bladet 3

Check-in, check-out

I senaste numret av Uppsikt förklarar Green Cargo att man, med hänvisning till säkerheten i händelse av olycka, avser att införa en stämpelklocklösning (av Green Cargo kallat "check in check out"). Kortfattat är detta ett system kopplat till Platå, där man stämplar in och stämplar ut när man börjar respektive slutar arbetspasset. Syftet uppges vara att man därmed har koll på vilka som arbetar inne på bangården, med hänvisning till att räddningstjänsten vid olycka behöver veta vilka som befinner sig på eller i anslutning till olycksplatsen.

Seko finner det anmärkningsvärt att man hänvisar till säkerhet i en sak som i stället verkar vara en renodlad fråga om att misstänkliggöra viss personals arbetstid. En åtgärd för att kontrollera vilka som vid ett givet tillfälle befinner sig innanför grindarna till en bangård är ur ett säkerhetsmässigt perspektiv helt verkningslös när man så tydligt endast utpekar bangårdspersonal och lokförare. Om det handlar om säkerhet så har man exkluderat den administrativa personalen och det sänder ut signaler att de skulle vara mindre viktiga i händelse av en olycka.

Sekos mening är att det här är ett ogenomtänkt slag i luften för att komma åt så kallade "smittider". Arbetsgivaren har givetvis sin fulla rätt att begära att arbetstagaren är på arbetsplatsen under sin arbetstid, men detta är fel väg att gå.

Det är svårt att se hur en åtgärd som uppenbart är ett misstroende mot personalens självständiga arbete, om än formulerat som en säkerhetsfråga, ska kunna annat än att sänka ett redan lågt förtroende från personalen.

Friheten under det egna ansvaret har alltid varit hörnstenar i vår verksamhet, och varit starkt bidragande till den gamla anda som har gjort att personalen har ansträngt sig långt mer än vad arbetsavtalets bokstav formellt krävt av dem för att verksamheten ska fungera.

När en kollega i produktionen en natt i snöblask och blåst på en bangård någonstans i Sverige, genom sin lojalitet mot verksamheten och sitt yrkeskunnande, lyckas lösa en hastigt uppkommen oplanerad situation och ändå färdigställa tåget i tid på ett säkert sätt, då framhålls ofta det egna ansvaret som någonting positivt och utmärkande för Green Cargo.

Men när samma kollega dagen därpå får läsa i Uppsikt att Green Cargo totalt underkänner personalens förmåga till eget ansvar, och dessutom tror att man kan få personalen att tro att detta endast är en fråga om säkerhet, då är det inte orimligt att anta att viljan hos denne kamrat att anstränga sig extra för att ordna upp en besvärlig situation inte kommer att finnas nästa gång.