoden och professionalismen personalen har samt de förebyggande och relationsskapande insatserna man gör tidigt i behandlingen, väljer SiS ett helt annat spår. Man ställer sig istället frågan ”varför är det så få avskiljningar och grövre incidenter på Klockbacka” och drar den smått bisarra slutsatsen att det måste vara något personalen hemlighåller och mörkar. Med en sådan utgångspunkt och ett sådant synsätt blir det svårt även för den allra bästa att göra rätt eftersom SiS-ledningen redan bestämt sig för att hitta fel. Detta är dessutom väldigt märkligt eftersom det gång på gång i diverse intervjuer med ungdomar och utredningar från IVO framkommit att majoriteten av ungdomarna som suttit där ger allra högsta betyg i bemötande och uttryckligen säger att det var den bästa avdelningen de varit på inom SiS. Det är något som inte stämmer här.

Det som var droppen för Klockbackapersonalen och som verkligen accentuerade illojaliteten från SiS-ledningen var när Helena Finér går ut i media och bekräftar att det är på grund av en rad våldsincidenter som avdelning Klockbacka stängs. Det är så många fel i hur det här har gått till och transparensen är lika med noll. Till att börja med uppger hon anledningen ”dåligt bemötande” som grund till stängningen när personalen informeras. Några dagar senare informerar hon genom media att stängningen beror på en rad våldsincidenter som ska ha ägt rum på Klockbacka i slutet av 2021 och början av 2022. Då ska man ha klart för sig att ingen utredning är ännu genomförd, ingen personal är dömd för någonting och källan till hennes anklagelser är från impulsiva, unga, gängkriminella och dömda våldsverkare som inte tycker det är speciellt roligt att vara inlåsta mot sin vilja. Hon tar alltså dessa personers ord och utsagor som en sanning och agerar utifrån det. Tjugofyra skattebetalande statliga tjänstemäns röster väger lätt i sammanhanget tycker Helena Finér, detta eftersom hon inte frågat en enda av oss vad som ligger till grund för dessa utsagor. Ett exempel som Helena Finér tar upp är en händelse där en ungdom som varit utåtagerande förflyttas till avdelning Klockbacka. Jag citerar ”När ungdomen kom dit slog han en medarbetare i ansiktet, varpå han blev nerlagd på golvet av personal. Ungdomen fick blåmärken och undersöktes av läkare.” Detta är sådant som inte får hända uppger Helena Finér. Då undrar vi vad hon syftar på när hon säger, ”inte får hända”? Att en anställd på en statlig myndighet ska behöva bli slagen i ansiktet under arbetstid eller att en våldsverkare till ungdom blir nedlagd på golvet som en konsekvens av att han begår våldshandlingar mot en statlig tjänsteman? Tyvärr tror vi hon syftar på det senare. Det går i övrigt helt i linje med hur SiS brukar agera i dessa sammanhang, att vara illojala sina anställda, att inte våga stå för sin egen verksamhet och att göra allt för att klara den egna livhanken är lite av ett signum för myndigheten SiS och dess ryggradslösa samt inkompetenta ledning.

SiS systematiska vanvård av Klockbackapersonalen har till slut knäckt hela arbetsstyrkan. Majoriteten mår extremt psykiskt dåligt då framtiden och arbetslivssituationen är helt oviss. Många är extremt stressade, andra deprimerade och de allra flesta känner sig otroligt kränkta och orättvist behandlade av arbetsgivaren. SiS har faktiskt stängt en hel arbetsplats med inget annat än rena och skära lögner till grund. Förtroendet för SiS som arbetsgivare är obefintligt för alla anställda på avdelning Klockbacka och hopplösheten är utbredd. Därför skriver nu klockbackapersonalen detta öppna brev som svar på Helena Finérs lögnaktiga uttalanden i Uppsalas nya tidning 2022-02-19. Detta tyranniska och fega sätt att driva verksamhet kan inte längre stå oemotsagt. Värt att notera är att Helena Finér inte själv dök upp på det informationsmöte hon själv kallat till. 

// personalen från avdelning Klockbacka.