Kristiskt läge i avtalsförhandlingarna
Det är snart midsommar och vi är fortfarande utan ett nytt kollektivavtal. Det i sig är inte ett skäl till väldig oro, det händer ofta att förhandlingarna drar ut på tiden. Problemet som vi möter nu är att vår centrala motpart, arbetsgivarorganisation Almega, har valt att ställa in nästa veckas två förhandlingstillfällen, den 17-18 juni. Till saken hör att Almega vid det senaste förhandlingstillfället, den 3 juni, valde att avsluta avrunda förhandlingarna tidigt med motivering att mer tid behövdes. Så har det varit mest hela avtalsrörelsen. Väldigt lite har blivit gjort. Väldigt mycket har skjutits på framtiden. Nästa tillfälle. Mer tid. Samma sak. Varje gång. Det räcker nu!
Nu ställer Almega som sagt in de enda kvarvarande förhandlingstillfällena. Eventuellt återupptas förhandlingarna veckan efter midsommar. Frågan som dyker upp i mitt huvud är – vill Almega provocera fram en konflikt med Seko? För saken är den att Seko under den gångna veckan har tvingats till varsel om strejk och andra konfliktåtgärder på tre avtalsområden – spårtrafik, telekom och serviceentreprenad. Samtliga avtalsområden har en gemensam nämnare, Almega är Sekos motpart. Det är ingen överdrift att påstå att Almega har bidragit till att årets avtalsrörelse har blivit synnerligen stökig och konfliktfylld.
Varslen på det tre områdena rör olika frågor, både lönenivåer, villkor och så kallade maktfrågor. På telekomområdet så rör konflikten främst makten över den lokala lönesättningen, alltså vem som bestämmer över fördelningen av löneökningarna. Almega menar att det i slutändan alltid är arbetsgivaren som bestämmer, att det är chefen som sätter lönen. För Seko är det fullständigt oacceptabelt. Seko menar att skulle parterna lokalt misslyckas med att i förhandling komma överens om fördelningen så bör alla få lika stor löneökning. Det sätter tryck på att komma överens, ett tryck på båda parter. Den andra stora frågan inom telekom är otryggheten. Seko kräver att anställningstryggheten ökar och att arbetsgivarna förhindras från att stapla korta anställningar på varandra I oändlighet.
Situationen på järnvägssidan är påtagligt svårlöst. Där har arbetsgivarna satt i system att vid upphandling söka dumpa löner och villkor, nu senast på SJ/Götalandståg. Precis som för oss är det centrala kollektivavtalet på spårtrafik väldigt tunt. Det är inte meningen att företag skall tillämpa det, utan det skall möjliggöra för bra och anpassade lokala kollektivavtal. Men vad händer om en arbetsgivare väljer att tillämpa det centrala avtalet istället för att förhandla lokalt? Tusentals kronor i lägre lön och sämre arbetstider är det mest akuta effekterna av arbetsgivarnas destruktiva kreativitet. Flera upphandlingar är på gång under avtalsperioden. Risken för ytterligare försökt till lönedumpning är stor. Seko kräver att lokala villkor kvarstår vid upphandling och att det centrala avtalet stärks för att skydda medlemmarna. Almega vill knappt ens medge problemet, de kan på sin höjd tänka sig en arbetsgrupp. Under tiden ska arbetsgivarna kunna fortsätta på inslagen väg. Inte konstigt att Seko har tvingats till varsel och konflikt.
Serviceentreprenad är det stora städavtalet, Seko bär det avtalet tillsammans med Fastighets. Inom städbranschen är lönerna låga. Därför ställer Seko och Fastighets krav på 1700 kr i löneökningar över tre år. Det är samma lönenivå som övrig arbetsmarknad. Almegas svar – det är procent som gäller och ni ska nöja er med i runda slängar 1450 kr. Eftersom krontalssatsningen på lågavlönade ingår i LO:s samordning har vi ett brett stöd i konflikten. Elektrikerna, Byggnads, HRF, Målarna och Kommunal har redan varslat om sympatiåtgärder för att understödja Seko och Fastighets. Tillsammans är vi starka.
För oss är läget kritiskt. Just står det och väger, om förhandlingarna inte kommer igång och vi börjar se framsteg i frågorna om 1700 kronor, makten över lönesättningen och anställningstryggheten så kan vi inte räkna bort strejk och andra konfliktåtgärder. Det är ingenting vi eftersträvar. Det är ingenting vi söker. Men för att undvika en post- och flygplatskonflikt behöver se lite medgörlighet och förhandlingsvilja från Almegas sida. Två saker som hittills har lyst med sin frånvaro. Jag hoppas naturligtvis att tre strejkvarsel borde ha skickat en tydlig signal till Almega:
Seko tar fajten. Tro inget annat.
Thomas Gorin
Ordförande Seko Bring Citymail